Waiting for the Cure

Forever

2008-02-07T16:09:00.000-08:00

En film på 2 timmar och tjugo minuter som bara har referenser till en artist jag aldrig lyssnat på. Det var inget vidare utgångsläge. Varje gång man trodde det var slut så kom ett nytt inklipp. Det var typ lika långt som Goldies EP Mother. Men med genomtänkt foto och kända skådespelare går väl allt att svälja. En sanning om inte annat i historiska dramer som Elizabeth.

De var snyggast när bilden fick tala och en låt ljudande i bakgrunden. De sa mer om sin tid än en skådis i peruk som drog låtcitat. Snyggast var nya svartvita svepningar över folk som hämtade från stureplan (svepningarna alltså). Kändes som fotona fick liv. Som i A Bullet in the Head, Flag of or Fathers eller The Notrious Bettie Page. Kan man göra film av Frank Millers serier ska väl foton gå an?

En Walseare, en Engelsman, en Australienska, en färgad gosse, en döing och så Richard Gere. Alla spelar de Bob Dylan. Det är stundtals imponerande insatser av alla utom Richard Gere då, men varför är ingen jude med i filmen? Hade gärna sett Jason Schwartzman i en av tolkningarna. Han är lika lång, judisk och kan bevisligen spela på gitarren, hans soloskiva är ganska nice faktiskt.

Christian Bales blev trots sin längd och skönhet blev en lyckad tolkning om än något komisk när han hukade sig ständigt. Från Wasp till Jude med en ryckning. Han såg samtidigt skönt rockabilly ut och jag tycker det är synd att vi inte fått se honom i någon Steinbeck filmatisering ännu. Han funkar ju i skjorta men senaste westernrullen var ju bara skägg. Ja mycket vill ha mer.

Heath Ledger kändes som om han spelade sig själv. En filmstjärna, lite smått skäggig som har en brud i varje hotellrum, medan frun sitter hemma med barnen i Trollhättan. Det var så klart weird att se honom då man vet att han är död. Jag bävar för Jokern i kommande Batman. Ryktas om dvärgar i den med, något som tolkades kraftigt i filmen. Trots Dylan påstående att äkta konst är tillfällig så är åtminstone så lever film och foto för alltid.

Alla hyllar Blantchet som är porträttlik som den neurotiske lille mannen med förhöjda klackar och tofsar i året. Kul att se scener från Londons partyliv men hade gärna sett lite heroinmissbruk på hemmaplan som i American Gangster. Varför måste alla sextiotalsfilmer utspela sig i england liksom? För att Beatles skulle va med i tretton sekunder?

Mest gillade jag den lilla gossen mest. Han var en grym skådis för att va 11 men han gjorde ett misstag, han sjöng bra. Inte för att Dylan sjunger dåligt men gossen lät alldeles för bra.

11 åringar alltså. Fick äntligen veta vem sextonåringen som slåss i sängen i Californiacation är(från pilotavsnittet). Det är ju den söta yngsta dottern i The Nanny. Fan vad jag hatar den serien. Kan bero på att jag sett så många avsnitt på trista vardagseftermiddagar i mitt liv. Delar man upp lidandet per dag blir livet drägligt. Men om man sätter ihop sex skådisar i en så lång film blir det jobbigt. Varför kunde inte Im not there yet blivit ett tv-drama i 5 delar istället? Hade kunnat bli en grym dvdbox med lite skivor om inte annat.

Nu väntar vi bara på Bob Smiths biografi. Om inte annat räcker det med en fet peruk på vallfri skara skådisar. Lär iallafall inte bli lika osexigt som Serge Gainsbourgs bröst blev till dylans ballad.

Stop Dead

2008-02-06T14:25:00.000-08:00

Har försökt hålla mig inomhus istället för att gå kvällspromenader, trots vårvädret och den anammande stormen. Har hört att det är så mycket avgaser på Frippan, som den kallas av Mitti, att det är mer hälsosamt att inte jogga på grund av vägdammet.

Men jag behövde mitt fika. På min favorit Barista finns ju inte semlor så jag fick försöka någon annastans. Satte mig på bibliotekets kafé som drivs ideellt av psykiskt störda som vill komma ut i arbetslivet. Känner ju på något sätt att man måste stödja Dem.

Kortet funkade inte. Jag har ju berättat om hur mitt kort förra gången blev spärrat, då på grund av att jag blev skimmad (som grädden). Nu när jag fått ett nytt och första gången skulle använda bankomat så slog jag in fel kod tydligen för den spärrades direkt.

Fick ta ut på banken. Hatar att ha cash. Det går ju åt så fort. Gick in på Eden och köpte prylar för 50 kr. En vikingfigur att ge Morfar. Han säger aldrig något när han får presenterna och som blir kitschigare varje gång. Men är ju så roligt att shoppa när det kostar 19kr.

Var ju hungrig och behövde mat. Äta hemma är ju ute som fan sen strafftullarna mot brasilanskt kött. Sägs att tullarna kom till för den dåliga märkningen men jag tror mer EU ville visa sin musklerna. Hur för bra bra är märkningen på svenskt kött egentligen?

Vad skådade då mitt öga när jag kom ut om inte Libanesisk fastfood inträngd mellan Teodoras och någon skitbutik. Gud så exotiskt med dolmar i Stockholmar. Kändes internationellt. Som typ Berlin eller Malmö. Har alltid trott att Libanesisk snabbmat ska bli nya kebab. Så går det med allt trendigt. Där inne satt kulturfolk åt med händerna.

Jag ville ha en skål med 10 dolmar för 35kr men han var en jävel på att sälja så blev vegomix för 90. Sen såg jag att de andra gästerna åt samma tallrik samtidigt och råkat ut för samma sak. Alla läste morgontidning trots att det var middagstid. Vanligare på denna gata är att se bistra figurer med Metro i ena handen och någon slags energifattig rätt av samma dignitet som smogen utanför i den andra.

Man blir vad man äter sa en skylt på väggen som annonsera för deras drycker. Frukt cocktail (särskrivet) med avocado(felstavat). De är så lustiga de där libaneserna. Vem fan vill dricka sånt?

Det enda jag äter är chickenburger på donald. Den kostar bara en guldtia och vill jag ha lite lyx i vardagen drar jag till med en milkshake där man vet innehållet. Socker, slem och vanilj som är lika vit som leendena på de söta tjejerna i kassan.

Funderade över skyltens budskap. Igår kväll såg jag Resident Evil: Extinction. Rätt öken. Tycker serien blir skummare för varje film. Nu kan Millan typ göra kraftfält och lyfta saker med tankarna. Döingarna däremot ser bara tröttare ut och tröttare ut och är inte särskilt skräckinjagande. Är det för att inget finns att äta i den postapokalyptiska världen som de är så tunna och bleka? De påminner mer om metroläsarna en tidig morgon på frippans station.

Den enda minnesvärda scenen i serien är i tvåan när en tjej blir uppkäkad av en hel skolklass i skolflickedräkt. Resten är tråkig. Synd på ett riktigt bra spel och karaktärer/monster. Genren har verkligen stagnerat. Inte ens Romero är bra längre. Detta vet jag för i höstas hade jag maraton och såg ett dussin filmer med ruttet kött som tema. Allt från katastrofen Flight of the Dead, Christopher Loyds feelgood When Ghouls go Bad till Guitar Wolfs rockrulle Wild Zero.

Även om en CG-verison, som ligger närmare Biohazard-spelen, är på väg rör det mig inte längre. Istället är det i serieform necromancin roar. Allt från Marvels förmultnade hjältar till den sköna Living With the Dead där en utklippbar dödsmask ingick. Gemmensamt har de vad filmerna tappat, nämligen humor, hur hjärndöd den än må vara. Men så långt att bläddra i dessa grafiska guldkorn kommer aldrig bordsgrannarna mellan mumsande. Undrar om de ens tänker på varför de äter? För att överleva eller för det är gott? Det ska ju va gott att leva!

Nej bäst i test av billig färdiglagat är frukostmenyerna på donken. Pannkakor, Hash Brown och en kaffe för 30 kr. Sen finns det en frukostmacka med fiberrikt bröd. Cheeseburger släng dig i väggen. Plus en DN ingår så man kan läsa om primärvalet, om det inte är amerikanskt nog med frukost på donken.

New Day

2008-02-05T06:22:00.000-08:00

New Life. New day. New Love. New York...
Så går texten i ursköna houselåten "New life" (Positano's Bros DaSouL & Hooger Re-Touch) - Dom Navarra featuring Antonio Navarra.
Min går; Re-Touch eller touch down? New play! Bollen är rund, typ.

New Yorks egna president kandidat Rudy G må ha fallit men staden är i extas efter söndagens sporthändelser. Först slog Rangers med Henrik Lundqvist, Montreal. Sen var det årets tvhändelse i Amerikat, Super Bowl finalen med New York Giants mot ständiga vinnarna Patriots. Grejen med NFL är att de största lagen ligger på orter i de mindre delstaterna. Jämför om Sveriges bästa fotbollslag kom från Gävle och Kalmar och hela riket hejade på dem. När NY nu gick till SuperBowl blir alla nuts. Medgångssuppotrar eller ej så är det.

Ingen tradition för min del att titta men med mina dygnsrytmer lyckas jag alltid pricka in en sömnlös natt. Tyvärr missade jag Tom Petty och uppslutningen för jag somna. Tack vare att jag spelat tvspel provat en hel del NFLtitlar kan jag reglerna och förstå tjusningen med en seg match men sen touchdown. Rustningen är väl sådär upphetsande men det är ren taktikrunkning. Därför oftare tränarna som går till historien som typ John Madden. Bild från serietidningen NFL Superpro;
Fabian Nicieza, who as of 2006 is one of the top writers at Marvel Comics, admits he wrote the story basically to gain free NFL tickets.

Spelade även Bloodbow. Roligare manager och brädspel har aldrig gjorts. Precis som i sagan gjorde Giants en touchdown en halv minut från slutet. God underhållning i klass med CL-02 i Istanbul.

Hela drömsagan sändes på Fox tv och lagen hade båda sitt lands färger. Wow. Varför matchen visas på sexan kan man däremot fråga sig. Håll med om att Sverige är rätt så amerikaniserat när man kollar vilka andra länder som också sänder live i HD. Chile, Polen, Turkiet och Storbrittanien. Alla är tokallierade med USA. Vad är nästa? Inträde i NATO? Varför inte lägga en storkryssare Bottniska viken?

Finalen hette ju Super Bowl XLII. XLarge liksom.
Läste att under matchen går all denna mängd mat åt.
X 5 miljoner kilo potatischips.
X 1,2 miljoner kilo nötter.
X 3,7 miljoner kilo tortillachips.
X 1,7 miljoner kilo popcorn.
X 1,9 miljoner kilo kringlor.
Tänk er hur mycket typ Napoleons armé åt under ett fälttåg, det sätter typ tv-tittarna i sig under två timmar. Läste i SVD näringsliv att Pizza Hut levererar pizzor till 2.5 miljoner hushåll under matchen.

Det gjorde mig så jävla sugen på Pizza Hut. Därför provade jag och martin deras buffé idag till lunch. Så klart var det en farbror som hostade när han tog för sig. Konstig nog var colesawen allra godast. Det hade jag inte räknat med. Fanns ingen hawaii men en god som hette Supreme. Var typ som pepperoni tror jag men det enda jag tänkte på var New Yorks tuffaste streeware märke efter aNYthing vars logo har samma typsnitt som Giants. Har köpt deras toppluva på Blackmarket, med påsytt motto "Dont be bitter, be Better".

Får fixa en Giantskeps i vår. Typ lika hipp som Beckhamtröjor i USA. Förresten någon annan som tänkt på att då Beckman haft tröjummer 23 i Real Madrid, som Michael Jordan, och nu bara når 99 landskamper kan han ju ta över Rangers legendaren Wayne Gretskys.

Grym bildserie från festen. Massa brudar och mat. The american dream. http://www.lastnightsparty.com/s42x/

High

2008-02-02T16:51:00.000-08:00

Thorsten Flinck må vara en odåga. Men han är kanske den coolaste mannen sen han blev ren. Kolla in det grånande skägget kring hakan.
Nu har Thorsten handplockat Schyfftert för rollen som Strindberg och jag vet inte om det ska va ironi eller inte. Tydligen bloggar strindbergs gestaltaren om det hela och säger att han är livrädd. Folk som är utelämnade är ofta tragiska, som Schyffert. Där kan han lära av både August och Thorsten som gjort det till sitt kall att göra stor konst av sin misär. mera på ab.

Fick höra av en polare som träffat Thorsten på stan. Då hade polaren skådespelarambitioner och Thorsten var högt ansedd på Dramaten. Min polare berättade om sina framtidsdrömmar och bjöds in för att repetera inför en pjäs. Där stod han 20 bast med Dramatens ensemble och vikarierade som om det vore helt självklart. En assistent kom fram vid slutet av dagen och sa att "Thorsten vill verkligen att du ska va med men det går inte att bara avsätta någon som är borta en repetion". Thorsten asså. Snacka om spontana tendenser. Vem vet? Det kanske kunde blivit rena rama rocknrollpjäsen och min polare kanske hamnat på löpet av Aftonbladet med persbrandt och gänget efter spybar kvällar.

Pippilotta Sometimes

2008-02-02T16:01:00.000-08:00

Ska börja fatta mig kort. Har fått höra att folket som läser här bara skummar texterna ändå. Då kan jag fan lika gärna lägga ner. Skiter i om det är 10 eller 100 läsare per dag. Men tänker fan inte tolerera att någon skummar. Läser man inte allt är man inte mer än en liten lort som de säger i Bröderna Lejonhjärta.

Den är min hatbok av Astrid Lindgren. Bara deppig och alla dör. Från Skorpan till draken. Var på junibacken för någon månad sen och åkte attraktionen som avslutades just med denna hemska saga. Hela turen var ångestframkallande med de hemskaste scenerna ur Astrids sagovärld som när Maddicken får se Abbe blotta sig och när Ronja blir gangbangad av gråtrollen i skogen. Sen den där vidriga råttan...

Det där tåget ska ju va till för barnen eller åtminstone turisterna. Ryssarna älskar Karlsson på Taket och som den ryssvän jag är gör jag detsamma enda sen jag var litet barn och gick på samma skola som Lillebror. Fast 20 år senare då. När vi åkte genom hans takvåningen fick jag en smärre chock då jag insåg att jag lider av Karlssonsyndrom då vi har lika stökigt. Samtidigt har vi lätt att tala för oss och har en kärlek för farbrorsskjortor som inte är i knasfärger.

Jag undrar hur de tänkte när allt otäckt valdes. Tycker åtminstone att Astrid barndomshem från Alla vi Barn i Bullerbyn kunde varit med, särskilt då böckerna baserade på hennes barndomsår är populärare än Madicken och Nisse Pisse Pysseling. Att sen Villa Villekulla inte var med är så vrickat att jag vill ha stövlar som Pippi så jag kan vicka på tårna i förvirrning. Lilla Gubben i miniatyr vill man ju se.

Pippi bliv istället omslagsflicka i i litteraturtidningen Parnass med flera artiklar om Astrids verk. Stor humor när Astrid i egna ord berättar om hur hon fick veta från sina engelska förläggarna att ordet spunk betyder sperma. Hon hade redogort det hela i ett brev och man kunde höra författarinanns röst i huvudet när man läste.

Fanns också andra texter med det gamla vanliga om hur Pippi ansågs vara anarkist på sin tid och hur många länder hon översatts till. Men också en väldigt intressant längre text med rubriken
Pippi Långstrump - Nietzches övermänniska.

Då Stefan lånar idéér från mig ibland så kan väl jag tipsa om samma länkar som han. Fråns hans blogg länkas det till Acid Lindgren. Klickade på den länken samtidigt som jag gick in på Tellier Sebastiens sida. Vilken undebar trudelutt tänkte jag. Nästan i klass med George Riedel. Men visade sig att myspace sidorna spelades samtidigt så inte undra på att det lät som det gjorde.

Acid sidan är sjukt jobbig att titta på med alla sina gälla färger. Börjar uppskatta FB´s enkelhet än mer, som med skunks klara färger. Men jag highlighta acidsidan och lyckades tyda detta;
E i Lönneberga, Ronja Rejvardotter, We call it Astriiid,
Alla vi barn i Pulverbyn, Karlsson på taket.
Lika galet som Tommys skratt som är poppis på youtube.

Läste också i Aftonbluddret om hur svenskklubben Hansa Rostock och Frankfurts fans sjunger sina läktarsånger i Pippi temats meldoi. Egentligen så är det ju inget konstigt med det. Dem lämpar sig ypperligt för allsång. Nu vill jag att Hammarbys busar ska ställa sig upp i en samstämd skara och sjunga Rövarvisan från Ronja och varför inte Bajen, Bajen världens bästa Bajen.

Lullaby

2008-02-01T22:20:00.000-08:00

I dag är det Hug-a-Jew-Day så jag vill passa på att tipsa om en galen topplista jag hittat. 5 bästa seriehjältarna av judiskhärkomst.

Coolaste är såklart The Thing som jag antar ska likna en Golem. För judar är inte bara bäst på tvserier. De har också mytologiska monster. Roligast är kommentaren;
I remember that the Thing fought one villain who found out he was Jewish, and the villain (as he was being arrested) said “you’re Jewish?” and Ben said “yeah,you got a problem with that?” and the villain said the classic line “no, it’s just that you don’t look Jewish.”

Tvåa på listan är den rara Kitty Pride. I Xmen 3 spelades hon av Ellen Page som nu blivit rikskänd i Juno. Undrade hela tiden varför jag kände igen henne. Junos tema har jag ju redan tagit upp i bloggen men visst hade det varit en höjdare om bilden från X3 nedan hade lett till en liknande situation. Iceman vänstrade då med henne. Om så bara en kyss. Fast egentligen har jag alltid tyckt Spider-man borde satsat mer på relationen när han hade ihop det med kattan. Med Gwen slutade det så tragiskt.

Juno däremot är en väldigt katolskfilm med katolska skådespelare. Juno var namnet på Romarnas finaste gudinna som skyddade rikets finanser. Känns ju rätt judiskt ändå. I filmen säger pappan att hon är namngiven efter "Jupiter's wife", who was "extremely beautiful, but really mean--like Diana Ross". Nu blir det lite förvirrat kanske men pappan spelas av J.K. Simmons som också spelade ledaren för Aryan brotherhood i OZ och chefredaktören för The Daily Bugle som Peter Parker jobbade för. Knas.

Även om musiken är Indie så tycker jag det är lite lurigt att utge filmen som indiependent för att budgeten var liten. Det skulle betyda att svensk film är rena rama hobbyprojektet i jämförelse. Är det för vi saknar judiska producenter i Sverige?

I en scen sjunger huvudrollena en låt spelar akustisk gitarr ihop som blivit populär att göra som cover på youtube. En annan ballad som finns med i filmen är Bésame Mucho som varit med i otaliga filmer. Så klart lärde jag mig detta på Wikipedia, detta nät av information, även om jag fick göra kopplingarna själv.

När man kollar in filmer på internet och klickar vidare kan det bli mycket på en gång . Strippan som blev bloggare och skrev manuset till Juno har skrivit en ny film där Megan Fox från Transformers i huvudrollen. Fox ska också va med i en film baserad på Toby Youngs bok How to Lose Friends and Alienate People. I rollen som Toby finner vi han från Shaun of the dead. Alltså ska 37-åriga Shaun/Toby vara kåt på en 21 åring filmen igenom (Det påminner mig om Juno där jag hela tiden var säker på att fosterpappan skulle få ihop det med Juno). Gillian "Scully" Andersson kommer också spela mot Fox. Men inte nog med det, vi finner även Kirsten Dunst i rolllistan. Spindelmannen-nätet kan alltså kopplas till allt, precis som judarna.

Taking Off

2008-02-01T14:40:00.000-08:00

här kommer ett gnälligt inlägg.

det är som alltid med stockholms modevecka. finns ett antal erkända designers som verkar i utlandet men kommer hem likt de hälsade på släkten under jullovet. annars är det typ som vanligt. svenska klädhandlare, för det är vad dom är, inte kan man väl kalla det modeföretag, släpper samma skjortor i olika färger. astrist med herrvisningar. ingen kan inbilla mig att det behövs en visning för det om det så är whyred eller cheap monday som visar.

kan fan inte släppa att jag missade festen i tisdags. jag älskar festlokalen på AG som är öppet typ en gång om året. var på väg men min polare sa att visningen var slut och att det började bli tråkigt. snarare var det så att visningen var över och festen började komma igång. men gratisölen var slut så alltså var det dags att gå.

istället åkte vi till en polskfest som var helt misslyckad. lokalen som är en liten utställningshall hade några konstiga plagg upsatta på väggarna i stil med såna där tårtformade som sandra backlund gjort. kolla bilden. sen fanns några tvskärmar och en DJ i ett hörn. förutom oss var det typ 5 pers i lokalen. antagligen var de prominenta polacker, typ polens motsvarigheter till orving och wirfält stod där och drack plastglasvin.
men precis som sthlmare stod de bara och pratade med varandra. min polare som kan polska vågade inte fråga dem något. synd. vem vet? vi kanske kunde blivit bästa vänner och pratat tyskhat, att vi haft samma kung eller vad som nu kunde blivit av. jag vet inte vad jag stör mig mest på. att jag missade festen eller att vi inte sa Czeks(hej).

när jag sen kom till fridhemsplans mcdonalds var det helt sjukt. istället för de vanliga kanadagåsbärarna och turkarna hade den fyllts av ag´s fyllehungriga modefolk. det såg rätt lustigt ut när jag gled in genom glasdörrarna och såg folket trängas framför kassorna. såg ut som om gratisölen fortfarande var gratis när alla trängdes sig fram.

men jag fick en ny chans att modefesta. av någon anledning står jag på vissa utskick och det tackar jag för. ett gäng killar som jag alla känner vid namn men som aldrig hälsar på sina egna fester, de går mest runt och ser stressade ut, iallafall hade styrt upp nordic light.

för att göra mig fin hade jag köpt en ny skjorta på dressman för 100 kr. den var grå och tyget såg lite billigt och det gav en fin betongfärg. jag skulle sen märka att jag inte var den enda som försökt sig på att bli lite snyggare. hela lokalen var fylld av svenssons som inte fick komma på bons fest. men ändå hade alla gjort sitt bästa för att se ut som det var modets vecka. som om försöka duger.

jag var typ tredje personen in på stället då jag kom direkt vid öppning. satt i en soffgrupp och stirrade på varandra de andra 3. men lokalen fylldes sakta men säkert. tillslut var det stort kalas med dans och högmusik. när vi var på väg vidare var det omöjligt. utanför stod hundratals och tryckte händerna mot glasdörren. för er som sett dawn of the dead förstår ni hur det såg ut.

vi gick in igen och trängde vid baren för den där sista ölen. bredvid stod en tjej i silverjacka, guld korsett och samma frisyr som cahterine zeta jones douglas har i chicago. damm. hon röjde som fan ihop med sina polare som alla såg ut som om det var indieklubb på någon nation i uppsala. gillade mest han som påminde om jan lööf med stor rock, hatt, hästsvans, mustasch och runda glasögon. jag stirrade bara och undrade, var kom dom ifrån?

det kändes som att va i London när bruden tog av sig klackarna, började pole-dansa mot barbordet och slängde ölflaskor runtomkring sig. fan vad jag hatade svenskar just då som stod runtomkring och bara titta på varandra osäkert. försökte tjuvlyssna var dom kom ifrån men kom ingen vart. men sen i toakön hamna jag bakom gängets hockey-blonda medlem med sonic youth T-shirt och solglasögon. inte snyggt men roligt antar jag. han fatta inte ett skit av vad jag fråga för han var finne. perkele är det så? från landet utan egen modevecka har de åkt färja hit för att gå på fest med mig och de andra i modesverige. så röjer de som fan men ingen följer på som de fjollor vi är. är möjligt att de inte alls var fantastiska utan bara fulla som finnar kan vara. fast kolla in deras käkben.

när allt kom omkring så var alla snubbar, från arrangörerna till yngsta pojkspoling klädde i dessa rutiga skjort-otyg. till och med johan johansson andersson denna tyckare av rang som byter stil lika ofta som en thailändare byter kön hade en rödrutig. där stod jag vid pissoaren och funderade varför jag inte blev bjuden till park lanes visning och fest med riktiga herrar. vi var ju bara 20 meter från grosshandlarn men jag har aldrig känt mig längre ifrån som då.

men i det lilla rummet helt inrett i vitt spelade todd terje drömdisco medan massa tjejsajten.se tjejer satt på ett stort bord under en hexagons discokula. jag njöt i fulla drag och tror jag spenderade 2-3 timmar där inne. tiden bara flöt. grejen med musiken todd spelar är aldrig låtarna i sig. det är ju bara gubbig disco. men övergångarna är fantastiska. så ska också en man vara klädd. inte rätt, inte hel och inte ren. dressman är ju faktiskt norskt och med mina svenska jeans och finska musch blev allt perfekt till den danska pilsnern.

men under lågkonjunkturen har ingen råd med mode längre. Mariemekkos samarbete med hennes och mauritz som kommer i år blir den sista sucken tror jag. då kommer alla inse storheten med billiga skjortor. istället kommer svenskarna lägga pengarna på sina hem. särskilt då vi inte har råd att köpa nya lägenheter eller vill resa när det är farligt för miljön. tapet blir det nya svart.

bilderna är snodda från stureplan och jag har chefredaktörens godkännande så länge jag säger att hans kostym var snyggast under veckan. han lär ni aldrig se i en rutigskjorta. för han kör bara eton.

Friday Im In Love

2008-01-30T06:47:00.000-08:00

jag börjar känna att jag ser på andra avenyn bara för att lära mig bakgrundshistorierna så man fattar de ironiska vinkarna i de artistiskt fria drömsekvenserna som inleder varje program.

den som nyss sändes; roxannas morsa ligger i sin säng och deppar. hon ser framför sig hur hennes dotter blivit sambo med de blonda hittebarnet. sen kommer håkons älskarinnor på besök och de hade en sån där fräsch middag. dn sån där som bara nyvuxna kan ha i sin nyköpta bostadsrätt med kursarna. vitvin i ikeaglas och ja ni fattar. det roliga var att alla såg ut som i verkligheten (känner ju nanna då va) för skådespelarna är typ 22 irl. var bara hittebarnet som bytt stil till glasögon och skjorta så han såg precis ut som brorsan i nina frisk.

vissa grejer är kanske lite väl orealiitiska men vi slipper iallafall en religös hovnästar uno och den obligatoriska skurken bryter inte på finska. istället så är gängledaren den mest meriterade barn- skådespelaren. han har bara fått spela skitstövlar sen han blev avrunkad i hipp hipp hora. jämfört med de andra som togs ut via en dokusåpa är han sina erfarenheter till trots den minst trovärdiga.

egentligen är andra avenyn bra. man kanske kan säga att det är en blandning av bullen och spung. den tar ju upp samhällets olika avarter och deras problem. göteborg är ju typ sveriges neapel om man ska tro svensk maffia. sen dricker alla ghb i gbg. det är bra att svt visar såna här program hur kletigt det än må vara. till skillnad från kritikernas älsklingsfilm just nu Juno som är rena rama valfilm för kristdemokraternas. hela abortdebatten är skum. vi ser ner på jamie lynn spears för hon är gravid som om det vore ett misslyckande. tycker fan att preventivmedlen har gjort vårt samhälle minst lika mörkt som då begreppet oäktingar fanns.

just ja. fan också. han boxarbögen med överarmarna har börjat med läppstift. trenden som jag trodde kom i och med mig själv på efterfest som jag sen förstod moto boy var först med har nu blivit allemansgods genom tv. snart har alla det.

min polare som är filmvetare var på besök i göteborg för filmfestivalen i helgen. när han drog på klubb träffade han skådespelarna och skickade flera lyriska sms om det hela. han var överväldigad. han hade typ pratat med dem om det deprimerande medieklimatet och om filmsveriges nedgång. det var typ det roligaste jag hört sen en tjejbekant gick hem med en skäggig snubbe från berns som hon känt igen från tv. det visade sig vara läraren håkon.

Torture

2008-01-30T04:59:00.000-08:00

Svenska nyhetsmagasinet Fokus bjuder inte bara på djupsinnige analyser om skeenden i världen och på hemmaplan. De har anställda med humoristiska egenskaper. Då kulturtidningar nu för tiden bara ger en ångest har politiska och ekonomiska sidorna tagit över rollen att bjuda på glädjeämnen med bländande ironi.

På ett uppslag som är menat att lista kommande utställningar i landet runt får vi läsa en sjuk lista över konstchocker från förr. Som den om bruden som kissade i ett glas på norrlandsoperan förra året, då en skäggig herre kom fram och smakade och sa att det smakar konst. Det smakade så klart piss. Varför man driver så med sin publik förstår jag inte och vilken rugguggla i kommunalrådet som bjudit in henne vet jag inte. Norrland är ju ett av få ställen i världen där ingen äger vattenklosett och alla pissar fritt. Var ska kloakerna gå i lappfjärden liksom.

Sen finns en genomgång av de fem konstnärstyperna. Kändiskonstnären som illustrerades av familjen Billgren, Den missförstådde som beskrev Cezar, Galleristen som beskrev Axel och övervintraren som är jag i framtiden. Konststudenten, en väldigt utstuderat typ så att säga, beskrevs bäst och tro mig för jag känner alldeles för många; drömmen om att bryta sig loss från medelklassmyllan och göra en klassresa, neråt.

Fast jag tror lite att föraktet mot de som målar på statens bekostnad i 4 år i en subventionerad kulturkåk som kunde blivit bostad, kommer av att folk inte förstår vad de håller på med. På samma sätt som underklassen blir förvånade av att folk som pinats och plågas på Handels hela sin ungdom får chefsjobb när de examineras. Därför älskas mindre begåvade kluddare som har en liten tittutverkstad på söder där förortsbor kan köpa sig en inramad vattenfärgsmålning.

Samtidigt sägs det att uppsvinget för söderorten Hägersten kommit ifrån konstfacks inflytt. Jag har alltid trott att det bliv hippt när restaurang Landet slog upp sina portar. Det är som dilemmat hönan och ägget. Vad gjorde orten hipp? Klubben eller Konstfack. För det enda som de där eleverna verkar göra är att ha klubbar i sina lokaler och utskänka vin för 20kr. För baginbox är så konstnär det kan bli.

Do the Hansa

2008-01-29T06:09:00.000-08:00

Ah för fan. Skulle skriva en provtext för en poteniell arbetsgivare. Saken är att jag fick veta det först kl 22 igår kväll. Fick sitta framför datorn hela natten och plita. Känns nervöst, som om jag skulle skriva ett ödesprov som skulle avgöra om jag sluta som en tandlös skojare eller få leva som jag begär. Men med lust och glädje går det mesta an. Därför skrev jag tre andra texter, en om byggboomen i persiska viken, en om tyska nyheterna på tv8 och en till om hur jag träffade på en dvärg. Provtexten fick jag däremot lida fram.

Med lust och glädje går det mesta an. Har jag kommit på mina egna idéer kan jag skriva sidor men om jag blir ombedd blir det lika svårt som när man ska tacka nej till en middag via sms, allt blir krystat och konstlat.

I morse visades Swing it: Fröken. Alice Babs spelar är lärare i uppföljare Swing it: Magistern. Nu är det femtiotal och de sura lärare ska kuva bråkiga killar i skinnpaj och rufsiga frisyrer som raggar på tjejer som börjar grina och så vidare. Där emellan är det swingiga dansnummer. En scen jag inte fatta var när de badade i sina stora baddräkter. Antagligen var det här värsta snuskscenen på sin tid. Iallafall. För att lära sig engelska lär sig en snubbe att sjunga in verben.

Jag gillar Alice. Upptäckte henne på Whoa.nu´s forum under kategorin Annan musik. Blev rätt förvånand över all kunskap användarna hade. Vissa klaga på hennes överskolning som kom med åren. Det blev mer opera som än frijazz. Särskilt när hon sjunger på engelska. Så kan det gå med lusten att lära. Man är alltid bäst när man är lite oförberedd och får leva fritt. Precis så känner jag när jag skriver.

Men finns en låt med Jan Malmsjö som handlar om ett skeppsbrutet par. Tragiken och vågarna är vackert skildrade med den lugna men oroliga Alice och den lite smått maniska Jan som tror sig skåda land.

Nej jag vill ha mer musikaler. Gärna en High School Musical på svenska med Amy Diamond i huvudrollen. Hon feta jobbiga från Svensson Svensson får va den elaka blonda judinnan. Hehe eller de kanske är för unga jag vete fan. Var inte kidsen typ 15 i första High School musical? Unga och sköra som sjöng så vackert innan de började spridas nakenbilder på nätet och annat otyg.

Idag släpps också Vampire Weekends debutalbum. Vet inte riktigt vilka det är men kollade på youtube. Som alltid säger kommentarerna mer än filmen.
Grenadegun (5 minutes ago)
uh wtf is going on with music. Cutesy little indie bullshit. This band needs to go back to highschool and listen to about 2000 more records...

Splintered in Her Head

2008-01-27T09:36:00.000-08:00

Jag har en väninna. Hon är en riktigt schysst typ som jobbar med socialtjänsten. När andra har krämper och lånar några tior till en efter kneget öl har hon stått hela dagen för att försörja de som har det riktigt svårt. Måste vara jobbigt att vara så nära misären dagligen. Möta samhällets offer.

Fast hon har det festligt också. Som när hon dja på en popklubb i gamla stan. Precis när hon satte på typ this charming man kom legenden Andy Rourke in. Sjukt men sant.

Denna händelse lär hamna i hennes kommande Indieroman som hon skriver på. Vad är då en indieroman? Jo den handlar om unga människor som lånar tior till en veckans starköl och massa referenser till femtiotalsrock of our fathers. Men i hennes bok lär det bli sanningar. Hon har dejtat riktiga rockstjärnor, legat sked med klubbfixare, haft tvstunder med programledare och hånglat med bloggare.

Alltså istället för missförstådd ung man som skriver klassisk självömkan på svenska eller en romantiserad Les Miserables med svartvita sjömanströjor kan man förvänta sig verkliga skildringar från soppköket och den såpa som gubbrummets svarta får utgör.

Min nya byrå och två indieromaner som jag köpt på stadsmissionen idag. Mitt sätt att stödja samhällets mindre lyckade.

Play for Today

2008-01-26T19:09:00.000-08:00

På youtube finns ganska många singing bees om man säger så. Trubadurer som vill bjuda på en akustisk variant av sina favoriter. Finns flera snygga tjejer med väldigt många tittare. Alltså något av en Cat Power effekt. Coverklippens motsvarighet till modebloggarna.

Det mest rörande är när pianister försöker sig på emo. Och varför inte, en välskriven emodänga bjuder på både uppåt och neråt partier i vackra harmonier som absolut funkar även utan skrik. Nyligen var det två personer som försökte sig på Fall of Troys F.C.P.R.E.M.I.X. Låten är typ känd från ett visst plastgura spel. Det är jävligt mörsande mathcore, vi snackar stenhårda gitarr solon i ultra rapid. Och i svartvitt låter det som hardcorens svar på Thelonious Monk. Att sen alla låtar är fulla av referenser till historiska skeenden gör ju det hela bara bättre. Inga sånger om tonårsågest här inte utan det är 20nånting som sjunger om knarkmissbruk.

Fall of troy är så jävla bra. Inga riff och skit utan allt är klurigt genomtänkt. Deras arrangemang har typ mer gemmensamt med Aphex Twin än Hardcore Superstars om man säger så. Hittade ingen nyare bild på bandet i fråga men den här är schysst. Killen längst fram som heter Tim har så jävla skön stil. Gråhood. Kulturemo. Fatta. Han kan spela som en jävla gud och säkert plocka ut Haydn på basen med vänsterarmen bakom ryggen om han så vill, men det är det hårda som väcker hans lust. Men han hoppade av bandet i höstas. Vad han gör nu har jag ingen aning om.

Skulle ge allt i världen för att gå på en pianokonsert i kyrkan med bara såna här. Emocapella kören får gärna sjunga med. Ser fram mot en framtid där inte bara hippieskit från 60talet eller folkdängor anses som finmusik.

Anniversary

2008-01-26T08:31:00.000-08:00

fan skriver som en kråka i firefox. blir segt så orden hamnar som dom vill. lägger till och tar bort. inläggen är kanske helt anorlunda dagen efter dom skrevs, vem vet läsare.

nöjesguiden. 25år.

värden kjell bergqvist var ju rolig. han bjöd in sig själv till stjärnorna på slottet. okej rapport till himlen ägde, det gjorde det. men han borde vara nöjd att han ens fick va med i på spåret, där han utklassades. kjell försökte reda ut alla sina misstag han gjort genom åren. rätt kul att någon kan bli inhyrd och bara dra vitsar om hur han cpat för 15 år sen. han får ju betalt tillskillnad mot prisutdelarna. nöjesguidens sthlms pris det nya bikt som miriam sa. och hon hade så rätt fick vi senare veta.

började babbla med stig larsson och sa att jag var adopterad av cezar. kramade poppius i grå champion hood. frågade virtanen hur det kändes att dela ut priset till hon som aldrig kom. kornel, nyss hemkommen från mexiko såg ut som han i ett öga rött med sin bränna. träffade någon som frågade varför jag tagit bort henne som kompis och jag sa att vi aldrig pratar sen pratade vi hela kvällen över massor av öl som hon fixa med sin kappsäck med ölbiljetter,hon jobbade på mondo förut, ja för massa år sen, typ då guiden hade fest i lokalen senast. fick också två drinkbiljetter av sparr och bjöd en skribent på den ena för jag tyckte lite synd om henne. jag bytte bort min blinkande smilyring mot en örnring. sen så åt jag svingod falaffel med tzatsiki uppe i vip rummet så man luktade vitlök hela kvällen.hm vad hände mer?

jo just det. han moto boy var grym. med en stor plastig yxgitarr och rött läppstigt var han som hämtad ur velvet goldmine. gillade. sen lät han som typ suedesångaren. det är vad kreativt tänkande går ut på. att sjunga som någon annan men sen klä sig som en galning. det är något med ensamma män med en gitarr på scen. som juvelen. han spelar ju bara typ 3 ackord per låt. måste vara huitar heros fel.
sökte efter moto boy på google och hitta detta- Moto-Boy: High Fashion Protective Gear for Motorbike Riders.

bögjävlar och happynation som vinnare. hm. var priset ett försök till ersättning för dåligt arvode?

på tuben från festen satt jag mittemot två tjejer jag kände igen. de var powerblades groupies som skulle spela skivor på audiofon ikväll. klubben firar tre år. jag ska dit. till nya söder. LM-staden.

Just one kiss

2008-01-25T06:02:00.001-08:00

På debatt igår med Stina handlade det om prostitution. Där fick jag höra om Big Sister. Ett bordell i prag där alla får ligga gratis mot att det hela läggs ut på nätet. Måste säga att det var en smart idé även om det känns högst tvivelaktigt. Men i månad.en

Jag funderade direkt på hur jag skulle ta mig dit och vad för kalsonger jag skulle ha. Nej men skämt och sido. I lördags var jag ute på nattklubb och fick en uppenbarelse.

Ace 2 år var soft. Stora golvet kändes mest som träsket framför en stor scen på valfri festival. Någon under namnet Mini strök runt i en bikini gjord av svarta kråkfjädrar precis som storfén i Sagan om pysslingarna. Om indiefolket var vättarna var de på lilla som de vackra féerna. Lilla golvet åh. Under ett hav av grön laser stod tjejer strax under arton och hånglade framför djbåset där de något skäggiga djsen radade upp dancehitsen efter varandra. Det hela var sött. Som att dricka en kaktus cider eller lyssna på Peaches. Men samtidigt lite ytligt. De oinvigda dansade som på begäran. Ge dom något magiskt så har du balen på slottet. Nu var det bara öl fylla.

På Chapel Hill var det ännu knasigare. Klubben i regi av Lina Thomsgård, tjejen alla önska de ha som fritidsledare. Varenda en som kändes igen trängdes vid djbåset. Många hade djursmink men de flesta var rocksunk. Det var som att stå i en levande tavla när man såg spegel bilden mittemot. Folk var som galna när deras favoriter spelades. Men är något läskigt över den där klubben för man kan väl inte bli sådär glad på riktigt av att bli översköljd av "bra låtar". Folk som har vanliga liv vid sidan om hade satt på sina högmidja-jeans och lagt på någon snygg sminkning och lite fulla på vittvin kände de hela att livet ägde och de sjöng med för full hals till Lilla fågel blå som fick mig att nyktra till.

Men blev ändå en efterfest och typ alla var där. När jag sen kom hem morgonen efter hittade jag mig själv på 3-4 bildserier med Exakt samma min på varenda. Lite sur om du vill och full eller uttryckslös om du tittar på riktigt. Mindes hur hälften av folket man träffade stod med kameror och fotade den andra hälften som hela tiden gjorde en skön min, typ halvöppen munnen och tittandes upp i taket som om dom blivit kysst av jungfru Maria. Det blev något spänt över stämningen då all var beredda på att taggas på facebook.

Kulmen på det hela är den här ja vad ska man kalla det genomgången av helgen. Hanna som skrivit verkar på alla sätt vara en skärpt tjej och är väl den enda ärliga i sällskapet då hon tjänar pengar på att skriva så här. Sen har hon starka överarmar som hon flexade så jag vågar inte säga annat. Men när jag ser det känns det som Big Sister har övervakat helgen som var. Hon nämner åtminstone två tjejer jag gått hem med från Spyan plus ett antal hångel. Men det där är gamla historier.

Det där råtthålet, som för hundra år sen var en lervälling i Stockholms ytterkant, med en förstenad sån där godissvamp och en mobilbutik mitt på torget, och som nu heter Stureplan är alltså inte bara värre än Prag. Det är värre än värst. För alla besökarna är bildhoror som sålt rätten till sina ansikten åt djävulen för att få gå in gratis på gästlista. Men värst av allt är att de också betalar kalaset genom att flukta på hemsidorna dagen efter. Dokusåpafolket är illafall ärliga och bryr sig bara om sig själva.

Jag är då inte bättre utan skriver en blogg om det hela så länge att jag inte hann gå ut under soles sista timmar. Lutar mig tillbaka i kontorsstolen och sätter på remixen av Black Swan med Thom Yorke och funderar. I lördags såg jag en svart liten fågel pussa en katt mitt framför mina ögon men det enda jag hörde var Staffan Sundströms låt eka i huvudet.

Seventeen seconds

2008-01-24T15:00:00.000-08:00

Tittade på Belinda nyss. Sägs att hon är en vass krönikör men har ingen aning om henne. Bläddrar alltid på kärringarna i aftonbladet. De enda krönikörer jag läser där är såklart Guillou och Lindqvist som sig bör.

Janne Josefsson och Katinka Schulman var gäster. Första intrycket var att kvinnorna var blekare och kaxigare än sina manliga kollegor alex och virtanens självgodhet och spjuvriga ordlekar. De lät lite dumma när orden kom ur deras mun. Kanske måste det textas för att bli intressant.

Hann bara se slutet som bröt ut i bråk då Janne klagade på bloggare som dissar kändisar och kommer undan med det just för offret är känd. Som i fallet med Tito där Belinda tydligen inte sparade på spottet. Belinda högg tillbaka direkt med Janne, hennes egen gäst, är ännu värre när han intervjuar 14 åringar. Alltid lika äckligt med journalister som ser sig som överfullkomliga. De tror att de äger världen för att de har högst lön i sitt område. Därför är de alla vänster och hatar den riktiga överklassen samtidigt som de ser ner på folket och sina läsare för att de påminner dem om att det enda som skiljer dem emellan är presskortet som ger fri entré på bio typ.

Iallafall. Det slutade med att vi fick veta att Janne ska dja på Göteborgsfilmfestival. Därför fick han frågan om han kan något om mixningstekniken. Upp till bevis skickades han till ett bord med en cdmixer där den förtrollande Devi Brunson stod i blonderat hår och ett varmt leende. Jämfört med Katinka och Belinda upplevdes hon som en ängel.

Stor humor när Devi drog fram en CD-R skiva och sa till den skäggige dj-novisen
- Jag har bränt gubbrock 1. Bara stoppa i och trycka på play.
Det här var som om den pubertala indiehumorn från Studio Virtanen vuxit upp till en fullmogen sketch. Tog typ 17 sekunder innan Belinda kom och avbröt. Synd det kunde ha blivit något stort. Var bara Spicey och någon som tjata om Hästpojken som saknades för att det skulle blivit komplett Indiedeluxe. Men vi kanske får mer av det imorgon på Nöjesguiden festen. Ryktas att det blir förutsägbart.

Vad står det på tröjan? Bang this cutie?

Blood flowers

2008-01-21T16:01:00.000-08:00

Kohleria 'Bach'

Jag bläddrade lite i Kungsholms nytt och såg en notis om Bach på brasilanska. "Jazzmusikerna Jan Lundgren, piano och Hans Backenroth, bas improviserar kring Bach med standards och brasilianska tongångar." Det skulle va i St Görans kyrkan och det ligger ju nära så blev pepp. Vill göra mera saker lokalt och gärna i herrens sal.

Saken är att jag gick ut på kvällen innan och var ju lagom trött. Får bli ett egete inlägg. Ungdomsbiljetten var gratis och jag saknade kapital så gjrode det enda möjliga. Drog på en södra latin tröja och rakade mig plus mina fulaste puma skor. Ena veckan 25 andra 18. Kom till kyrkan 1 minut i och satte mig på en ensam bänkrad. Tittade på freskerna som skriker 50tal och kände direkt effekter som av en brustablett. Lugnet infann sig.

Sen kom de andra två en efter en. De försöker hälsa men jag log bara som de gamla käringarna runtomkring oss och de satte sig i tystnad. Den ena, min granne, som kan ha svårt att sitta still är trollbunden hela timman. Rak i ryggen stirrade han rakt fram utan att röra en min. Flickan som anlände något senare är svårare att tyda. Det visade sig senare att de båda träffats på en fest och hånglat i en soffa. Själv gungade jag med huvudet som den rullstolsbundne herren bredvid oss och bytte position lika ofta som temposkiftena. Men nu var det konserten jag skulle tala om.

Lokaltidningen lurades något. Visst handlade det om Bach, eller tolkningar av honom. Tydligen är det så att Johan Sebastian är populär bland tidiga tonsättare inom jazzen. Det lägger in honom lite här och där. Hans harmonier funkar än så att säga, också inom många andra stilar. Det inleddes med Burt Bacarach pianoslingor hit och dit med en stubbig bas och improviserades kring jazz som skrek New York New York som om det var Tom Pyl själv i gubbrummet.

Jag kan ha svårt för det där, ibland lät det som menymusiken i japanska spel bara att man väntade på trumslingan. Men som så ofta med improvisation vet man aldrig när man ska beröras och ibland kom det bara. Om det sen var ett förvånat pianoackord där vi förväntade oss något annat eller att basen släpade skönt vet man aldrig men då kände jag mig som kysst från ovan.

Det brasilianska lyste med sin frånvaro. Men som i en tempohöjning alá Wager eller Mozart gick det över till sambatakter. Klicka på namnen för att förstå vad jag menar.

Halvvägs in när vi redan vaggats in i välvilja kom då stöten. - Då Hasse är från Värmland ska vi spela en visa där ifrån. Oh my god. Min absoluta favorit inom folkmusiken. Värmlandsvisan. Om det sen är Freddie Wadling eller Rödeorm som spelat den har jag alltid känt mig som ett tryggt jesusbarn i krubban med de tre vise kulturkronorna som skänker mana, moll och dur till mig.

Jag spelade in på mobilen och det är egentligen fy fy men ska någon gång ta fram och lägga mig på golvet för att lyssna. Där och då hade jag ingen möjlighet att koncentrera mig. Det hela gick vidare till allt från George Benson till allt mer svårare pianomusik. När det hela sen avslutats med att snabbare spår var jag biten. Ser fram emot en orgelhouse tolkning av hans kantater, han skrev ju ändå rätt mycket kyrkomusik och det finns maffiga orglar i kyrkan.

Vi går utåt och jag hör ett extranummer som jag vet mig kunna men då namnet inte tillkännagavs är jag lite förvirrad. Var det jag vill tacka livet eller var det någon obskyr tolva från newyorkscenen sent 50tal? Vem vet. Trummorna slumrar i St Görans församling och jag läser på en skylt att det finns en inskription i tornet med :"Klinga med ett bud från höjden över stadens larm och brus! Mana mödans barn att bedja! Samla dem i Herrens Hus"

A Japanese Dream

2008-01-18T12:12:00.000-08:00

Jag vet att det snackas om nytt album med Weezer men hittade denna på youtube av en slump. Rivers Coumo solo med Blast Off! Låten är uråldrig bland fans men har fått någon slags officell status nu då det är universal som lagt upp den.

Weezer har alltid varit kära för min del. Är svag för melodiös musik i överhuvudtaget om det så är Powerblade, Fall of Troy eller Vivaldi, men Weezers låtar är inte bara fyllda av förträffliga riff som är absolut roligaste att spela i Guitar Hero, utan har också underfyndiga meningar. Låten är hämtad från en rymdopera som var menad att bli det andra albumet. Istället blev Pinkerton typ en lång hyllning till japanska brudar och det är väl inte helt fel heller.

Videon är skum. Börjar med att Rivers tränar yoga i en park. Sen följer olika klipp med bla. obligatoriska skolflickor. Den avslutas med att Rivers ritar kaligrafi i tystnad. Väldigt skum som sagt.

Det tuffa är Rivers mustasch som ser väldigt rätt ut 08. Han påminner om en snickare från polen. Känner genast för att skaffa mig en likadan eller alltså raka av mig hakan och lägga ner Tom Green stilen. Brillorna har han däremot slängt, antagligen för det är svårt att träna i eller nåt. Jag som precis skaffat nya bågar.

Känner mer och mer för att släppa mitt drömprojekt. En cover på gamla sköningen Sweet Sixteen fast på japanska med namnet Saaya Irie. haha jag skrattar åt mig själv så fyndigt. Har haft många mindre bra och andra geniala ideer men tror att det viktigaste är att bara verka. Här har någon gjort en teckenspråksverison av Across the Sea.

Like Cockatoos

2008-01-18T04:28:00.000-08:00

Mycket kan man beskylla Rodeo för men den här bildserien från i somras lyckas knipa in nästan alla nyanser av ungdomen. På min gata dessutom. Där finns teknobloggare, illustratörer, bögjävlar, hipsters, trubadurer, de som har modelluttryck och klär i svart/svårt, folk i för stora glasögon, nån som jobbar på American Apparel, skäggiga, små flickorna som flyttar till Paris efter studenten och sist men inte minst bratjejen från Andra Avenyn. Där har du 750åriga Stockolms alla sidor.

Det var ingen fest utan en utställning med olika konstnärer. Cést Kool. Både folk från estetlinjen på södra och Beckmanselever ställde ut. Det var ju något kreativt. Det var soft. Det var arrangerat som ett projektarbete. Ett zigenarband uppträdde med dragspel men som jag missade med en sekund för jag gick dit med henne och blev sådär segt att komma iväg som det alltid blev när vi gick ut.

Hon beskyllde mig för att bara bry mig om andra när det var vi som gick dit. Jag var ju bara glad att träffa på att få folk. På min gata dessutom. Vi var bara där typ tjugo minuter men var skönt att få komma ut och möta människor. Då var det vi hela tiden och jag trodde man behövde träffa andra ibland. Men det var i somras. Och jag säger då det, bättre komma iväg sent än aldrig. För aldrig finns inte.

Caroline Ljungström & Alicia Vikander

The Snakepit

2008-01-18T03:48:00.000-08:00

Ace ska fylla 2 år och det är oerhört viktigt att man hamna på bildserien. Åtminstone för de 700 Klubbkids med betoning på Kids som replyat på Facebook. De lita coolare ska till Happynation och alla har knasiga bilder. Vilka är alla dessa människor? Vad hände med tiden när man kände alla? Som Baba under gymnasiet.

När jag gick till Tivoli i onsdags för att fira av en vän som ska åka till Australien var Baba fullt redan vid 12. Så där stod jag utanför och bara glodde. Letade febrilt efter numret till arrangören för att skicka nådigt sms för att be om att bli insläppt.

Uppenbarligen var det väldigt poppis då insläppet var stängt men vet inte vem någon i rökrutan var. Brorsan påstod att jag hånglat med en tjej i kön på Emmaboda, hon hade väldigt rött läppstift. Kan va möjligt, men den enda jag kände igen förutom vakten var en kille från Hedemora. Dalarna liksom! Han hade flyttat ner för att gå på filmskola och har skaffat mustasch.

Men sen hände något. Två bekanta från förr. Acekillarna gled ut mot en taxi och ett sus gick genom mariatorget. Man känner igen dem på momangen då de har rätt unika frisyrer. Tror inte jag vet någon annan som 9gångerav10 går att se vem det är bakifrån. Försökte hälsa men båda har ju 700 vänner på facebook så kanske många som gör samma sak.

Nej det här får vara säger vi och gick in på 711 där man kanske snattat en mindre förmögenhet i tuggummin. Har hänt att jag fått med mig tidningen POP en gång då det var det dyraste dom hade. Men det där var ungdomssynder.

Från ingenstans kom två grabbar från förr. Som jag känner från högstadiet. De skulle till Debaser och ta en öl. Vi följde på. Men inget deb var öppet. Kanske satsas det för fullt på Malmö och Sundsvall istället vad vet jag.

Skeppsbar föreslog jag. Var inte superfullt men ändå trångt. Men längst in hittade jag lediga platser bredvid några tjejer som jag tyckte mig känna igen. Frågade rakt ut om de gått på Södra Latin. Jo det hade de. Känner igen dem från ovannämnda Babatid. Men så fick jag frågan om jag gick två år över. Vafan de var ju de som var två år äldre än mig. Ser jag alltså ut som jag är 25 redan?

Förvisso hade jag en bilresa på åtta timmar bakom mig och hade fått semesterskäggväxt. Men hade varken druckit eller klätt mig i extravaganta kläder den här gången. Så får väl ta det som indikation om mitt tillstånd.

In kommer gänget som jag hamnade på efterrfest med 5 veckor på raken i höstas. De hälsade bara genom nick och gick rakt ner i källaren som visade sig vara stängd. Så istället kom de och satte sig med oss. En av dem ska ha festen på lördag och sa att jag kan få gå före kö-lista. Känner mig utvald. Den längre av dem är nya klubbredaktören på NG och har blekt håret. Han är en av få man kan prata musik med. Mycket Britney såklart.

Några som vi skulle mött på baba smsfråga i vilken bar vi var och jag svara skeppsbar. Tio minuter senare anlände även dem och så var vi plötsligt ett dussin. En stor skara men de enda gemensamma nämnaren är jag. Men vem fan känner jag av dem egentligen? Min bror typ.

Vi drog sen till Spy. Vi gick. Det är typ vår nu. Fint att gå förbi slottet och över bron och snegla ner mot vattnet.

Onsdagarna på spy är fantastiska tycker jag. Visst är det många som går ut för att ta sig en öl då och då men bara de som pallar trycket går vidare till spy. Värden Julien har lagt ner sin ryssmössa och skaffat sig en pridefestivalen keps. Typ bara vi där först så vi satte oss mittemot djbåset. Men in komm mer och mer människor. Mest är det arrangörer från andra fester som äntligen får ta sig ett järn efter stängning. Någon har möjligen tagit något annat och kan därför stå och flina i hörnet.

Onsdagarna på spy är fantastiska då det är som en blandning av en bar, typ Indigo där man sitter vid bord runt ett djbås, och som Alis Bar en vardag där skumma personer letar sig in mot nattkröken. På onsdgarna på Spy kan man alltid förvänta sig att träffa bekanta. Desperata journalister, gymnasieungdomar, klubbfixare och annat pack som har möjligheten att ta sig en sovmorgon på torsdag morgon. Darja och den rödhåriga är iallafall alltid där.

Men nej jag hade ingen sovmorgon. Sov inte alls denna natt. Blev efterfest hos höstgänget. Jag höll på att slockna flera gånger sen under dagen men på i ottan på efterfesten vad jag så jävla hög på cola. Läsken alltså. Drack minst 4 liter i bilen upp från Skåne. Chaffören hade köpt en back på Netto som bara finns i Södra Sverige så vi var överlyckliga när vi såg den gula skylten. Kunde dock varit värre, kunde varit Hustler han köpt.

När efterfesten tog slut gick vi till en av tjejerna och drack té. Sen när jag drog därifrån till macken stötte jag på ännu en bekant och vi gick en promenad på typ 5 minuter. Vi hann dock se tre rådjur och jag fick en uppenbarelse. Området är ju underbart, både närheten till natur och caffe lattebar finns där. Sen är det ju som min barndoms Söder då alla bodde i samma kvarter. Men har alltid svårt att hitta till tuben. Om jag åkt till telefonplan går jag ner i midsommarkransen vice versa.

Egentligen har jag ju närmare till Liljeholmen med buss än jag har till Sofo med tunnelbana. Värt att fundera på var man hör hemma. Är det där man har sina nära och kära? Om de enda jag träffar på bara är festfixarna och klubbredaktörer vem fan är jag då? En person på en gästlista? och längst upp dessutom pågrund av hur mitt namn stavas.

Jag känner att jag lika gärna kan flytta till en båt i mälaren. No man is an island but Stockholm is skärgård.

Shave Dog Shave

2008-01-14T11:06:00.001-08:00

Vafalls. Båda mina vänskapsbloggar har vurmat för skägget i sina senaste inlägg. Eken med sin orakade indiehaka har sett på tv och berättar om den senaste Castrostil hos strejkarna. Tunnan har (p)å sin sida ska ha klubb under namnet "Beards have more fun" och spela låtar från Guitar Hero. Detta trots att Tunnan har lesbisklook och har varit renrakad i alla år jag känt honom.

Här löper nu min egna skäggsaga. Saken är att mitt bankkort blev spärrad förra veckan då jag skrev in fel kod, fett med öken. Så fick göra som man gjorde förr i tiden i bondesamhället Sverige. Gå till ett bankkontor.

När jag kom in på banken vid namn Färs och Frosts banki Sjöbo för att ta ut pengar så möttes jag av stor skeptism. Jag var orakad och körde med vad huset kunde bjuda på i klädväg. Delvis plagg från den glada barndomen som legat i låder kombinerat med Bo Ohlsson i Tomelillas storpack med underställ. Inte ens kanadagåsen räddade mig då den låg i bilen.

Den unga flickan vid disken gick iväg med min legetimation och återvände med sin chef. Jag ombads därefter att skriva ned min signatur på ett papper. Jag har ingen signatur, utan klottrade som jag brukar ner mina namn. Detta kan stämma sa chefen, Jag var rentvådd och jag läts ta ut en mindre summa riksdaler.

För mina pengar köpte jag en märklig flanellkofta på torget utanför av en sällsam Indier. Hur han nu hittat hit. Kanske hade han hört talas om Sjöbo Marknad, denna folkfest som drar 150 000 personer årligen. Den kostade 100 spänn och värmer just nu när jag sitter framför databurken samtidigt som jag lägger ett ormöga på Idrottsgalan.

Läser Foppa Gummitoffla Forsberg egna ord:
Jag är optimist, säger Foppa.
- Och jag ska tillbaka till världstoppen. Inte lira i Björnligan.

Varför då Forsberg? Varför? Hur kan du komma när det är Smokingtvång, i en kostym. Till och med Zlatans fru har smoking. Och ovanpå det så kör du med ett något ansat slutspelsskägg. Det är inte Nöjesguidens sthlmspris NEJ utan Sveriges enda gala där den som vinners prestation kan motiveras. Tänk på det den 26e.

One hundred years

2008-01-13T11:18:00.000-08:00

Ser tv-reklamen framför mig. Man har slumrat till något framför TV-apparaten och så väcks man av klassisk musik. Sen träder Herman Lindqvist fram i rutan med sin blåa kavaj.
- Nu kan du få det bästa av 1500, 1600 och 1700 talet i en och samma föreställning.
Tre Kronor. Betala bara för en.
Om du ringer Nu Nu NU får du en talbok med Arn på köpet.

Pratar såklart om hundra års jubilerande Dramatens föreställning med Strindbergs konungapjäser.
Ska man tro recensterna bjuds det på Stureplanstolkning med metrosexuell i Gustav III och i Gustav I påminner det mer om Gurra från Wasas knäckebrödreklam än Milles staty.

Bara Kristina som sticker ut. Som om alla inte redan var småkära i Elin Klinga? Henne får du inte sticka in den i Stormare. Precis som Kristinas tid har en utlänning bjudits in. Lustigt nog är nummret utan krig regisserad av en here från Serbien. Men han får unisona hyllningar av presskåren.

Vad lär vi oss av detta? Jo, när svenskar tolkar monarkerna blir det bara buskis av det hela. Rakt ner från Bellman till Martin Ljungs megaflopp Sverige åt Svenskarna. Varför inte bara låta Charlotte Kalla åka blåbärsloppet iklädd hovdräkt ihop med Hey Baberiba gänget. Benny Anderssons orkester får spela Öppna landskap i bakgrunden. Vi kan kalla nationaleposet för Vasa Kanal - Snowroller.

Och sen kring det där med finkultur.

Sverige är kanske det lilla land vi så gärna vill tro. För när allt kommer omkring är det samma gamla litterära stofiler som dras fram hela tiden. Vid varje jubileum, nobelmiddag och skansenfirande handlar det om Strindberg, Bergman eller Lindgren. Sveriges tre kulturkronor. Abdikerade av staten och SVT.

Lena Adelsohn Liljeroth kan lika gärna lägga budgeten på att klona ett gemmensamt Frankensteins monster av dessa giganter. Persbrandt får stå modell för kroppen och Björn Skifs tunga trycks ner i gommen. Lennart Hyllans dingelidunk sys fast där nere (Från säker källa i bastun på mornington hotell sägs det att den är ett monster i sig).

Fast nu när de ändå ska gräva upp Karl XII kan vi ju ta hans stolta kranium och sätta på mäster Stael von Holsteins torso med breda axelvaddar av brattigaste slag.

PS. Kristina Törnqvist i rollen som Margareta Leijonhufvud ser fantastiskt gothic lolita ut. Modellen Lily Cole kan se och lära.
Ett klick på IMDB visar en gedigen lista med fantastisk svenskfilm.

Us or Them

2008-01-12T02:43:00.000-08:00

Börjar känna att jag saknar kreddmänniskorna. De där som spelar skivor på grammisefterfesten och såna som tar kola på grammisfesten. Eller var det tvärtom? Allt finns till beskådan på facebook om du är med i nätverket.

Jag menar alltså kreddiga folk, grädden. Inte hipsters. För såna finns här med, getabockar som äter allt piss som är coolt. Kreddfolk har oftast inga pengar eller så periodjobbar de så märkeskläder är inte att tala om. Och när de bokas som DJ:s kör kreddisarna hitsparad och inte Svår musik.

Säkert svårt för den oinvigde att förstå men det är skillnad på någon som är skön och någon som är hipp helt enkelt. För att ge ett bra exempel försök visualisera de coola i klassen på mellanstadiet som var kaxiga i timberlandkängor och sen de som var sköna, hade en råttsvans där bak och sa konstiga saker. There you got it.

Här i Skåne är alla blonda men har huvudet på skaft. Det är arvet från Danmark och Lübeck. Trots att landskapet är platt har de nära till kontinenten och skidsemstern så alla har bränna året runt. Det ser man i filmerna Hata Göteborg och Fjorton Suger. Skåningarna lever ut av lantbruk, adel som bonde, och de kör traktor.

Ett undantag är kulturstaden Ystad där det händer grejer. Därifrån kommer en käck tös som både ser ut som Uffie och kan rida häst. Hon har inget sson-efternamn utan ett tyskt.
Professionell blogg har hon också.Jag är inte hora, jag har bara sålt min själ till Kvällsposten!? Jag beskriver min blogg såhär: - Underhållande - Sjuk - Anti-bimbo - Ärlig - Givande - Beroendeframkallande

Men hon bloggar inte för sakens skull utan i egenskap av att vara artist. För hon sjunger likt Anna Lena Brundin på sitt modersmål. Ystads egna Lilly Aleen, då hon upptäckt på internetet och har varit med i TV, den lokala varianten då, och släppt singlar som spelats på rikstäckande radio. Det låter lite som en blanding av Lilly och ringalingpaddan som sjöng Dunka mig. Lyssna och bli hänförd.

Som alltid på youtube och internet i övrigt är det kommentarerna som är roligast.

andylikescandy868686 (7 months ago)
Sktibra låt! Gillar för övrigt slutet när Malmö kapas på mitten vid typ parkmöllan. Då skulle vi slippa sofielund/rosengård o alla andra kassa stadsdelar wiie

Det bästa är att jag hittade hennes mobilnummer på en trubadur uthyrningssida. Ska fråga om hon vill dra ut till Starshine, det lokala dicoteket och shoota skåne renat.

Shake Danny Shake

2008-01-11T11:04:00.000-08:00

Nina den fina och Bingo

Lets Dance. Deltagarna går in på dansgolvet till den absolut sämsta verison av I Wanna Dance With Somebody jag någonsin har hört. Rederiet-bossa.

Måste sluta med alla mina nonsens inlägg om tvprogram. Men det här är personligt. Är en kamrat från gymnasiet som är med. Danny! Sist jag träffade honom var utanför Laroy och han hade massa beundrarinnor efter sig. Blir kanske dansbandstanter som drar i honom efter detta.

Hm. Uffe Larsson har inte klippt nackhåret av någon outgrundlig anledning. Han är tydligen en högoddsare hos spelbolagen. Erling bara att tippa. Den vita slipsen lyser lika starkt som hans panna blänker. Minns för väldigt länge sennär jag satt i publiken till Söndagsöppet. Då sminkades hans flint framför publiken, och drog av sitt trademark skratt. Sen körde Eldkvarn sin nya låt Kärlekens Tunga. Det var då. Nu är det bara Svart blogg av dem.

Ser att de ska dansa quickstep. Fan vad engelsmännen uppfinner nya dance-stilar hela tiden. Dub, dark och 2step, nu quick! Nej skämt och sido ser på wiki att det är en snabbare foxtrot och att Come to the Cabaret är ett känt exempel. Här är min absoluta favoritverison av den med Jan Malmsjö. Han är en stjärna som borde va med i nästa upplaga. I Englad ska Svennis dra på sig dansskorna med extra skoinlägg. Där pratar vi kvalité. Mer på AB!

Nej. Tror det blir texttv istället, roligare att kolla valutakurser än det här. Fast Mi Ridell var oväntat tuff. Någon får anställa henne på Boluevard Teatern med Uffe i regi. Kan bli succé.

The Bajen Screams

2008-01-11T09:55:00.000-08:00

Det är lustigt vilka man hamnar bredvid på den där kalla vipläktaren som träbänken på zinkensdam kallas. Man förar ihop men väl på plats spelar det ingen roll vem som står bredvid när man är tiotusentals starka. Man står där med en halsduk som luktar rök och alkohol - man är en pirat och tittar över den frysta sjön.

Sist på bandyn stod jag med ett lustigt ekipage. En proggare jag aldrig träffat innan, en nybliven söderbo från Skåne som gjorde premiär sen ett überfan som är rapp i käften, passande till en bandyläktare. Vi halsade grants och bajen vann med 10 mål. Men svårt veta när det blir mål eller inte, man dras bara med i ropen från läktaren i glädjeruset.

På tåget ner till Skåne hamnade jag bredvid en Othellospelare som tog kontakt. Stig Claesson hade just dött och jag beklagade mig när jag bläddrade fram kultursidorna. Han frågade mig då om jag var bajare eftersom jag kom från söder. Sen berättade reskamraten att han växt upp med Tony Gustavsson. Han drog en anekdot som jag inte riktigt minns här och nu, antagligen var den inte så bra, men där och då var det roligt till kaffet.

På resan genom livet kommer olika människor av skilda skäl följa en på vägen. Man får hålla fokus på målet och tacka för sällskapet. Som Ramel uttryckte det; Ni som vandrar genom livet, mot ett ständigt fjärran mål
Stanna upp ett tag och grubbla: är det nån som sett ett bandymål?

Hur som haver kolla in det här. Vem kunde gissat för några år sen att dess skulle bli mina vänner? Två bajare som spelat för djurgården, Patrik Ekwall från svåra Skåne och sen en plastgitarr. Underhållning! Saknas bara en spindelmannenmask på sveriges sexigaste mediakille, enligt Veckorevyn, som håller i spelkontrollen. Nu vill vi ha Just idag är jag stark till nästa guitar hero. Fast kanske är saxsolot låtens stora behållning så säger väl Singstar då. Bajare som skriker i micken.

Shaaban och Chanko i årets första Fotbollskanalen

Funeral Party

2008-01-10T12:18:00.000-08:00

Såg precis Addams Family. Vilken rulle. Fulle rulle hela tiden var det. Skräckschablonerna passar som The thing i handsken. De kör rakt på med allt från gotik, 20tals-romantik till ja vet inte old grave typ.

Då jag spelat rätt många spel i horror scenen är det kul att se hur det upplevdes och drogs till sin spets redan för 16 år sen. Då var det läskigaste spelet ett plattformspel till nintendo där fester skulle rädda sin familj. Värt att minnas var den licenserade flipperspelet som är vida känt som ett av världens bästa. Man får maxpoäng genom att skjuta genom elektriska stolen.

Ser också att regissören bakom Addams nästa film är en datoranimerad film som heter Space Chimps. Frugan i Curb your enthusiasm kommer göra en av rösterna. Varför fattar jag inte. Hon skär djupare än någon i Addams värsta tillhyggen.

Filmens största behållning är Christina Richi. Vad är hon, typ 12 eller? Men ändå lyser hon så starkt. Hennes bror är mest en liten knubbis medan hon verkligen skrämmer slag på en.
Som titelspåret går "Neat, Sweet, Petite".
Påminner ganska så mycket om dottern i Californiacation. Serien börjar på SVT idag om typ en timma. Kanske liiiiiiite sent att påminna om den nu, men jag skyller på nätet.

Här på landet är det som hos Addams residence. Telekablarna är fulla av damm och gnistrar och någon råttjävel har käkat i sig modemet. Visst vi kör med mobilt internet men det är tre så ni fattar. Vill man duscha får man göra det i källaren strax intill pelletsmaskinen och döda fladdermöss. Vår egen Lurch lagar biff just nu och jag är så jäkla hungrig. Men man ska alltid vara hungrig, och smal, och blek. Det är snyggt.

Slutscenen visar hur några barn knackar på huset under halloween bara för att själv bli rädda av den som öppnar. Ett av barnen är utklädd till Spindelmannen och en annan är Ziggy Stardust med perfekt sminkning och frisyr. Så vill jag också klä mig fast med den svarta venomdräkten.

The Lovekittys

2008-01-10T08:58:00.000-08:00

Kittybloggen har en kampanj. Den går ut på att sprida budskapet om Kittyböckerna. Jag är deras missionär.
Har aldrig Kitty läst själv även om jag brukade länsa mina kusiners skåp när de var mindre. Bra serier som Witch och sagoböcker med glansiga omslag men aldrig boken med stort K. Kanske var de finsmakare? Nu är de stora och gillar typ punk och moped.

Är mest sugen på nr 65, Kitty och den svarta gamen.
Här är iallafall Kittybloggen. För alla flickor som fortfarande tycker det är coolt att va flickig. Något som stadsteaterns Pippiföreställning och könskriget motsätter sig till. Det tycker man ska va damp alternativt slamp.

Its Kitty bitch. Oh you are so pretty. Why dont you live here in my city? obs ironi. jag är ju metro.

Läste en sjuk grej i expressen om min favoritfärg lila och Britty. Tydligen heter Spears favorit dricka purple drink. det är hostmedecin, kodein, värktabletter och diet sprite. hon är så jävla fräsch att hon dricker Lightläsk. Måste va Dr Phils recept.

It's Not You

2008-01-10T08:07:00.000-08:00

Dagems läsning bestod av en flickbok. Lena i Norge. Typ skandinavisk Kitty som åker skidor. Översatt från danskan och utgiven av Åbo tryckeri AB. Lykke heter hon på orginalspråk. Ett riktigt EUsamarbete. Menlite morgontidning blev det också till kaffet.

Idag när jag bläddrade i DNs huvudblad fick jag en smärre chock. Mittuppslaget visade en apmänniska. En förhistorisk figur. Jag blev förfärad. Hatar såna bilder med håriga ansikten och insjukna ögon. Mår alltid dåligt när det förekommer i illustrerad vetenskap och nu bland nyheterna. Jag skrek rakt ut och slängde tidningen ifrån mig.

Vetenskap! Pyttsan. Neandertalarna. Hade de SvD eller DN hemma? Om detta tvivlar de lärde. Kultur mot grottigheten. Flinta mot fläta. Pälsmössa mot skägg.

Det fanns en tid när DN på stan var helt rätt. Varje fredag kunde sthlmaren bläddra mellan poängsäkra notiser om ditt och datt. Men tidningen har inte bara bytt dag utan har tappat nåt så ofantligt att det är minst lika skrämmande som de håriga ansiktet.

Men ibland är DN helt rätt ute, går inte förklara hur men varje artikel blir en njutning att läsa. Allt från Rocky, till ledaren, till någon skön grafik på sportsidan. Men det sker allt mer sällan och pastan är alltjämnt patetisk.

Just idag läste jag något som jag själv funderat på länge. Hur Lykke Li´s knut är den kvinnliga motsvarigheten till bratsens framgångsfrisyr. Mediakvinnans Vasastans-boll som tornat likt stadsbiblioteket på richeluder och skolflicke huvuden har nu gått och blivit riksintresse.

Lykke Li sjunger småhärligt men det var först när hon satte upp håret som hon blev Megaintressant. I sina svarta kläder från PUB sätter hon sig på scenen med den där lite duktiga frisyren och småpratar mellan låtarna. Där säger hon att hon saknar trosor(Detta är helt sant!). Ja då blir det fenomenalt med genomslag. Luger ringer, per sing ding larsen ringer, schulman och virtanen tävlar om att lista. Innan var tjejen som vilken tös som helst i en H&M trenchcoat sydd i billigt tyg. Nu Idol.

Jag hånar verkligen inte Lykke för hon sjunger vackert som en småfågel. Lite svenskt sådär. Och jag hånar inte folk som tycker deras hår är snyggt, jag har ju själv kört med Jokerns lila kolör. Vad jag gör är att krydda något jag läst i DN och vill härmed förkunna att det är pinsamt att det krävs att ha ett intressant yttre och ett för stort svart plagg för att tyckarna ska tycka till. Svårt som Patrik Ekwall skulle sagt. Södra Teatern-kärringkultur säger er friendlyhood blogger.

Gammal text som säger allt. Inleds med; Stockholm är litet. Några få tyckanden föder hajpen över en natt. Och dödar den lika snabbt.

Vill också föra fram en önskan att Lykke Li ska sjunga över en remake på Grottbjörnens folk-soundtracket. Laddade ned den på piratebay och den äger. Vi pratar etno-elektronika. Med en äkta tribaltrummande Kleerup som göra oah oah ljud i bakgrunden kan vi möta våren. Något duktig med pennan får rita ett skivomslag. Det kommer sälja, jag lovar.

PS! Poppius du sa till mig på fyllan en gång att du läst min blogg, så förklara. Känner att jag tappar fattningen mer och mer. Är det inte dags för någon tidning att anställa mig nu.
Och förresten vem fan är Adam Tensta?

More Than This!

2008-01-10T05:21:00.001-08:00

Grisens svulstiga beteende ska putsväck inför det nya råttåret. Därför är jag i Skåne. Känner mig själv såvida att jag inte har något där uppe att göra. Facebookblutter, indiska luncher och det sedevänliga snacket på ritorno lockar föga mot frisk luft och klara tankar. Fridhemsplan är så förorenat att man rekomenderas att vara borta, någon annanstans, minst 50 dagar om året för att inte få för mycket traffikos och bacillusker.

Här i huset finns ett smärre bibliotek, resterna av ett antikvariat köpt i ett smäck. Så åtminstone innan mina fingrar började klåda låg det i bokstavsornding i sin låda. Pär Lagerqvists Bödeln, Alberto Moravios Agostino, Nemirovskis Höstflugorna är senste dagarnas skörd. Ingen Stieg Larsson här inte. Bara korta Romaner.

Faktum är att böcker på runt 200 sidor älskar jag. Då kan jag dra allt i ett svep. Som 20cl ölflaskor i spanien, blir inte avslaget och man blir aldrig full. Och det är inte så att jag inte klarar av det Episka, jo fan, men jag alltid drar ut på det för mycket. Har väl ett tiotal på gång hemma som aldrig kommer leta sig upp i prestigehyllan för avslutade böcker och det är ju inget värt.

Kul hur somhelst att man kan läsa. Vill tacka livet för ögonen och hela alfabetet. Efter en höst med bara tvserier. Mediet slukade verkligen mig. Men gosh, Upplösningarna i Dexter 2, Larry David & the Blacks och Army Wives. Ja säger då det. Och ändå har hela min bekantskapskrets suttit framför Heroes och Prison Break. Fattar inte.

Fram till manusförfattarstrejken upplevde tvn sin golden age och det kommer aldrig kunna toppas. Ingen kommer orka och pengarna kommer inte finnas. Såvida vi inte vill se kinesiska episka krigs dramer eller brasilanska såpor om sockerörsbönder. Svensktv har åtminstone lagt sig på magen och låtit sig våldtas av HBO snackas det om, det görs inte nes motstånd längre.

Ska inte tjata för mycket om tv, det får Eken och Spicey sköta. Men det viktigaste är att serierna tar 30 och 45 min så man kan disponera tiden rätt. Det är också därför jag inte pallar film. Sitta 2timmar framför en och samma historia finns inte i min värld längre. Men ändå försökte jag få de andra att följa med på Arn. Den är typ utsåld överallt förutom i Ystad där alla vill se Wallander. Dock tror jag Strage tog musten ur oss alla med jämförelsen att den känns som en hel medeltidsvecka.

För att återgå till böcker. Med ett biblioteket tillgängligt, som skulle få expressen köparen avundsjuk, är det ändå boken om Comorran som håller mig trollbunden. Väldigt mycket namndropp så man blir förvirrad men levande miljöbeskrivningar och referensar till allt från film, diktsamlingar och folksångare. Så ska en samtidsskildring skrivas.
De är allt ett hårt folk där nere i Södra Italien. Mycket kan man säga om deras machokultur och pengakåthet men det finns en pondus där som aldrig finns att tala om i EUs kommande ordförande land Sverige. Inte ens vår största italienvän verkar ha självrespekt och modekoll. Så här hade du aldrig sett någon i Neapel.

The Lizard i kommande Spiderman 4? Hemsk råttkavaj men snygg dotter.

Bara Svennis som klarar sig i Sverige. Fan glömde honom på topplistan över årets män. Han Carl Bildt och Peter Parker får bli bubblare. Även om Spindelmannen 3 hade tappat enormt sen tvåan, fast det var roligt att läsa på imdb efter, så var symbiosen årets filmögoblick. Hade helt enkelt glömt att trean kom 07 ihop med att årets film var Apocalyptico.

Fast kanske var det mer Ironmans (top 7 på listan) år än Spindelmannens ändå. I eftermälet av Civil War stod det mellan Black-Spidermans gatustridande fraktion och Tony Stark aka Ironmans centralstyrda hjältar. Shields ordförande har blivit marvels största ledare och letar sig in i nästan varenda album. Älskade shieldserierna The Order och The Initiative .Tony har blivit mer än en superhjälte och har nu mer gemmensamt med de presidenter och diktatorer jag läser om dagligen i historiens fortlöpande skådespel. Hur hans film nu ska bli vet jag inte men lär väl handla om det kinesiska hotet.

Svårt att hålla reda på vad som släpps egentligen och när. Men man ska inte dela in allt för mycket. Men det där kan ändras. Gäller bara att läsa på. Det är kanske därför jag gillar nyheter för där är allt alltid dagsfärskt. Time Magazine och dylika är världens bästa skvallerblaskor.

Hur som helst. Ska bli intressant vad som kommer överkonsumeras år 08. Blir det snus, sylt, spel, eller sport? Får hoppas på ett bra Bejing OS spel till Wii nu. Annars spelar jag aldrig heller. Eller lyssnar på musik. Har gått från blykoll till någon som skummar bladen. Sitter bara där i en gudsförgäten fåtölj och läser korta romaner och veckomagasin så jag ska kunna namedropa efter.

Att blogga läggs snart ner men jag kommer fortsätta hålla koll så man kan få läsa alla andra roliga bloggar om det hela. Är halva nöjet när 35åriga fetton kommenterar captain americas uniform. som modebloggar med catwalk bilder fast med intelligens.

All I Want

2008-01-08T03:13:00.001-08:00

det skönaste med att vara i ett kaotiskt tillstånd, är de små stunder med förmildrande lugn som infaller när man gör små upptäckter i livet.

som när jag hittade en påse med nytvättade kläder och min favorit svarta hood med las vegas tryck låg däri. eller när man hittar en marabou med digistive i, orörd på festen då folk skräms förändringar.

den bästa exemplet på det här är när man ligger asuttråkad i soffan och zappar bara för att hitta den där filmen det snackades om på filmfestivalen för några år sen men man aldrig hann se och nu går den på nattvisning. detta händer typ varje söndag då man lite slumrig märker att alla älskar raymond visas på söndagmorgnar.

så leta upp den där boken du fick av mormor i julklapp som ligger dränkt bland inslagspapper, kanske har några poänger. eller sätt dig bredvid farbrorn i hörnet på lokalapuben för kanske har han en riktig rövare att bjuda på bara man vill lyssna.

för en hungrig smakar en skål ris lika gott som entrecote och gröt tillsammans. vi pratar njutning. för en utsvulten handlar det om överlevnad. svårt att hitta balansen men fortsätt alltid vara hungrig och bli för fan inte mätt. ljuset är alltid vackrast när den slår en mörkattityd i ögonen. alla happy people tar allt för givet och har glömt hur man jagar sin föda själv. den köps paketsvis.

Fire In Teheran

2008-01-07T16:13:00.000-08:00

sitter i en skånelänga. har sett på tv. om usa och iran. vilken soppa. om det skulle bli krig betyder det att baba-djsen kommer ta över permanent. för hur ska vinylistas kunna ta igen det här med oljepriser som stiger som fan, blir inget nypress på ett tag. det märkliga är att om vi vanliga svenssons får såna här dokument utifrån i vår tv, och allt verkligen gick till så här, borde inte EU utalat sig? när jag sen på rapport ser att det hotats fram och tillbaka undrar jag verkligen vad nordic battlegroups förväntas kunna göra.

det intressanta med att alla tjatar om brit hela tiden är att hon ändå varit en del av det kollektiva mediala medvetandet i över tio år. det är inte som om folk började tokrapportera häromveckan. sönderkolad Ekland och sönder jag vet inte vad Spears. samma behandlingar.

vilka är det då som tar åt sig av all denna smörja?
jo. dagen innan jag åkte var jag på ica för att köpa de dryck yogurts och frukter jag kunde tänkas behöva på resan. där i kassan ser jag Laila Freidvals som handlade en påse fryst spenat och hör och häpna, en Amelia. då tänkte jag bara att ännu en dag på kungsholmen förflutit och fått ett intressant slut. nu inser jag att, förvisso föredetta, men utrikesminstern läser sånt skit på helgkvällarna. hon ska väl köpa economists året som var nummer eller nåt. sosse häxa.

så här skriver nuvarande utrikesminstern.

Jag hade alldeles definitivt fel när jag i dag på morgonen skrev om att den riktiga vintern nu började att komma till Stockholm.
Så var det inte alls.
Grått. Fuktigt. Halvdimmigt. Risk för regn. Typiskt trist…
Det är den bistra verkligheten.

Carl Bildt bloggar vidare om vilka viner som passar bäst till debatterna. Precis som i boken om Comorran som jag läser just nu. de har fattat vad det handlar om. finns tydligen någon kurs om det där med global kriminell verksamhet.

Push

2008-01-07T03:25:00.001-08:00

Loppet igår var idrottshistoria. Inför sista loppet låg Kalla 40sek bakom den gamla dopade finskan. Men hon tog igen mer och mer och mot slutet låg Kalla precis bakom som en turre som saknar kort vid tunnelbanespärren. Landslagskaptenen Gunde Svan stod vid sidlinjen och skrek som fan, måste varit psykisk störning för finskan. Sen otroligt nog vid den svarta pisteln går Kalla förbi med en superspurt där finnkärringen såg ut att stå still. Vad var det som gav henne denna kraft?

Jag skrev en limmerick om hur det kanske gick.
obs inget för femenister bara queer folk i pisteln.

Kaptenen hejar på Charlotte Kalla
i slutskedet får hon inte falla
klarar hon slutloppen
lovas det falu-snoppen
och insmorning av Gundes supervalla

Siamese Twins

2008-01-06T06:36:00.001-08:00

Kompositören Michael Nyman hade en kort affär med skådespelerskan Jane Slavin. Det skulle han bittert få ångra. Hon hämnades genom att lura honom i en fälla – på Facebook.

Det är ju Larry David. Herregud,nästan poträttlikt. Bara lite snyggare glasögon. Läs artikeln här om ni känner för att stödja Schibstedt

Det värsta är avslutningen. Under tiden har Jane Slavin skrivit fem bloggar om sin hämnd och planerar att släppa en bok.

Alt.end

2008-01-04T20:39:00.000-08:00

hm. såg svt24 nu. bakom huckabee när han höll tacktal stod chuck norris och applåderade. iowa. ser att slipknot kommer därifrånb när jag söker på wiki.

hahahaha
hittade denna nu.

hemskt också när typ 10 pers bar på en bår med en fastspänd britney som förs till psykisk anstalt. tidigare idag skrev en snubbe i ett sms att han såg britney spears som 08s stora grej. och faktiskt. träffade flera på nyår som suttit hela förfesten och lyssnat på blackout. men nu har hon blivit av med både vårdnanden och förståndet. hög på okönd substans. jo jag tackar.

jag vet astöntigt inlägg men la åtminstone till videos så det inte skulle bli allt för skamset. kan inte någon bara göra en dark step remix på gimme more någon gång.

So What?

2008-01-04T06:44:00.000-08:00

Känns som jag bara skriver massa strunt. Sist jag hade en kungligupplevelse var typ när japans kjejsare åkte förbi mig med drosk. var ju ett tag sen. allt det andra som folk vill höra om hela tiden, asiatisk kultur, brudar och spel blir det ju aldrig något av. bara bögar och judar som min mamma uttryckte det. folk tror att jag är någon slags maskin som bara spottar ur mig grejer. när jag skriver känner jag det fullt ut, därför blir det ibland onödig diss. men tro inte att jag är någon bloggkommenterarmyra för det. de som tror jag inte skulle våga stå för mina åsikter utanför nätet är vänliga att boka tid för box. för att citera senaste historiefluffet från Starcraft 2, det är drottningen själv han talar till.

Well spoken, Concubine of the Zerg. But though we strike at you from the shadows, do not think that we lack the courage to stand in the light.
Zeratul

om ni undrar hur drottningen ser ut hittade jag en intressant bild på nätet. koreanskan fanns på ett SC2 forum, där är sånt här kultur.

För än mer dissar och mer konventionella för spel titta in angry video game nerds top 10 nerd moments

mina top nördmoments är
1. powerblade lätt.
2. när nintendonörden säger its fucking sucks so fucking much it fucking fucks..
3. när jag skulle ta bilder till superplay och posedade med apple-pin och dressmantröja.
4. alla turtleströjor på stan.
5. booka shade på berns då de stod och slog med trumpinnar i luften i takt till sina hits.
6. hur media behandlade att bart visar sin penis i simpsonfilmen som en sensation när gilbert & george målat gula kukar i 30 år.
7. the office festen, artiklarna i kungsholms nytt inför men sen också när vissa hade skjorta och slips som kontornissar.
8. sångaren i from first to last gick solo så hittar man det här på hans gästbok, IF YOU ARE A FAT EMO, SONNY MOORE WILL NEVER LOVE YOU, SO GTFO, K?!
9. londonsvenskar som är andra dagen på efterfest och dasnar till håkan hellström.
10. joahna angels remake xxxorcist.

Prayers For Reign

2008-01-04T05:15:00.000-08:00

Jag såg ett avsnitt av Star Trek the next generation där Jean Luc åkt tillbaka till jorden. Det här var innan han blivit helt Xavier-kal om huvudet och han körde med en rätt intressant skjortvariant. Snubben såg ut som Putin där han gick runt på jorden. Kommendörkaptenen.

Då slog det mig, varför får vi aldrig se några storslagna dramer om den ryska adeln? Det enda jag kommit över är typ en dokumentär om St Petersburg där en kamera filmade statyn av Peter den store och Pusjkins dikt Kopparryttaren lästes upp. Måste ju finnas massor av skägg och pälsmössor att göra något av. Men vi får bara de franska fjolleriet eller brittiska stofiler hela tiden.

Men det finns säkert överdrivet många filmer. Bara jag som missat eller marknadens fel? Egentligen hur många "utländska" filmer har man fått se utanför zita? Klagar inte på hollywood nu men det skulle va kul att höra något annat än att man ska samla us-video för att bli man.

Jag läste King igår och det var repotage på repotage med svartvita bilder från hollywoods filmer. Dustin Hoffman hit och Al pacino dit. Körde själv med pacino looken som jag ju beskrev i hawaii-inlägget under, det som var pricken över i:et var att det var så kallt att jag blev snuvig. Mitt snurvlande såg ut som jag dragit både det ena och det andra. Eller det kanske mer är bill murray i SNL.

Hur som helst. bara amerikanska influenser hela tiden. Klart de är snyggt på foto, stylat som bara helvete. Men när man läser skvaller tidninganra ligger de halvfeta på en strand med en hora under armen.

Det är ju som när Horace bespottar kultursidorna för att de bara skriver om amerikansk litteratur, som sväller över våra kuster. Än värre i herrtidningarna och är det svenskt så är det Olof Mellberg. Någon gång måste inspirationen kunna hittas i mer närliggande film. Typ att man ska bleka könshåret som i Black Book eller ha Carla Bruni som stilikon.

Själv blickar jag mot en av rysslands största figurer, men ändå av lokalkaraktär. Menar såklart Världens bästa Karlsson.

Efter att ha sett primärvalstalen på tv måste jag öppet klaga och kräva efter snyggare politiker. Det är ju bara mörkkostym och enfärgad slips av allt. Och den enda kvinnan ser ut som ett helvete. Nej tacka vet jag oppostionsledaren Kasparov med sina bandykepsar och jordfärger.

Gasparov och Kasparov det är några en tidning som heter KING borde kolla upp. Kanske borde jag läsa TZAR istället för att stilla mig men heter man kung ska det fan vara ledare och inte bara 60tals filmer. även om jag gillade när de sköt duvor i american gangster, där får de gärna dispens.

Dressing Up

2008-01-02T11:01:00.000-08:00

Idag var jag ute och kollade in mellandagsreorna vid fridhemsplan. allt på grandpa kosta typ runt 1000spänn och det betalar jag aldrig mer igen för en piké efter att jag köpte en randig acnépike som reades ut månaden senare och syntes på mina värsta konkurrenter. på herrbutiken på st eriksgatan var allt xl såklart, och det är deras grej för de står "big boys" i reklamen. hittade tillslut en grå flanellskjorta för 99.5 kr. det var ju bra. det jag gillar med den är att den är grå med blå gula rutor. det gråa svenska modet med svenskaflaggan typ. nu ska jag berätta mer om hur det funkar på nätet.

Att modeblogg är ute har vi läst att både folket tycker är låg status och modetyckare i turisttidningen iCity håller med. iCity är förövrigt riktigt bra om våren men rätt så tråkigare om hösten, vad det nu beror på.

Iallafall, var väldigt sugen på att själv starta en modeblogg på tjejesajten.se. det var efter jag varit på Kumu-museet för där fick jag en lila klisterlapp som skulle visa att jag betalat entren. Den dagen hade jag lilarandig piké och en tokyopurple keps av lite mer byfånemodell. Detta matchades så otroligt ihop att jag kände mig manad att fota det och visa världen. En liten klisterlapp kan göra så mycket. /börjar det bli olidligt redan nu så kan jag hälsa att det bara kommer mera.

Tycker det är kul att klä upp mig när jag är på humör. Som på nyår då hade jag en kashmir tweed, en rosa tröja av rätt skumt stuk som jag köpte för den såg indisk ut och de trojänande pradajeansen ihop med adiskate skor. För dagen hade jag rakat mig precis som Jonas Karlsson i Ett djefla lif. Undebart. självaste carl m kommenterade det hela med att jag åtminstone alltid är så välklädd. (åtminstone vadå?)

men nej vad vet han. är jag trött eller nere märks det. idag exp var jag trött och hade ett par trasiga wejeans som levt med sen nian. körde med regnfläckiga kängor, en svart carhaart hood som är typ krympt i tvätten och hawaii skjorta under det hela. jag såg ut som en jävla luffare helt enkelt. om de tinte var för kanada gås jackan hade jag inte haft något anseende kvar. Skämt och sido. Är det intressant?

ahh vad kul det är med modeblogg eller hur? folk går igenom sin stil och var de köpt skiten. men det som fuckat upp alla sidorna är att folk slutat ha stilar. de har istället plagg. det är inte stil. man kan inte ha en svart kjol, strumpbyxor i mörkfärg och sen tro man kör stil för man har en tjusig tröja till det hela. det är liksom bara okej att ha så om man poserar i tshirt och trosor.

det tragiska är att det är tjejer som hyllar andra tjejers konsumtion. och då är det ju inte ens tjejer med egen lön utan kids. och det är bara kommenterar om hur söt varandra är. tycker det är skumt. ajg är avundsjuk på flickor som har såna möjligheter. skor är alltid i roligare färger och former till tjejer, finns snyggare huvudbonader och mönster är alltid roligare på ett tjejplagg. de har möjlighet att ha en regnjacka som är typ turkos om de vill och samtidigt ha en sweater med hästar på. en kille hade bara sett ut som en idiot i det hela eller typ indie.

på internet och i svenska mdoemagasin finns det bara ett kör för oss herrar. ungefär den svarta kjolen-tjejernas idealpojkvän. ni vet en stängd marinblå cardigan. pissetrist. och dte här ska man behöva se bilder på. svenska modebloggar och stilbildserier är typ som nordiska museets utställningar om dagligt folk som hade randig skjorta, en emilmysse och stövlar. dte var allemanskläder och inte något mode. antimode skulle jag kalla hela skiten. samma gäller nu.

en annan favorit är när de fotar folk på stan som har ett bar bruna fula farfars skor som de har i alla lägen på dagen, ÄVEN efter klockan 6. varför hålla så hårt på gammeldagsstuket men sen ignorerar man reglerna. med den stängda rocken som inte visar något som helst blir det är typ tråkigaste bilden som finns möjligt och om killen har ett par trendriktiga glasögon och gör den där cpminen som om han ville se ut som napoleon dynamite, som russian sthlms coolaste folk brukar göra, ja då har du ett stolpskott.

alla uppfattningar går ju i cykler. tesen får en antietes och tillslut blir det någons slags syntes av allt. ungefär som att canda gås är lite halvtufft igen, särskilt vid fridhemsplan. den modehysteri som råder just nu, som hejas på av media kommer hatas och skys som pesten. det är möjligt att h&ms samarbete med marieemko blir den sista sucken och vi träder in i en modetsmedeltid. det kommer va mobbat att bry sig. tillslut så lugnar det hela ner sig.

jag tror att den framtida modbloggaren har allt att vinna på att bli smartare och mer egen.som bilden här. Året har knappt börjat och har redan sett årets bild bland stildagböckerna från Modettes egna användare. det är en tjej på modette som heter skattkerstin. skitkul namn, som kärringen i heja björn. hennes bild är inte någon elin klingkopia utan ser ut att va hämtat från sjelfaste indiebilder 2.0 sajten. det är humoristiskt, svårt, modernt och framförallt personligt. glansiga leggings med små utsökta lila strumpor till det hela.

The Holy Hour

2007-12-31T12:42:00.001-08:00

grisens år tar slut. ett dekadent år. även om jag var på nyktherhetsrörelsens läger så lyckades jag vända på allt flera gånger om. nu är det en timma kvar till nya året och jag sitter och bloggar. bangade både middagen och förfesten. eller bangade inte kanske har bara inte kommit iväg. dom ligger både runt hörnet från mig och ska ju på efterfest som är öppen till åtta så varför stressa. det är mitt nyårslöfte, att inte stressa fram det som ska hända, men samtidigt att absolut inte vänta ut heller.

här är årets grejer.

årets bok: jag var på kanaria med min morfar i början av året. när man bor på såna hotell är det alltid rätt udda böcker i kioskerna. själv läste jag en biografi om google och en om arnold swarzhenegger. gav mig starka vibbar av att du kan lyckas om du vill. två kaliforniska under om vår tids största män. morfar köpte magica laterna skriven av bergman om bergman. han tckte jag borde läsa den för den påminnde om mig sa han. några dagar efter resan åkte jag till london och läste denna märkliga bok. blev ju mycket tågresor om man säger så. men fatta inte avd han menar. mannen var ju genomvidrig. ilsk och galen. men passionerad. när bergman dog var jag med morfar på gotland och då jag inte sett hans filmer allt för mycket var denna bok min stora koppling till honom. den där du kan bli allt du vill känslan tvinade ganska fort bort bergmans mörka gestalt var kvar.

årets konsert: hade gärna sagt crystal castles men lyckades missa 4-5 gånger på raken. åkte bil ner till hultsfred med nöjesguiden på fredagen. kände inga av de i bilen innan. bästa minnet från festivalen är pet shop boys, då det regnade som mest på festivalen. men ändå stod jag där längst fram och vevade med armen. bästa låten minns jag inte, det var en kavalkad, precis som regnet. men minnesvärdast var nog dansaren som såg ut som daniel radcliffe. i bilen hade jag läst nyss utkommna bögjävlar där punkaren hemstad sa att även han uppskattar psb och där stod jag med honom helt dyblöt. innan hade jag suttit med forshage backstage och pratade tori texten. den unga mannens möte med madonnan blev kantklippt och de poltiska var borta. kvar var en äldre mans kärleksförklaring till en artist. den årliga grillfesten glömde redaktionen berätta om och juni blev sista numret jag skrev i.
http://www.youtube.com/watch?v=zcumFNmi41g&feature=related den coola scenen där harry har hood.

årets match: sverige - danmark på råsunda
fast såg ett derby där bajen vann mot djurgården. tror eguren gjorde målet och det var skönt att även jag fick se honom in action. hade ju typ lag ner fotbollen. även om jag då och då ser några premiere league matcher för att kunna läsa wennmans krönikor från england efter. många svenskar där. henke kom, såg och gjorde mål och svennis fick sitt nya jobb. mötte ju ljungberg också dagen efter en förlust i champions league. det mötet hamnde sen även i indienyheterna. det konstiga är att de två frilansarna från studion är också några av de jag umgåtts mest med nu i höst. men i vår var det bara englandsvenskar.

årets tv: judarnas ägde tvn i år. inte sen seinfeld har judarna haft sån makt i tvtablån. både southpark, larry david och sarah silverman gjorde varsitt program där de skojade om tabun kring afro-amerikaner. samtidigt introducerade weeds en maffiaboss som inte var helt olik 50cent. man kan tycka vad man vill om det, särskilt med maichel richards i närminnet. men det var den poltiska korrektheten som hånades inte de utsatta. får komma ihåg att finns inga bra judiska houseproducenter åtminstone. men bra tv och skönt att någon annan än adam sandler och terry crewe lekte med sterotyperna.

årets artikel: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=720889
en man kan inte bara hoppa på en atlantångare för att åka över haven som skeppsgosse längre. det är bara filipiner överallt. men fanns en tid då man äventyrade bort. min gamla hjälte taube har flagnat något, som andra gubbhjältar jag nämnt på bloggen. men den här artikeln gjorde mig varm och upprymd. konserten med håkan hellström såg jag på tv. var tråkigt men under en låt, så länge skutan kan, gå kände jag all den upprymdhet som jag gjorde som barn. för en vecka sen var jag med två rävar på kanaria, igen, och hamnade på en travpub där en trubadur sjöng allsedes alster från viskatalogen. det värsta var att jag kunde varenda text, utantill. cornelis och taube. gubbarna som fick mig att bry mig i huvudtaget. de satte verkligen igång mig igen på den resan att höra deras visdomsord om stränder och solbrända menskor. om det är sant som dom säger att taube aldrig fick nobelpriset i litteratur pågrund av flickan i havanna vet jag inte men det var ju en annan tid då.

årets piss: johanna sällström effekten. ta inte åt er. det är förödande.

SPOT SPOT SPOT!!!

2007-12-31T12:00:00.000-08:00

Årets gräj. The Spot.

2008 ska bli lyckoåret. In i råttans årshjul och bara köra. För kan ju bara bli bättre än det som passerat. Ska försöka se muntert på det hela och se årets grej. Portalen. Både i Phillip Pullmans Guldkompassen och Burning Crusade så ledde en portal till nya domäner. Och om någon missat, spelet Portal, som kom med i Oreange Box, årets spel enligt många.

För, när allt är helt och fanders. Då tar man fram hålet. Stiger in. Möter en ny plats.

Trodde länge sånt där var farligt. Men egentligen. Portalen är inte farlig i sig. Det är det runtomkring hålet som är anorlunda. Fast man blir aldrig densamma på andra sidan.

Och faktiskt. Årets serieupplevelse kanske ändå var Super-Villain M.O.D.O.K.s 11. En svävande superhjärna drar ihop ett team av banditer för att stjäla en artefakt från kinesledaren Mandarinen. Alla backstabbar alla. Historien var väl sådär men slutet var så sjukt att det är i en klass för sig. Skurken The Spot som kör med portaltransportering var en av de mer färgstarka karaktärerna, eller ja han är svart vit, men en kul snubbe.

Portal du gör mig så glad, ett kommande spår på Amy Diamonds nya platta.

The Top 07

2007-12-31T11:07:00.000-08:00

THE MEN OF 07.

OBS! THIS IS NOT A GAY BLOG ITS JUST MY TOP LIST OF THE YEAR!

and the shock of the year.

Cult Hero

2007-12-30T18:12:00.000-08:00

har en text på gång men får blir mer om den sen. nu ska jag prata lite batman.

Läste på Wikipedias att Jake Gyllenhall var aktuell för rollen Two-Face. Då hade Baleman fått slåss mot Brokeback Mnt bögarna. Kunde blivit en klassiker.

Jo, iallfal, sjukt kul grej, läste också att att Steve Carell hade visat intresse för rollen som Jokern. Trodde han på allvar att han var aktuell? The 40 year old virgin som Batmans största fiende. Fast han skulle passa som Mad Hatter. Heath Ledger som Jokern ser rätt galen ut av det lilla jag sett i trailern och bilden har även återandvänts som kruthusets Myspace profilbild.

Frågan är vem som spelar Harle Quin eller om hon ens är med? Lindsay Lohan hade blivit mitt val. Men hon lär inte va med. Samma med Robin som är utklippt ur historien. Det gillar jag inte för Robin är minst lika viktig för stämmningen som batobilen och grottan.

nya attraktion i usa. vad fick vi? häxkvasten liksom. astråkig.

Tittar på Mystery Men på tv4+, en parodi på superhjältefilmer. En bra scen nu där två tjejer i power woman dräkter slåss med knytvnävarna. Men annars var filmen lite väl fånig. ofta roligare och smartare skämt i barnfilmerna än när vuxna ska skoja till det. Som när en stor karl kallar sig ballerina man och har rosa ballettsstrumpbyxor. känns väldigt väldigt trött.

Barnfilmerna är inte helt fel. Captain Zoom med Tim Allen hade rätt rutten struktur emellanåt men det fanns charm med högkvarteret. Sky High var också en rätt bra High School rulle samtidigt som den höll konceptet fullt ut. Där hade Robin kanske fått va med.

The Figurehead

2007-12-30T06:31:00.001-08:00

Årets klubbild. på min kompis Kila som är indian och någon lustig person som jag gärna vill bli vän med, fika på cafe hängmattan med, prata om gårdagens partyn med, snacka skit om folk som klätt sig fult på partybilderna med, gå runt i hood med, helt enkelt.
det som gör att den är så fulländad, pricken över iet är kepsen direkt från new york. bilden är snodd från stureplan.se måste skriva det så jag inte får repressalier.

Puyo In The Mobile

2007-12-27T11:18:00.001-08:00

Sony-Ericsson går bättre än moderbolaget får man hoppas. Allt annat vore katastrof. Har deras senaste och dyraste lur, som har schsyst 5-megapixelkamera som jag använt för fotobloggen. Men två gånger har den pajat. Jobbigt att behöva bråka med finniga säljare i mobilbutiken. Det var väl okej första gången men att behöva skicka in den på reperation gjorde ont i mitt patriotiska hjärta.

Jobbigast med att lämna in mobilen är att jag får starta om i Orcs & Elves hela tiden. Det är årets mobilspel. Årets sämsta är nog Guitar Legends, som låter som skit. Fast Bloc Partys Banquet var med och lät mycket bättre än deras remixskiva. Det snackades ett tag om att det skulle komma en PSPmobil på samma sätt som det finns Walkmanmobil. Hade ju varit lajbans, bara det inte blir återutgivningar av Crash Bandicot och Tekken. Eller typ Jak & Daxter. Hatar den där fjantalven med sin neongröna hästsvans.

Läste i Veckans affärer om hur Nokia vill börja tjäna pengar på nätet. Hitills har mobilföretaget som står för nästan en tredjedel av världens telefonförsäljning inte lyckats någon vidare med någon som helst av sina satsningar. Nokias Ngage måste va en av de största missräkningarna i postITbubble-telekomvärlden.

Något jag jag tror på är om Nintendos nästa bärbara får mobilfunktion. Tänk Advance War där man strider via mms eller Pokemon där man laddar ner nya monster. Skulle va asballt men kanske redan verklighet i Korea? Något måste ju hända om inte Apple och Iphone ska ta över hela världen. Lär ju finnas emulatorer applemobilen snart och snygg 2D tar alltid ful 3D.

Jag är konserativ, bärbart ska helst va rollspel eller pussel. Och PuyoPuyo finns än så länge till vilken skitmobil som helst. Enkelt är ofta bäst. Men den verison jag har saknar tyvärr den glada musiken och vill kunna spela matcher via blue tooth. Fixa det nu Sony-Ericsson. Vill ju det ska gå bra för sverige istället för finnarna men då får ni börja läsa min blogg och ta efter.

Open

2007-12-27T08:16:00.000-08:00

Andreas Wickström, finnen från femman med bateman-looken, körde ett skämt, på standupen som nämns nedan, att den enda som saknas i Asterix galliska lilla by, där alla yrkestyper finns, är den sexton åriga Onanix. Det var ett rätt kul och oväntat skämt.

Resten av byn är läderbjörnar som typ smeden. Sen finns ju den superfjolliga skönsjungaren Troubadix. Hans kärlekssånger får de andra att kåta upp sig kring grisfesten. Sen bondeage-binder de honom och tar Miraculix superpoppers, sen blir de vilda som svin. Det finns bara en enda hetro in the village. Nämnligen den godtrogne men dumme tjockisen Obelix.

Faktiskt så är andra franskspråkiga seriefigurer alltid typ bögar eller asexuella. Lucky Luke rider ensam. I Smurfbyn finns bara en brud men hon får bara Gammelsmurf röra. Tintin och Spirou har varsin manlig reskamrat. Är väl bara i Franquins verk som onanix hade haft en chans att komma till.

Fast minst straight av alla kommer ändå alltid va butchen Asterix. Kolla in fjädrar på hjälmen. Pratar om äventyrsalbum i färg nu, annars har ju fransmännen bidragit rätt duktigt med snusk. När jag tänker efter Andreas, är det inte så att i Mumindalen har alla namn som Murran, Snuskmumriken och Sniff? Perkele, pourquoi!

Where the birds always sing

2007-12-27T02:50:00.000-08:00

Dags för ett långt inlägg. En julklapp från mig till mina typ 24 läsare. Sitter med laptop på altanen. Är på Sunprime Atlantic med utsikt över atlanten. Även om en och annan plastgran kan skådas är det mest palmer överallt. Finns ingen snö, men sand, hitblåst från Sahara.

Läser i Time, direkt översatt- Göteborg må vara Sveriges andra stad men den är Skandinaviens julhuvudstad. Eh, va? Det är förvisso en restaurangguide men har aldrig hört den förut. Vad säger Köpenhamn med Tivolis julmarknad och Mumindalen med sin tomteverkstad om det? Lilla London är alltså julens plats. Stor Kanarien är det iallafall inte. Whatever, det är soligt och festen är här.
Julaftonen spenderades på Pepes sylta. Potatisen var överkokt och äckligast var syltan. Men jag gillade patén, den måste varit importerad. Den blonderade göteborskan som ägde haket hade röda nätstrumpor och tomteluva. Hon ville hela tiden hälla upp nubbar från en vodkaflaska av tvivelaktigt märke. Var det henne Time tänkte på? Som underhållning sjöng en tant feliz navidad samtidigt som en kort man plinkade hårt på sin keyboard. Herman Lindqvist boken som nämnts tidigare på bloggen delades ut och stämmning var ändå god.

Vet inte hur julen firas i Spanien i vanliga fall men katolikerna verkar ta chansen att smälla av raketer. Man blir lite smånervös av allt pang pang och nyår är om en vecka liksom. Kanske var det real madrid fans som firade att de spöat ärkerivalen och fått enormt försprång i ligan. Hejar man på Barcelona är julafton nog skitsamma nu. Så kanske också fallet är för oss som får se Svensson Svensson och Kalle Anka via parabol. Man orkar inte riktigt ta till sig med all distans.

Från Madrid höll kung Carlos det årliga jultal som är kotym för kungahusen. Han tog lite lustigt upp historien om handgemänget med Chavez som nämnts på bloggen tidigare. Vi fick också se att det snöade i Madrid.

Från vår huvustads slott såg det mer grått ut. Bernadottes jultal var lite förvirrat som om det var skrivet för Hey Baberiba. Först en historia om en invandrarpojke som växt upp bland knark i Hammarkullen utanför Göteborg, sen blev det kungens hjärtefråga miljön. Undrar hur många vändor med flyg han hinner med per år egentligen. Sen har han ju inte ett så litet entourage heller. Fast allt är relativt. SVT-europa har stillbild mellan programmen och efter talet spelades en instrumentalverison av republikanen Fred Åkerström Jag ger dig min morgon. Någon med humor på svts kontor denna julhelg?

På hemmaplan brukar juldagen spenderas hos våra engelska vänner. Där äts det christmas pudding och så mycket annat gott att man skäms. Ikeajulborden med prinskorv kan ta sig skinkan i jämförelse. Men det här gäller bara de britter med traditioner något som merparten av dagens folk saknar, ihop med arbete. Här får jag nöja mig med bönor och bacon. En självklarhet i frukostbuffen på alla scharterhotell av rang.

Årets sändning från Bukingham palace gjorde ingen besviken. Därifrån har Drottning Elisabeth hållt sina jultal direkt i BBC i femtio år nu. Ett halvt sekel av förhoppningar om att de fattiga ska få det bra och såvidare.

Britterna är de som ligger bakom de värsta kulturbrotten här på ön. Inte ens en boll av köttfärs som kallas kötbulle på Peppes går att jämföra med vad de ligger bakom här. Tänker på alla pubar som påminner om Lisebergs lotteristånd där de krängs öl. För myten om tyska turister är över sen tysklands unifiering och Schröders hårdhanskar. Istället är det vi skandinaver som bor på låtsaslyxiga hotell vid playa de ingles medan britterna trängs i de sunkigare områden som påminner dem om hemma.

Men om natten möts vi alla i Kashba shopping centre. Bryska britter, svårmodiga svenskar, firande realfans och båtflyktingar från Afrika. - Att låta blandningen av kulturer och erfarenheter berika våra liv och vår samhällsgemenskap är vår enda väg framåt, som kungen sade.

Shiver and Shake

2007-12-27T02:31:00.000-08:00

Juldagsnatten på ettan. Bergmans fjärde uppsättning av Spöksonaten. Jan Malmsjö ligger på golvet. Skallig och däckad. Han ska härma en kakkadua innan han förgås. Ko-ko ko-ko. Svensk kultur när den är som bäst?

Erling tycker det är skittråkigt men blev glad när jag nämnde att Göran Ramberg är med, han från Jack. Erling säger att han är låg. Han åt upp påsen med pistagenötter, sen en kitkat och burken med pepparkakor länsades. Erling gillar mest trav. Han kollade in loppresultaten på texttv och jag häpnar över namnen på hästarna.

Zlatan Bob. Rutger Raket. Lill Adolf. Florence Brolin.

Några män med lila rockar, höghatt och vitstrumpa för ansiktet bär ut den döda valkyrian. Fundamental. Ridå.

Dramat följs av en standupshow med Babben Larsson på högvarv. Svensk kultur när den är som sämst?

Vem hade inte velat se Jan Malmsjö i rollen som Rutger Raket och babben som kokerskan i en uppstättning på Dramatens lilla scen. Erling skulle satsat på en dagens dubbel och Svenska folket skulle skratta och le.

Pictures of Johnny

2007-12-25T02:20:00.000-08:00

Tittade på svenskafans tvprogram Boniek. Det skulle handla om serier. Referenser till Spindelmannen hanns med redan de första 14 sekunderna. Programmet var en liten studio där två skäggiga sportjournalister satt och disskuterade Buster med en mer klassisk kosttymkille. Många klassiska serier togs upp och de gicks igenom hur konstiga vissa av dem var. Ren nostalgi som påminde om när spelradion mindes bossar.

Vet inte varför jag läste Buster egentligen men tror det beror på att de är så lätttillgängliga men samtidigt spänner över flera år, eller säsonger så att säga. I typ Fantomen och Kalle Anka fanns ju inget sammanhang alls. Sen kostade Buster 1kr styck på serieboden. Perfekt för en slapp sommar eller lång bilresa med en låda av Buster och en påse godis colaflaskor.

Serier som Super Mac och Bullen var ju ren humor samtidigt som det fanns allvar som i den om uteliggarungen Danny som spelar golf. Dessa blandades med den ena konstigare serien än den andra. Som kängrupojken som kan hoppa som en kängru på plan. Eller målvakten Gordon som går till en professor för att träna olika grepp (säkert inte helt olikt hur målvaktsträning funkar idag). En riktigt skön serie som inte nämndes var märkligt nog Johhny Puma. Indianbrottaren som slår sig fram mot alla möjliga märkliga motståndare. En wrestlingens gentleman.

Något jag aldrig fattat är att alla i redaktionen älskar Benny Guldfot. Vet också att Brolin sagt att det är hans favorit. Serien handlar om en unge som hittar en spelarlegends gamla skor och han återupplever sen dennes framgångar och motgångar på plan. Gjorde legendaren 4 mål gör benny det med och vice versa. Benny är ju en bedragare. En scharlatan. Han har ju bara ett par ruttna guldskor, inga guldfötter. Fast något som var roligt var när de i Boniek tyckte en modern Benny kunde hamna på bordell precis som engelska spelare.

Kul att Erik Niva, som kom in i mitten, kallade Åshöjden BK för socialrealism. Har alltid gillat den serien just därför. Hur de kämpar i sin by, resterna av ett samhälle, där fotbollsklubben blir deras hävdelse mot resten av sverige. Åshöjden får ju möta självaste landslaget i slutet tror jag. Ett kul avsnitt var de på bortamatch i danmark och spelarna blev fulla och slogs. Den stora tänkaren och huvudrollen Jorma är så svensk på nåt sätt. Tung mentalitet, skott över mål men ändå alltid ett gediget arbete. Jämfört med hans odräglige bror Edvard som blir både stjärna och landslagssplare känns han mänsklig.

När jag tänker efter gillade jag nog bara de misslyckade och fattiga seriefigurerna. Som den om den unge teknikern Tommy som startade ett korpenlag med sin töntiga kompis med glasögon som fick stå i mål. Konstigt. Fast tönten blev en kreativ mittfältare sen när de hittade en bättre målis.

När jag tänker efter kanske Benny var rätt skön ändå de gånger skorna var på vift och han snubblade på bollen. Jämfört med Johhny och de andra hjältarna som allltid hade det lätt för sig så närmade sig de historierna en högre form av seriekultur. Realismen.

Bennys problem påminner om Spindelmannens. Supermac är ju Stålmannen, genomgod och superstark. Han målvakten Gordon är Läderlappen. Och mina favoriter i korpen är New Warriors eller någon annan x-men. Fan Buster är rätt mycket av heroes for hire, med tanke på tiden de gjordes.

Programmet Boniek i övrigt är jag skeptisk till. De vill va roliga när de driver med stackare som Johhny Rödlund. Men det är elakt. Om man kallar Ronaldo fet är det väl skitsamma. Men när journalister som är nördarna som själva inte var bra på sport ska sitta och driva med talanger från förr, ja då blir det ju bara tragiskt. Ekwall tar nog alla man mot man. Han är ju största figuren av alla.

Accuracy

2007-12-24T09:54:00.000-08:00

Fick ett väldigt lustigt mail. Jag gillar inte spam men intelligenta lösningar är värt att föra fram. Kolla in det här liksom. Namnet och avsändaren och sen själva mailet. Hur kan hackaren i vietnam vara så rätt ute?

Subject: aaron's drugs
From: "cesar gholamal"

* Iran- Konflikt: Schreckensm?nner und MenschenrechteDer
raue Charme Ost-Berlins zog ihn magisch an: Auf langen Streifz?gen portr?tierte der
West-Berliner Fotograf Udo Hesse Anfang der Achtziger die andere, herbere H?lfte der
geteilten Stadt. Dann nahm er die Ostseite der Mauer in den Sucher - und hatte
pl?tzlich m?chtig ?rger. mehr... * Fl?chtlinge im Irak: Gefangen in der Green
Zone *

Sen den godingen där en länk till en pokersite följde med. Klart jag älskar Attack. Det tragiska är att spammet är från facebook.

Subject: Like Attack? You'll love Triumph

Play Triumph...Its like Risk meets Civilization!

In Your House

2007-12-20T04:09:00.000-08:00

Julen är död som en tysk filosof sa. Åtminstone för oss över 12 har min familj bestämt så inga klappar eller skinka. Själv kommer jag spendera julhelgen på Kanarieholmarna med en kokosdrink och Kronbloms jultidning i knät, så helt borta är den kanske inte. Ett enkelt knep för att bygga på stämmningen är de årliga julskivorna. Sådana där med snöflingor på omslaget. Bäst brukar det bli när en en grym röst av en annan genre tolkar julen. Så här är ett plock från den mer souligare fatet av årets julbord. En svart jul.

Discoskägget Lindströms favoriter Boney Ms har åter ut en ny julskiva. Eller ny och ny, två gamla julalbum från åttiotalet har klumpats ihop till en. Alla tänkbara anglosaxiska psalmer och christmas carols finns med. Ska man vara diplomatisk låter det som karaokespår. Bandet som sålt ofantligt på sin svarta sexualitet har typ gett upp. Jesusbarnet var väl för osexig.

För att ytterliga förtydliga hur långt ner skivbranschen gått sig har Boney M spelat in ett nytt bonusspår. Om de är de riktiga medlemmarna är svårt att tyda för förutom en mumlande mansröst här och där är det en hemsk barnkör som kallas Daddy Cool Kids som sjunger merparten av låten. Sen i sticket kommer en grimevers om att vi borde samsas. De ville väl nå framgången av 20års firande Do they know its chrismas där Dizze Rascal rappar om hemlösa.

För dem som gillar 4-4 är Kingstreet Sounds en helt godkänd houseetikett. De ger blandannat ut svenska Tiger Stripes och det är verkligen inget att skämmas över. Men nu har det gått lite över styr. Någon med dollartecken i ögonen kläckte idén att ”varför inte slå ihop alla producenter och paketera in de i julpunt?” Christmas in the House fick den heta.

Men tyvärr är det dussinhouse med lite julklingande namn. Måste varit spår som inte ens platsat på remixskivans b-sida och fallit i glömska. Men med en catchy titel som It´s Xmax. Man kan antyda en bjällra här och var men någon julstämmning blir det aldrig. På pappret kanske det kunde bli kul, finns ju många chanser till euforisk gospel.

Julmusik ska helst fungera som James Bond låtarna. Oavsett epok eller artist ska man direkt känna igen vissa mönster som den spioniga basgången. På samma sätt ska det finnas igenkänning i varje låt. Och det finns ingen musik som är så odödlig som just jullåtar. Det sägs att White Christmas är världens mest spelade låt, Den funkar ju fortfarande då den används i trailern för alla tokroliga filmer som brukar visas på svenska kanaler. Typ ett klipp från Ensamma Hemma där ungen skriker som går över till något från Pretty Woman. Bara under jul.

Med en däckad Liza Minelli och ett växthuseffektens Stockholm utan snö kan det vara lätt att få vinterdepression. Men på något sätt räddar klädkjedjan MQ julhelgen med sin lilla reklamfilm. Måns Zelmerlöw och den där Agnes från Idol river av Mariah Careys klassiker och pussas under tisteln. Allt jag vill ha i jul är Cara Mia i en röd kroppstrumpa och en clubremix på det.

Söt film men kanske inte svart på det souliga.

Plastic Passion

2007-12-19T01:42:00.000-08:00

Ah vet inte vad jag ska skriva. Ser på Pirates of Silicon Valley om hur de första datorerna skapades och slås av hur moderätta alla känns.Det var nog aldrig meningen när den här filmen gjordes 99 under rådande ITbubbla att framställa nörden som ball. Men jämfört med de oborstade snutarna i American Gangster som utspelar under samma tid framstår Steve Jobs som ett modeorakel. Åtminstone fram till Steve köper sin första kostym.

Apple asså. Får mig att tänka på låg och mellanstadiet i Katarina Norra. Den intellektuella eran. Började i tvåan när vi fick spela ett mattematik rymdspel på en gammal macintosh som klassen ärvt. Satte igång massa saker. Sen när familjen fick morfars gamla kontorsmac satt jag med den hemma var dag. Vet inte riktigt vad jag gjorde. Typ spelade svartvita lökiga spel och skrev nog en del då tangentbordet hade ett nyhetens behag.

Östra söder runt Katarina kyrkan, från Tjärhovsgatans kaffe44 upp till Mosebacke var ett tillhåll för arkitekter och mediamänniskor som hade en powerpc hemma som deras barn fick nyttja efter behag. En liten klan av unga arga män som läste Mac World och spelade Myst. Man bytte ikoner på disketter med varandra och jämfört med streckteckningarna i windows paint var man en konstnär. Minns också starkt Lucas Arts spel som var en anledning för mig att lära känna äldre macfolk för att kunna klura ut lösningar.

Körde man mac var man lite unik. Det var ett ställningstagande. Som sega mot nintendo men något man tog på allvar. Jag minns inget konkret jag gjorde men det mest revolutionerande var så klart när internet kom in i bilden. Att kunna spela Warcraft 2 med grannen 50 meter bort över modem var härligt men man var tacksam för all information som kom in via altavista utan all reklam. Typ sidor som rotten och flashback.

Datorerna blev mer och mer en del av undervisningen i skolan. Jag är inte säker men tror att sexorna på Knorra var en av de första klasserna där datorn fördes in i undervisningen. Men det var på ett utforskande sätt. Ja menar vi fick skriva flera sidor med skrivstil också. Nu förtiden laddar man ner en skoltext på google och slänger en snusprilla på skärmen utan respekt för teknik eller kunskap.

Filmen slutar med att Steve blir maktgalen men han hinner presentera Macintoshen i en sjukt snygg corallröd skjorta. Sen går allt åt helvete. Men han kom tillbaka och nu har vilken söderkis som helst en ibook framför sig på kafé string.

Closedown

2007-12-17T10:54:00.000-08:00

Efter att ha läst senaste Nöjesguiden där Sara 16 år berättar att efterfest i gamla stan har varit den bästa klubben 07 fick jag en idé. Systembolaget har en reklam just nu där snorungar kör med fula knep för att få sina föräldrarna att köpa ut.
Skulle det inte va kul om man gjorde en artikel med de bästa knepen för att bli insläppt utan gästlista och köra med samma utformning som systembolagets reklam. Kombinerat med några snygga klubbkids som brukar synas på vimmelbilderna.

Ser framför mig hur där den söta ungdomen tittar med rådjursögonen rakt in i kameran och biter sig i läppen.
- Jag är vän med Kornel, han bjöd mig på Facebook.
- Klart jag är myndig, jag har ju Christian Lacroix för fan.
- Ivan Nunez fotade faktiskt mig här förra veckan, och förföra.

Listor med de sämsta ursäkterna har man ju läst förr. Men med de bästa krävs det stil och argument som inte går att säga emot.
Systembolagets kampanj Argument
Länken visar tyvärr inte bilderna från kampanjen men några föräldrar som förklarar för hur man ska säga ifrån.
Kanske kan Carl Sundevall sitta i den där gubbiga fåtöljen och berättar hur han med nöje nekar folk till Spybars vip-rum "gubbrummet".

__

Skrev det här i fredags och skickade iväg till några redaktioner. Men efter i lördags då jag gått på Wefesten aktualiserades det hela igen. En fest som jag fick tre inbjudningar till men ändå så hittade inte vakten mig på gästlistan (som är en Nintendo DS). Och det var ju liksom gratis. Jag var nykter så blev bara tyst och fick gå åt sidan. Det blir så när man saknar iver, då spelar det ingen roll. För man måste va ung och peppad för att orka snacka. Men jag hade tur för en gäst puttade till en av vakterna så det blev tjafs som fan och jag kunde obemärkt lyfta på grinden och gå in (visade sig att chefredaktören på en av de största damtidningarna hade gjort samma).

Väl inne var det fullt av 16åringar och pälsmössor. Kom dit vid 12 och var kvar till 6. Det är ju sjukt. En hel arbetsdag i samma lokal, men den var stor och det var massor av folk så det funka. Har saknat såna klubbar i sthlm med en stor lokal där alla blir galna. Nu vet jag varför det inte finns.När vi svenskar får i oss öl och ingen auktoritet är närvarande blir vi till svin. Folk tog verkligen för sig och pissade i hörnen och slängde flaskorna mot marken. En ung tjej låg till och med och sov bakom djbåset. London, Berlin och Barcelonas klubbliv kanske bara handlar om knark visst men de har illafall stil. Fast där är de flesta inte heller sexton.

Rolig blogg om festen skriven av en ung tjej som inte inser att exil-stockholmare i stora städer som uttalar sig om stockholm är mest stockholm av alla

Primary

2007-12-16T17:14:00.000-08:00

En gammal bekant från tiden då hiphop var inne bad mig skriva lite krönikor till en sida hon arbetar för. Egentligen borde jag bli jätte glad att någon ber mig skriva något som jag annars gör gratis på nätet. I vanliga fall får man föreslå själv och hoppas på det bästa. Men hon ville inte att jag skulle skriva något samhällsobserverande och det gällde inte vad jag sett på TV. Inte ens något om vårat gemensamma gympaskor intresse.

Nej hon undrade om jag inte kunde skriva om Spy Bar och deras nya klientel. Det skulle väl va roligt med arga ord om bratsens anstormning och så vidare. Skulle gärna skriva om vilka budget olivoljor från Lidl som funkar bäst för stekning hellre än att röra vid det ämnet. Sen skriver jag helst inte ner folk jag känner. Nehe sa hon men vad vill du skriva om då? Jag vill skriva om mode sa jag och såg direkt rubriken framför mig "Turtleströjan den nya band t-shirten". Okej, haha, gör det, fick jag som svar.

Ibland känner jag mig som Pluto. Jag är med och snurrar kring solen som alla andra men blir sedd som en gammal stenbit och är inte med i planetskaran. En distans jag kanske valt själv då jag fått mina chanser flera gånger att slå mig in i den elliptiska banan. Att anpassa sig alltså och inte blanda in Irankrisen i en spelrecension. Men nu vill nörden i mig inte längre va en undangömd figur mellan raderna. Han vill också va med och kladda. Sätta sin prägel. Kan folk få pröjs för googlat piss ska väl jag kunna pissa någonting ur min idéspruta som går att fakturera efter.

Något jag är helt ointresserad av är att skriva på låtsastexter om en klubbvärld som bara figurerar i fantasin. En riktig utelivslista förutsätter att den fokuserar på allt vad klubbliv innebär. Publiken, musiken, modet, flärden och färgerna. Inte bara massa profiler som fotas på löpande band med obligatoriska namnskyltar. Restaurangguider som ofta är på samma sida har mycket att lära klubbbevakningen. För ingen skulle hylla en husman man inte smakat medan en hel presskår kan hylla en houseman som ingen ännu hört.

Ett uppdrag jag är sugen på är att få bevaka Melodifestivalen. Tror man skulle kunna göra mer på det området än de vanliga schabloner och återblickarna. Hur kan ex. Hultsfredsfestivalen bevakas bättre än Sveriges största nöjesevenemang? Tror Rodeo med alla sina bloggar skulle kunna göra en både rolig och genomtänkt rapportering. Kolla hur Sportbladets Erik Niva lyckades beskriva Belgiens potentiella splittring i hans lysande analys av den belgiska fotbollen. I Fotbolls EM och Eurovision finns mycket av det EU går ut på som annars symboliseras av statsmän som skriver på papper.

En fängslande skribent är Fredrik Strage som lyckas hitta oväntade vinklar på allt. Är det för han är en nörd som inte bara läser utländsk press för att få inspiration utan finhackar kulturen för att se den innefrån? För lever man inte som man lär blir det nog som vilket 9-5 som helst. Fast risken att jag skulle få den chansen är inte så stor i dagsläget. Och jag sköt mig nog i fotande angående melodifestivalen bloggandet med mitt förra inlägg. Men att drömma är ju alltid gratis och det är väl bloggandet också.

Anledningen till att jag till slut tackade ja till kompisen från förr var den fenomenala skribenten Leiyah Lindén som redan skriver där. Hon är en riktigt skön bitterfitta och citat - "ser världen som en ond plats". En stockholmskildrare i 00talet som tar ner överskattade klubbar på jorden samtidigt som hon bjuder på träffsäkra poänger. Jag gillart.
Söderkällaren
Fet diss mot klubbsthlm
Gnäll om att skriva, lite blogg nästan

This Is A Lie

2007-12-14T11:56:00.000-08:00

Skriver man blogg eller i coola tidningar är inte fakta så viktigt. Så länge man kan droppa namn spelar det ingen roll.

Tänker på senaste Rodeo där Björn är Klen skrivit en text, som förvisso är underhållande men den rundas av med en krystad hyllning till Gustav III där han och hans hov kalls för Sveriges första hipsters. På andra uppslaget är en helsidesannons inför Dramatens 100års jubileum. Annonsen visar också en större bild med skådespelarna i August Strindbergs pjäs Tre Kronor. En pjäs där där Michael Nyqvist spelar fjollmonarken Gustav III, känd från Rodeo. Om krönikan var köpt vet jag inte. Men inte ens på den Svenske Argus tid skulle en sådan artikel godkännas och kallas journalistik.

Han beskriver hur hovet levde hipstersliv och läste franska tidningar. Jag förstår att det måste kännas hippt för någon idag att läsa franska modetidningar och titta på de tjusiga bilderna men på Gustavs III tid var det här lika coolt som att läsa något på engelska idag. Franskan var rådande lingua franca. Det är intressant att det anses vara hipster liv i huvudtaget att läsa en tidning.

Det står också att Gustav III införde operan i Sverige som är helt fel. Det uppfördes opera i sverige rredan på hans överman drottning Kristinas tid. Däremot sparkade kungen den franska grupp som hans mor tidigare anställt och tog istället in svenska förmågor. Deras uppgift blev att sätta upp patriotiska föreställningar som skulle stödja kungens tilltänkta befrielsekrig för att återställa franska monarkin. Samtidigt tog kungen stora delar av stadsbudgeten till att bygga operahuset. Något som inte var förankrat bland folket och ledde till de blodstäntka baler som nämns i krönikan. En historia som senare blev en opera skriven av Verdi och kanske Gustav III största bidrag till operavärlden.

Det är möjligt att jag bara är jobbig nu. Att jag anmärker på bagateller som inte spelar någon roll, men artikeln var ju en litteraturkrönika som handlar om en biografi av Gustav III. Men var det verkligen så som det skrevs eller var det bara en lustig tes? När Palme juckade loss på luciavakan, så bjöd han in till alla möjliga tolkningar om sin tid, ja menar han blev ju också skjuten, hur ska framtiden tolka en sån uppdiktad snusk historia om vi skojar redan nu?

Jag är för att historia förs in mer i kulturskrifterna och gärna med udda tolkningar. Vi lever i en historielös tid så tacka fan att någon bryr sig. Men det är minst lika fel om Rodeo skriver att kungens hov var hipsters redan på 1700talet som när Putin förhärligar Stalin som en stark ledare. Jag trodde det hette upplysnings tiden, men det kanske bara ska ses som en trend som alla andra. Redo att säljas ut till bästa annonsör.

Något som däremot var snorhippt under den här tiden var revolutionstänkandet och republikernas införande. Men som alla vet gjorde ju Gustav III statskupp och blev solkungen uppe i norr. Över ett land som var på nedgång dessutom. Jag skulle inte vilja kalla Sergel och Bellman för hipsters även om de gick på gratisfester. Finns en utställning nu på Stadsmuseum om Bellman och fylleriet. Där har ni de äkta föregångarna till dagens nattdjur och fanskap. Hälsningar eder historiekröniker.

Disintegration

2007-12-13T03:47:00.000-08:00

Investor har köpt upp saftiga 10.000.000 Ericsson aktier. Man kan ju nästan undra om inte telekombolagets negativa resultat bara var en bluff för att Wallenbergna skulle kunna få ett kappris. Skulle själv gärna tokshoppa just nu som Posh Spice på PUB om jag hade kapitalet och optioner på b-aktier.

Idag avskrivs Volvo från Nasdaq. Vad betyder det? Kommer Göteborgs stolthet snart också ingå i Wallenbergarnas stall, eller så att säga garage? Antar de tar sitt ansvar för att hålla näringen inom riket nu när högern så givmildt säljer ut de statliga godbitarna. Lägger SEB bud på Telia-Sonera och samtidigt på något vänster införskaffar varumärket Absolut ja då blir familjen den nya Grip.

Ätten som en gång ägde halva Sverige. Om inte mer? Det var alltid roligast att spela som Grip i dataspelet Svea Rike för då fick man börja i ett inte så råvarurikt Uppland men däremot med större resurser. På den tiden hade ju släkterna egna arméer som kunde slå till nästa runda. Första draget var alltid att införskaffa sig en barack.

Tänk vad coolt att idag ha en privatägd u-båt som patrullerar runt sommarresidenset på någon skärgårdsö. Eller varför inte en jeepbateljon som snabbt kan sättas in mot stök vid bruken. Kanske egna soldater med ens sigill på bröstet som kan tysta obehagliga stadsbor. Eller vänta nu, det där sker ju runt om i världen. Utförsäljningar är nog inte ett worst case scenario trots allt.

Något jag ser som ett måste är atta regeringen gör sig av med Svenska Spel men samtidigt försvårar reklamen för spelandet. Det kanske skulle rädda en hel klass. Sådant begripte de redan på Grips tid. Det hade varit för syndigt å lure av stackers menskor sine penger genom ingivelse av drömmer om guld och grön skog.

Tittade nyss på Californication. Avi-filen hade en norsk subtitle och dårarna hade översatt bokagenten Rumkle, spelad av Evan Handler, till Runkel. Norrmän asså! Vilka företag har dom? Det första man gjorde i Svea Rike var ju att plundra Norges gruvor för att sen köpa upp Black Earth. Där har ni en idé Wallenberg.

Svea Rike. Där 1% av befolkningen äger 1/3 av landets tillgångar. Det ni.

Inbetween Days

2007-12-11T01:54:00.000-08:00

Känns inte värt längre. Varför ska jag skriva om hur Cristian Dinamarca är vår Dmitrij Medvedev när det enda folk vill veta är hur full Jonna Ru var i helgen. Jag lever i en annan verklighet än alla andra. Vet inte varför försöker föra mig i en inbillad kulturell sfär när jag egentligen går igång på Fredag hela veckan. Hela alltet är lite som när före detta Kulturministern Mona Sahlin gick på prisutdelningen under dagen men sen valde Bruce Springsteen framför Nobelmiddagen. Är bloggen min bunker där jag får svära i fred eller ett ont som för Californications Hank Moody?

Så ner med det post-postmodernistiska dravlet och dags för den post-postironiska eran att ta över.

I fredags satt Sverige framför tv:n och idolfinalen. Missade men hörde att den Kubistiska Marie Picasso tog hem det hela. Jag såg varken final eller något mer av tävlingen. Det enda jag gillar är uttagningarna när det är som Ärligast. Alla erkända kulturskribenter följer ju idol nu för tiden så uppenbarligen har jag missat något. Kommer Idol vara mobbat om tio år i ett program med Filip och Fredrik. Eller kommer jag hålla i en krogshow och minnas mitt 00tal där postironin möter allvaret? Den som Lever får se.

Det här vad den gemene Svensken går igång på 07. ( Känns det inte obehagligt att telefonen står och tar på sig själv? Vad vill den uppvigla tittarna till? )

Och här har ni vad som klingar högst hos mig. New Grave?

So What?

2007-12-10T14:39:00.000-08:00

DI-Weekend må va ett reklamfönster för Bonniers anställda och kontrakterade men det är min absoluta favoritläsning. Den vill inte bara vara ett helgmasin med trevliga artiklar utan ger sig in på djupare vatten så att säga. Bland annat en artikel där folklivsforskaren Åke Daun berättar om hur snacket går kring statussymbolerna.

Ramel, Linken och Maestro tackar och bugar för att svenska folket ser allmänbildning som den yppersta av dygder. Om det betyder att man vinner på popquizen eller att man är insatt i världspolitiska dagsfrågor framgår inte. Ett bra sätt att bli allmänbildad skulle va att läsa just DI-W som intervjuar diverse personligheter och pepprar med den gatsmarte Gradvalls sammhälskommentarer inbakade i skivrecensioner.

City skrev om artikeln idag igen men fick det till att det var ute att leva som i Sex & the City. Att gå i terapi och gilla folk som är femton är UTE. Som exempel på innefolket användes en bild av Ingvar Odlsberg och Björn Hellberg. En alkad göteborgare och en tennisdommare. Om Björn är inne är det då framförallt för skägget.

Så klart läser svensson och tror att dom är ute för att dom har en välbesökt blogg eller vad som nu rankas lägre. City luras lite med sina begrepp. Man kan tolka det som att brats inte längre är coola men de riktiga överklassen har väl aldrig brytt sig nämnvärt om vad Özz Nujen sagt ändå. Låt säga så här. Sthlms alla hipsters har pälskappa och skiter helt i vad som står i City. Fast samtidigt vet jag inte hur många av dem som skulle kan disskutera samhällsfrågor rakt av på en efterfest. Men de kanske har andra bra toppegenskaper som att ha många vänner.

Sen kan man ifrågesätta hela testet och hur de ställt frågorna. Hm vem hade kunnat tro att "ha barnflicka/städhjälp och betala svart" inte skulle hamna längst ner liksom? Jag rankar själv matlagning högst och sätter att kasta mynt på söderstadtion på lägsta. Allt annat är relativt.

1.Vara allmänbildad
2.Vara duktig på sitt arbete
3.Ha en egen ihoparbetad förmögenhet
4.Kunna många språk
5.Vara engagerad och duktig förälder

Lägst status:
1. Ha barnflicka/städhjälp och betala svart
2. Äga en äkta pälskappa
3. Förbättra sitt utseende med medicinska hjälpmedel
4. Gå i kyrkan varje söndag
5. Ha en 15 år yngre man

Här är hela statuslistan.

Homesick

2007-12-08T15:53:00.000-08:00

Fy fan.
Vaknade vid 3 och fick lust att skriva. Så satt vid datan i två timmar och skrev massa osammanhängande text. Skönt att idéerna finns åtminstone.

Runt sjutiden kände jag att det var dags att börja äta men förmådde mig inte att fixa något. Skickade sms till grannarna och frågade om dom ville gå och äta pizza med mig men de hade alla planer. Skrev ett sms till en kille på Essingen, Äta pizza själv är det näst mest deprimerande som finns, efter att äta kalla pizzarester.

Det enda jag fått i mig på hela dagen var järntabletter och fiskleverolja kapslar. Var klart hungrig. Men trots att jag har lyxig fransk björnsbärsyougurt och rädisor i kylen hetsåt jag Haribos Happy-Cola. Typ som colaflask-godis brukar smaka fast med supermycket gelatine eftersmak. Till slut såg jag att mitt favorit lördagsnöje, Svensson Svensson började tio över istället för hel så jag såg min chans att gå och handla pizza. Satsade på en som hette Annanas, vad hände med namnet Hawaii?

Kom hem med kartongen och hann knappt ta av mig jackan förrän jag spydde i toalettshandfatet. Kändes sjukt för jag kände cola smak i hela käften. Var jag bakis eller hade jag fått en sockerchock? Man får ta det lugnt när man sätter i sig hel påse Happy-Cola själv.

Jag såg iallafall Svensson Svensson och det var egentligen vad inlägget skulle handlat om. Hur Sveriges Sopranos förändrats. Det är många skämt om politik och skådespelarna känns inte längre som en samspelt familj. Manusförfattarna kan bra gärna lära sig av sina strejkande kollegor i usa. För var allt klockrent. Men nu finns ingen Max med ungdomlig cynism längre. Max har blivit en hårt arbetande bankman med kvadrat haka och firar ett års dag med sin flickvän. (!) Det är bara Gustav som vill äta godis eller se på fotboll som är sig lik. Och han gör det bra. Inte så konstigt då Allan heter Svensson i det civila livet också.

Där satt jag i Pokemon tshirt, hög på socker med en pizzakartong i knät framför tvn. Kanske är det inget konstigt med att Max växt upp. Det konstiga är snarare hur jag närmat mig husfadern Gustav som lägger sig i allt och allas liv istället för att reda ut sin egen arbetslöshet och rastlöshet. Farsan är ingen dumbom även om han helst tittar på Scooby doo. Han drog till och med skämt om att köpa ryska gasaktier.

Att spy kan vara rätt befriande. Har inget emot att göra det om jag fått något olämpligt i mig men skulle aldrig göra det frivilligt. Känns skumt att stoppa fingrarna i halsen. Förr i tiden körde man ner fjädrar för att ge plats till nya gastronomiska rätter på bjudningarna. Undrar fan hur fräsch den där fjädern var. Känns lite så att skriva blogg. Spyan är mitt bläck som jag fjädern i.

Typ när programmet var slut tog jag mig en slize och det var rätt gott ändå. Babben & co började och de ansträngande skämten blev väl för mycket. En halv minut senare spydde jag upp den också och började bli helt yr. Fan vem smittade mig igår då? Jag var ju bara på vernissager. Träffade för en gång skull heller inte någon av alla som arbetar på dagis. Martin skoja om att posten är det nya mcdonalds då vi känner 5 pers som jobbar där men jag känner fan fler på daghem. Måste varit småbarns morsan jag hälsade på typ 20 sekunder som förde över något obehagligt. Svalde en halv alvedon och hoppades att den inte skulle komma upp också och sen däckade jag.

Sen när jag vakna hade jag 5 sms-meddelanden från alla grannar som frågade om jag ville med ut. Jag svarade att jag precis vaknat och beskrev hur jag spytt och och nu åt av pizzan. Den närmsta kvarten skulle visa hurvida jag hade vinterkräksjukan eller om jag bara mått illa. Där satt jag med min kalla pizza. Bon Appetit Svensson!!!

One More Time

2007-12-03T16:34:00.000-08:00

Helgen vecka 48 är slut. Men vad har hänt denna vecka?

Jo jag åkte på Eriksgata till Dalarna för att se Hästpojken. Uppfatta inte mycket av spelningen då jag hade öronproppar men det verkade punk. Skrek Sunday Morning mot slutet för det var enda låtnamnet jag kom ihåg. Bad Cash Quartet är inte något jag allt för mycket på. Antar de var för mainstream när det begav sig men visst gillade jag de lite i smyg.

Hedemora var rätt ballt för jag fick besöka en korvgrill som fått pris som Sveriges bästa. Jag provade en 90grammare med starksåd för 47 kr. Till det fick jag bestick. Väldigt dyrt iallafall om jag ska jämföra med Fridhemsplans hamburgare. Men det var fint att sitta i en fjällstuga och titta ut mot det snötäckta berg som kallades Apberget. Namnet kommer från en kille som kallades apan och som varit väldigt full och typ däckat på berget eller liknande. Charmerande historia och ett makalöst landskap.

Det jag gillade mest med resan var konstigt nog att åka tåg. Blev väldigt avslappnad av att sitta i sätet och titta ut genom fönstret. Blev alldeles hänförd av all snö som började runt Uppsala på vägen upp. Natten innan hade jag sett Hermans historia om den stora daldansen så var jag i en sinnesstämning bara Herman kan piska upp. På vägen hem var jag däremot mest stressad för jag ville fram i tid till Action Biker som skulle spela på Allmäna Galleriet. Något jag peppat som fan för.

Väl på konserten hörde jag återigen ingenting, den här gången för den högljudda publiken. Förra gången jag såg henne var på en skum festival i Lund. Det lustiga var att de som stod längst fram på AG var samma Florianmedlemmar som trängdes framme i Lund. Att se dessa konserter väckte minnen. Jag var aldrig någon häftig hardcorekille eller intellektuell vänster utan körde den enkla vägen. Det fanns en tid när jag hade lugg enda ner till hakan och ärtiga pins på kavajslaget. Indie.

När folk nu börjat lägga upp minnesbilder på Facebook ser det rätt galet ut. Särskilt jämfört med hur safe merparten av AG´s gäster klär sig. På Falunklubben var det som om tiden stått stilla. Tjejerna hade godkänd popstil, lite som Amanda i Idol medan killarna körde med väst och konstiga jeans. Det beror säkert på att pop är fjolligt och i Dalarna bor bara riktiga karlar som kan plocka poptårtorna som om det var hjortronsäsong. Lite som Soundclash kanske.

Bild tagen av Heavy för dalademokraten.se

På lördagen gick jag på en fest vid St Eriksplan. Folket bakom är idag reklamfolk men brukade göra tvprogram om twee. Gästerna bestod i överlag av alla de människor jag harvat runt med i Södra Latins rökruta (även om jag inte rökte), på festivaler i norr och syd och otaliga klubbkvällar. Många återträffar och det skulle kunna varit en babakväll under den kritiska perioden, typ tvåan på gymnasiet innan hipstersna började gå dit.

Fast nu var det teknokväll 07. Tack för fisken Tim har inte längre pandafrisyr utan är new grave. Folket som förr brydde sig om elevkåren och emobågar går numera på vernissager och handels. DJs var Devi och Kornel som väl kanske inte haft allt för många Emmabodaband kring sin handled och de körde såna där taktmixar. Det hela var maxat och jag hade kul. Men emellan dem spela en gammal raveare som heter Wriggle Kriss Kross onehitwonder och det blev ett osannolikt röj. Kanske visade besökarna sitt gamla jag för någon minut.

Finns ju massor av klubbkids men nu pratar jag om kärnan, de som brydde sig. Den här gången hade vi kanske inte så roliga grejer i bagaget. Rätt jobbigt ibland. Men jag kommer alltid ha kvar min gamla skunkompislista när man är gammal och glömd.

En tjej knäckte min lila mask som hade varit med ett tag nu. Modettemask med mustasch kanske största modemissen vid framtida tillbakablickar. Men jag kan inte gå runt i mask längre utan måste möta världen med uppspärrade ögon. Det har runnit mycket vatten under broarna sen den här tiden fast jag känner inte att jag kommit riktigt dit jag ville. Det var vad andra delen av Hermans program handlade om. Hur Gustav 3 mördades på maskeraden för att han bara gick på baler och misskötte sitt rike.

Bilder från Falun
Bilder från Noko Knockout

Wendy Time

2007-11-24T08:07:00.000-08:00

Jisse dra på trisse. Klipper man sig på st eriksgatan och hos en snubbe med moahawk får man väl stå sitt kast kanske. Resultatet blev som en Queer Frank Richards i Fantastiska Fyran eller typ tönten i Aqua. Men skitsamma färgningen var gratis och jag var där för att klippa mig. För fan jag är transformad till en LIPSTER. Tacka herrbloggen för det.

Om ni nu måste se

Out of This World

2007-11-24T04:55:00.000-08:00

Det sägs att när Nicolas Sarkozy hälsade på Merkel första gången frågade Merkel hans fru Cecilia vad hon tyckte var viktigaste i världen. Med fransk brytning svarade hon Happiness med fransk brytning och outtalat H. Vad hon menade får ni klura ut själva.

Förra veckan träffades den tyska och franske utrikesministern för att spela in en låt. Låten är onekligen mycket hipp. Studion låg i Neukölln i Berlin och beatet beskrivs som R’nBesk. En blandning av R´nB och turkisk musik med tysk text. Läste om låten på en av de coolaste bloggarna, Carl Kosmopolidt förra veckan. Om mötet mellan Franskt och Tyskt låter så här bra på skiva förstår jag att man förlagt halva EU i Strasbourg.

I kväll kör Stockholms egna svar på familjen Sarkozy sin fest i den där kakelkällaren på söder. Har man en rolig frisyr ska man beviljas fri entré. Funderar på att färga håret blått så som Marc Jacobs hade på nån visning och som bloggare dissat hårt senaste tiden. Är rädd bara att det slutar med att jag blir den missförstående svennen som tror jag är en i gänget men slutar som en mangafigur istället. Typ som Cecilia Malmström.

Deutschland und Frank Reich Klicka länk för mer info och MP3.

Happy the Man - Caterpillar b-side

2007-11-22T00:48:00.000-08:00

Nu är det så va att jag är lillgrabben i gänget. Åtminstone när folket som gick på Tuben och Wallmans salonger när en annan gillade Turtles. Det enda jag gillar musikaliskt från den tiden är typ Manic Street Preachers och till viss mån vissa Factorysläpp. Men jag är inte förblindad av kärlek. Som filmen Control. Alla gillar den på förhand. Men ingen har nämnt att Anton Corbjins senaste fotojobb var för Per Gessles skivomslag. Det är så mycket nostalgi. En sån grej att alla remixer på New Order från 2000talet har varit skit. Minns att var kul att gå på djspelningen när new order trummisen spela skivor på mondo för alla blev så jävla till sig.

En mindre värd spelning var när sångaren i Happy Monday Shaun Ryder spelade på samma lokal. Han typ rapa i micken och satte på Kasabian. Det sägs att hans band är är mäkta poppis då det finns två klubbar i Stockholm döpta efter dem. Happymanday och Lyckliga Måndagar. Kanske önskar de att det var som fettot Shaun Ryder som ätit exstasy likt småbarn äter fiskleverolja. Bez däremot är en skön snubbe. Killen vann ju engelska Bigbrother.

Manchester piké.

MEN ENGLAND GICK INTE VIDARE TILL EM! Mer på AB Undrar vad Gary Whelan säger om det? Lets have Sven Back står det i The sun. Lär inte hända. Han softar i Manchester. Men HM har kommit tillbaka och spelar den 25 på berns. Wennman Wennman

Jo det där med Happy Monday. Dom blandade rock och dansmusik sägs det. Det var som Hornnstull där två broar möts. Men redan 1980 gjordes en mix som är helt otrolig. Bigband och Rock n Roll CLASH. Fast dränkt i sliskig produktion. Det är från filmen Xanadu. Någon sa att man kan höra heroinet i Ray Charles musik men man ser Kokainet i Xanadu. Vet inte om man kan höra e-tabletten i HM´s musik men texterna är ju lite gladflummiga.

Första gången jag såg Xanadu tyckte jag den var skum. Gillade scenen där dom blir fiskar mest för det kändes från nåt från Svärdet i stenen som är min hjärtefilm av disney. Men annars var det sådär. Sen hamnade jag på en efterfest och där spelade en snubbe temat från filmen om och om igen och jag kände det i kroppen att låten var bra. Så jag gav filmen en chans men den var sådär igen. Fast jag fick se den här scenen som jag missat. Hurray!

Happy Monday är ännu inte utsålt förresten. Precis som råsunda igår. Vad hände med alla som sa att dom brydde sig?? Jag ska inte säga nåt. Var ju inte där själv men var det för 3 år sen när Allbäck sumpade straffen så fick nog med Lettland. Såg två matcher detta kval, Danmark och Spanien hemma. Typ den bästa fotboll jag sett live. Antar att jag inte kommer säga samma om HM men vem vet?Mer på AB 1 Mer på AB 2 Mer på AB 3 Mer på AB 4 Mer på AB 4 Mer på AB 5

a Cult Hero

2007-11-19T21:59:00.000-08:00

Kanske är jag en förblindad romantiker men jag saknar den tiden då det fanns söderprofiler som tilltalades som de var bekanta. Kulthjältar med namn som Ronnie och Kenta. Namn som smeker i en ölgurglande mun. 2001 var den sista trupp där alla spelarna hade namn som eleverna på Åsö teknikgymnasium. Guldet drog till sig Anschultz ögon och efter det har utländska förmågor dominerat på söderstadion. Möjligen var Elvis och Karl-Oskar lite små roliga namn men det var inga man ville ta en söndagstänkare på Jägarn med.

Inför den här säsongen kom en dock ny kille. Han var skakig och hade flackig blick. Det blonda håret var rufsigt hår och han körde stenhårt på grå overall. Han hette Tony Gustafsson. En riktigt mysig snubbe som snurrar med nyckelklippan och visslar när han låser upp bollförrådet så alla kan komma in och leka.

När jag sen läste att Bajen värvat en skyttekung, en ny Oremo, blev jag klart intresserad. Istället för att satsa på exotiska filurer som Marinho eller Brewah har ledningen fattat receptet för en riktig målkung i grönvita tröjan beror helt på namnet. Därför känns det skönt att veta att nyförvärvet inför 08 heter Freddy Söderberg. En man som ska Frälsa Södershöjder. Mer om ämnet på AB

Rami sägs vara på intågande. Det kanske stavas med i men ändelsen är lika snusdosa för det. Låter ju Ramyyy.Mer om ämnet på AB

Andra regler är det i travsportens värld. Desto fulare namnkombination din häst har desto mer pengar springer den in. Det ska gärna va en bladning av dansbandstema och något från gladiatorerna. Som typ Last dance of Brutus. Därför är det skumt när Foppas häst är den som springer in mest. Den heter nämnligen Adrian Chip. Skulle kunna va en dektetiv från sommarlovsmorgon.Mer om ämnet på AB

På tal om vikten av ett namn. När jag strosa runt på Daglivs Klippet hade de något som mattanten kallade för "havets Wallenbergare" där huvudingrediensen var lax istället för kalvkött. Jag kallade den skämtsamt för en Bonnier.

Club America

2007-11-18T12:40:00.000-08:00

När Hugo Chavez malde på förra veckan och kallade den förre spanska premiärministern för rasist fick Spaniens konung Carlos nog och bad honom hålla käften. Det är inte omöljligt att det spanska, annars så splittrade, landslaget enades just kring detta utalande när de slog Sverige igår. Såg inte matchen då jag upptäckte att 9an bytts ut mot tv4´s sportkanal som sände Argentina - Bolivia.

Det gick ingen vidare för Alternativa Bolivariana para los Pueblos de Nuestra América igår. Eller ALBA som de också kallas. De revelutionära vänsterländerna Bolivia, Ecuador och Venezuela förlorade alla sina matcher igår. Mycket kan man säga om vänster revelutionen men på fotbollsplan går det ingen vidare för de tre oljenationerna. För tillfället ligger de sist i Sydamerikanska VM-kvalet. Vad det beror på kan man ju undra men högmod kanske spelar in. Jag är positiv till att ALBA-länderna äntligen tjänar pengar på oljan istället för skum handel med koka-blad men ledare ska inte snacka skit. För att strö extra i såren vann USA igår.
Mer om ämnet på AB

Men vi Svenskar ska också skämmas. Allbäck gjorde inte bara bort sig själv och hela Sverige igår. Han visade också prov på sin goda Engelska när han sa Fucking Pussy till en motspelare. Det hela känns så oerhört göteborskt att bara skrika ut Knullar Fittan. Killen har ju ändå bott i Birmingham, något mer måste han väl ha lärt sig.Mer om ämnet på AB

När jag spelar Risk med olika världsmedborgare är det vanligt att jag blir kallad för en mansälskare. Ofta när det går bra. Det är ibland rena poesin med detaljbeskrivningar men vanligast är det ett rakare Allbäck-språk. Här är ett exempel från Britneys fanclub.
[Louis Cross]:u have no right to call anyone gay just look ur piture with fake ass mustache and that piece of shit hat.

Iallfall igår när jag spelat klart drog jag till kontorsfesten The Office. Två saker var roliga som jag tänker ta upp. Det ena var att några klätt upp sig i skjorta och slips som om det var julfest på kontoret. Det andra är indianerna som spelade trummor i takt till teknon. Klicka här för en bild. Tribal drumming Moralez och Chavez borde lyssna mera på Techno och inte strula så mycket. Det är en musik utan prat där fötterna får tala. Som på fotbollsplanen.

World War

2007-11-16T11:04:00.000-08:00

Pust. Spelade i två fönster med Attack applikationen på Facebook samtidigt. Det är typ exakt som Risk fast med konstigare konstiga namn Finns fem territorium med namnet Sibirien medan nordafrika heter Nigeria. Det är kul för man får möta folk från hela världen. Hamnade i ett spel med en Palestinare igår som fråga om jag pilgrimsfärdat till Betlehem. Sen är det massa amerikaner som säger vilken stat dom kommer ifrån antagande att hela världen vet var Vermont ligger. Dom är roligast att spöa. Själv säger jag att jag är från The Capital of Scandinavia för så heter territorumet.

Under tiden moståndarna körde tittade jag på det usla Allt för byn där en musikal sätts upp på landet. Har missat tidigare avsnitt men det här var typ finalen som avsluta med att tre gubbar gick runt på scenen och sjöng Berghagenhits i glansiga kostymer som sin byhålas svar på Triple & Touch. Fanns ett program på svt förut med olika revyer från hela landet. Var lite den nivån i 3an men med avsaknad av humor eller eget material.

Men när jag ändå är inne på ämnet musikaler. Hittade en tokskön trailer för en uppkommande skräck show. Den handlar om ett företag som handlar med mänskliga organ och kommer bli läskigare än Pernilla Whalgren som nunna. Massa blod och falsettsång alltså. Hittade den här uppkommande splattershowen. Regin står snubben bakom uppföljarna till Saw för. Trummisen från X Japan (typ J-rockens motsvarighet till Queen) sköter soundtracket. Men än bättre blir det när man tittar på rolllistan.

Repo! The Genetic Opera! feature film
Paul Sorvino - Tjockis från Maffiabröder
Paris Hilton - !!!!!!!
Anthony Head - Giles från Buffy
Alexa Vega - Storesyrran i coola Spy Kids
Nivek Ogre - Sångaren i Skinny Puppy
Sarah Brightman - Gjort massa kvasioperaalbum som säljs på Åhlens
Bill Moseley - Skräckfilmkultskådis

Nu förtiden kan vad som helst bli upsatt som musikal. Både Jerry Springer och Sagaon om Ringen har haft en vända på scenen. Men om jag var lagd åt det hållet skulle jag gärna sätta upp en baserad på Tintinalbumet Castafiores Juveler. Finns möjlighet till både opera, en sjömansvisa och Dupontarna i det obligatoriska numret med fransk accent.

Boys Dont Cry

2007-11-15T21:09:00.000-08:00

Min favorit blogg om serier säger att nu är Emon död. Resonemanget går ut på att så fort en trend når seriernas värld är trenden ute sen flera år tillbaka. Som ett nutida exempel tar den upp några av Marvels nya karaktärer. Stilmässigt ser de ut som ganska mycket man sett förut som Death från Sandman eller som den onde Peter i filmen Spindelmannen 3. Det är typ svåra tonåringar med spretigt svarthår. Men bloggen menar att Marvel fört in karaktärsdrag som är klart Emo. Och då inte att de lyssnar på gitarrrock med skriksång.

Den ena som tas upp är Speedball som måste skära sig för att kunna använda sin telekenetikenergi. Något Marvel gör till en cool grej. Innan var han en blond tonåring men sen han råkade spränga 400 civila i luften har han blivit lite klurig. Att stympning skulle va emo har man ju hört förr. Innan hette det att pandor skar sig i armarna och gilla Smiths. Om det är någon med mindre referensramar vad det gäller musik så heter det att dom som gillar Kent skändar sina kroppar. Goterna däremot har skurit sig enda sen medeltiden inspirerade av Jesus korsfestlese.

Emo för mig är ett ämne jag annars brukade skämta om i min gamla skunkdagbok. Något som ledde till att sångaren i Dreamboy kom fram till mig på V&B och berömde min emostil när jag hade fin skjortan och svarta bågar. Jag ville ju bara vara Herman. Idag skulle jag nog bli kallad emo om jag hade en rolig J-Rock trhirt eller kanske bara en svart hood. Åtminstone om man ska tro repotage som den i SVD förra året. Strage kanske kan reda ut det hela i någon av sina analytiska recensioner. Annars så sök på Youtube för roliga filmer där emos trakasseras i datasalarna på sveriges högstadieskolor.

Angående trenddödgrävarna. Jag skulle vilja ändra begreppet till att så fort SVT gör ett en timmas program om en trend är den sjukt slut för alla över 13. Jag tänker inte bara på Kobras usla repotage om Emo som handla om MCR och Joy Divison(?). Vill man va riktigt krass kan man säga att om en trend är med i Andra Avenyn så är det ingenting du vilja bli sedd som i Götgatsbacken . För då är du Göteborgare.

Det här var iallafall de kommentarer som var roligast.

38.FunkyGreenJerusalem said …
I took my definition of emo from a t-shirt that said ‘Emo: The Sound Of Two Boys Kissing’. Is it wrong?

39.davidwynne said …
FGJ: yes, you are wrong. It is the sound of one boy crying.

Jumping Someone Else's Train

2007-11-13T17:56:00.000-08:00

Dags för ett inlägg i den riktiga herrbloggen.

Tidigare idag var jag på pressvisningen av westernrullen 3:10 to Yuma med Christian Bale och Russel Crowe. Den handlar om ett gäng fångvaktare i Arizona som rider genom öknen för att hinna med ett tåg. Ganska enkelt upplägg. Enkel är också deras klädsel. En skjorta och ett par illamatchande byxor med en härlig kavaj över det hela. Trots att de satt på hästryggen filmen igenom hade inte någon skrynkliga kläder utan alla var i topptrim. Som vanligt i filmens värld ser männen stylish ut medan kvinnorna är mer 06.

Nu vet jag att Jeans var poppis i USA redan vid den här tiden och det hade inte varit omöjligt om någon haft ett par stuprör på sig. Även om jag inte kan erinera mig att ha sett Christian Bale i jeans i någon av sina filmer. Han är ju alltid rätt ute vad det gäller tygen. I kostymdramerna Solens Rike, Unga Kvinnor och American Psycho så har Chrisitian alltid klätt sig föredömligt. I senare filmer har han dock kört med någon slags Nu Hobo stil, jag tänker på som i The Machinist och The Prestige. Men i denna tågfilm faller rälsen på plats och han klär sig ledigt men softisikerat.

Vad som gör trendfaktorn så hög på filmen är att nästintill alla har ett stort burr i ansiktet. Precis som i Stockholm. Det är ju inne att va manlig igen. Våldet på gatorna vittnar väl inte om något annat. Det är ute att va metrosexuell. Ansitkshår det är bara toppen. Har du inte ansiktshår nu är du en fjolla som gillar electro och det vill du inte va. Se det så här, minimalt med ansiktshår är maximalt fel. Ivan kommer inte märka dig på klubben.

Alla på klubb Julia har en skön stubb som slutar precis ovanför skjortkanten så att det inte ska skava. Ja menar när har skägg och blazer tidigare varit en vinnande kombo utanför söder? På Galleri Kleerups vernisager har alla riktiga karlar en trendsborst så där buskigt som nere på kontinenten. Och på vardagarna fylls barklubbarna på Skånegatan med bärare av två dagars som lite snyggt matchar det tidigare utsparade läpphåret.

Alltså sensationen är att det är ballt bland unga människor som tidigare stylade med mobilen. Människor med coola jobb och bra pengar eller som åtminstone gärna ger intrycket att det är så. Det är en klar förändring mot förr. Mustashen var ju the shit i Sverige under första halvan av seklet med Gustaf V som föredömme. Efter andra världskriget tappade ansitkshår allt värde och vi gick in i en mörk tid. Förvisso bars det av socialister men som statussymbol var den över. Castro och Che Guevara var deras idoler och de andra lät håret leta sig ut på sidan. Tänk efter själv, hur ofta ser ni en pensionär med en riktig kaluffs på hakan? Det hade ju åtminstone kompenserat skallen.

En anekdot vore på sin plats. På Arvikafestivalen 05 blev jag poppis bland förstaringarna för min Münchenmusch (det är svårt att raka sig i ett tält). Men när jag sen kom till Stockholm och gick på Ed Harcourt konsert samma kväl haglade kommentarerna direkt. Klassiska frågor i stil med "har du skaffat.. ?" som om jag inte skulle märkt det själv. Även om Ed körde med samma festivalstil, så var han artist och då har man alltid större svängrum med stilen.

Spybars nya "Gubbrum" är inte bara inrett som något hämtat ur en epok där folk hade alla tänkbara ansiktsfrisyrer utan de är också ett av kriteriumen för att komma in. Är du gubbe frågar den gamla metropolisstammisen dörrvakts-Peter i dörren och synar ens utväxt. Hoppas du gav den finaste farsdagpresent din far kan få. En son att va stolt över och som inte är metro.

Just like Herman

2007-11-01T09:11:00.000-07:00

Igår var jag på akademibokhandeln för att få min stora idol Herman Lindqvists nya bok signerad. Okej, kanske är hans senaste historiskadeckare skitjobbig och hans krönikor i aftonbladet må ha spelat ut sin roll men som kåserist är han stabil som en furu i gammelskog. Den kåserisamling som nu släpptes är den första på tio år och så jag har väntat.

När jag gick på mellanstadiet, om inte tidigare, så var Herman herren med stora H för mig. Jag älskade hur han sprättade runt kring slottet i sina blazers och brillor samtidigt som han drog anekdoter och blev alldeles till sig kring någon kungs relation till danskarna. Ungefär som när "musikjournalister" (nöjes skildrare sent 1900-tal) berätta sina Roskildeminnen.Det var då jag visste vad jag ville bli. Jag klädde mig i kavaj och glasögon och började tala i fascination kring de minsta ringa ting runtomkring mig. Säkert var jag en skitjobbig unge men om det är något äldre gillar så är det barn som kan sin historia och de gjorde jag allt.

Grejen med Herman är att han inte alltid är särskilt faktasäker, som han även erkännt och det är väl därför det heter Hermans historia och inte Sveriges. Sen är han ointresserad av krig som jag gillade. Hans kraft ligger istället i att skildra personer och händelser. När von Fersen fick spö i gamla stan så var det kanske inte värre än andra allsvenska drabbningar, men som Herman berättade det kändes det som ett Romderby mitt på järntorget.

Mellanstadiet var förvisso en annan tid och mitt intresse för kungar har svalnat något. Det finns ju ändå intressantare personligheter också bland de lägre klasserna och stånden och även vår tid har karaktärer att minnas. Har hört att den där boken om Lundell ska va bra. Vad jag vill säga är att Sveriges historia är sjuktintressant första gången man hör den men när man kan sin Vasa ger det inte mycket mer. Det är väl därför kättare som Brunner skriver rena satansverser som Carolus Rex.

Men det var faktiskt en annan Rex som återgav mig intresset för Herman. Det hela handlade börja med den där nybyggda ostindiefararen, som nu har blivit en sån utrikespolitisk succé. Den lockade ju hit Kinas president till och med. Som present i en tidningsprenumeration fick jag en talbok där Herman läser om skeppet Fredrikus Rex och dess historia. Jag tyckte att det här med en låt om en båt vore spännande så jag pitchade ner rösten något ofantligt och la den ovanpå en Dennis Ferrer instrumental. Resultatet var väl sådär men Hermans röst lät som den tillhörde en fet svart biskop som läste ur något evangelium. Tror en polare skickade den över msn till en japan som tyckte den var lite rolig annars ingen större succé den där mashen.

När jag nu skulle få träffa min barndoms idol var jag den enda ungdomen på plats. Ja den enda som var under 65 och inte behövde sitta på en pall när jag stod i kö. Det kändes som att han såg mig när han anlände för våra blickar möttes. Äntligen en ung man som förstår sig på honom tänkte han nog. När det väl var min tur tittade han upp och log. Något nervös fick jag bara fram - det är till min morfar Birger. Hans ögon talade om besvikelse något och munnen blev smal som ett -. Jag tackade och smög mig därifrån.

End

2007-10-24T04:37:00.000-07:00

I söndags kväll visades sista Sopranos. Last Supper ep86.

Den stora frågan är huruvida Tony blev skjuten eller inte? På nått sätt är det skamligt att serien ska sluta med att han dör på en sylta. Vi fick aldrig veta. Skärmen blev bara svart. Kanske åt han upp sin middag och åkte hem och det var som vanligt eller så var det som i gudfadern 1 och snubben som kom från toaletten sköt honom så ansiktet föll ner i pastan.

Vi försöker hela tiden finna svaren på vad som hände i just de sista ögonblicken. Varenda rad i sista programmet känns som en förklaring och hänvisning. Det blir detektivbyrå av det hela. Varför ska vi bara ta att en så genial serie som gett oss så mycket och blivit en del av våra liv ska sluta med en familjemiddag och sen inget mer? Antagligen räddade serieskaparen oss från en hel del tankar genom att låta Tony leva det sista vi såg honom. Vi behövde aldrig se honom dö. Även om det finns där i huvudet hela tiden.

De vanliga reaktionerna vid förlust är melankoli och ilska, väldigt mycket ilska. Det är svårt att säga men Livet går vidare. Kom ihåg de goda stunderna som serien själv sa. Jag vill själv nästan slita itu de människor som råder mig de orden men det är sant. Det finns ingen annat sätt att se på det hela.

Bara dottern som saknas.

Why Can't I Be You?

2007-10-20T08:12:00.000-07:00

Från Caliroots sköna fest i torsdags. Det var ganska kul med tjejer i spandex och sneakers. Både bjudöl och thaimat(!). Jag föreställer Hawkeye. Eller Håkan som en tjej sa. Gillar hans mörka smygar dräkt med inslag av lila. Hade Dinosaur JR Nike SB skorna som har lila skosnören. Tyvärr blev jag inte nominerad till omröstningen fast det bara var typ tre killar utklädda. En av dem var en gris med en spindelmannen tshirt. Spider-Pig kallade han sig. Har han aldrig hört talas om Spider-Ham?

Först hade jag tänkte klä mig som Scarlet Spider med en röd nike runner som bas och en skön plastig spindelmannen mask från kinabutiken. Passar ju Scarlet med lite fake mask men masken försvann dock på kruthuset för ett tag sen. Den enda masken som fanns var av den glittertypen som bilden ovan. Det sjuka är att när jag sen gick på Boy George djspelning efter kom det fram flera tjejer och började prata bara för maskens skull. När jag tog upp det här med en vännina sa hon att de inte var så konstigt, tjejerna trodde jag langade knark.

Doing the Unstuck

2007-10-19T07:27:00.000-07:00

Jag har inte legat i dvala. Snarare tvärtom. Men vi försöker igen dårå. Gör´t som tjejerna på kvarnen säger.

När jag stod och väntade på bussen morgonen efter nobelpriset förkunnats kom två hemlighetsfulla män fram till mig och bad om att få ställa en fråga. - Hej vi är från DN och vill fråga vad du tycker om att Al Gore fått fredspriset.... Åh sjelfklart vilket ypperligt val. Då är ju Larry David indirekt vald också då han var medproducent till filmen (som jag inte sett). Killarna log men ville få ställa hela frågan som jag tidigare avbrutit men jag tacka för mig och gick på bussen.

Larry David är vår tids stora filosof och hans skapelse Seinfeld står sig som sitt sekels största verk (åtminstone första säsongerna). Under den religonsskepticisms som rådade under 1900talet ställde de fyra sekulariserad judar de stora frågorna. Fram till 9/11 var domedagen alltid rådande med de världskrig som fanns. Förut var det ett mer överläggande hot som Ryssen och det tog över guds roll. Därför blev det lilla blev något stort. Att det handlar om ingenting säger mer än man först kan tro. De enda gånger religon får någon roll är när Geroge säger att han vill konventera till ortodox för att han gillar hattarna.

Då det var manuset som gjorde serien och den andra skaparen Jerry visat vad han går för med sina böcker som mest handlar om skosnören står Larry klart som tänkaren. Nu vill jag klargöra att jag inte överkramar serien och jag hatar när folk man halvt-känner ska småprata om ett roligt avsnitt de såg på femman igår natt. Men jag gillar Larrys tänk och att George är min favoritkaraktär behöver jag väl inte ens nämna. För att visa på seriens storhet så valde Apple att visa en specialgjord version av sin reklam Think Diffrent efter sista avsnittet som också skrevs av Larry.

I säsong sex av Curb your Enthusiasm är det mesta som vanligt. Temat tycks vara den barmhäriga samariten då familjen David adopterar familjen Black som mist sitt hem efter Katarina. Varje avsnitt går sedan vidare på detta tema med generositet och förlåtande. Larry börjar dagen med något vardagligt mål för dagen som att gå till kemtvätten. På vägen hinner han förolämpa folk i sin närhet och resten av programmet handlar om hur han ska ställa allt till rätta. Ofta börjar bråken med att Larry känner sig oförrättad som när en kvinna i glasskön provsmakar för många sorter bara för att sen välja vanilj. Detta kallar Larry att bryta mot de samhället oskrivna lagar. Själv bryter han mot dessa vid flera tillfällen men omgivningens reaktioner är ofta förlåtande då han pressat ber om ursäkt på sitt egna vis.

Det är här det blir intressant och serien frågar varför människor gör som dom gör. Regler är till bara för reglernas skull. Något de ständigt påpekar utan att tänka efter. Folk kan samtidigt ta hur mycket skit som helst bara dom får ett erkännande. På detta sätt är Larry den enda som verkligen ger ursäkten någon tyngd då han står för sin handling som alltid har en förklaring. Sen tar det emot något enormt när han ursäktar och då är det än mer ärligt än att göra det för sakens skull. Den förra nobelprisvinnande spelteorin gick ju just ut på att man måste förstå varför den andre gör som han gör för att kunna agera själv.

Top

2007-10-09T11:46:00.000-07:00

OBS inslag av Modebloggs dravel med posebilder.

Tänkte göra mig fin inför helgen så kollade in ett par schysta pjuck på Sko Uno. Man blir lång. Put your feet at the top. Vinterns revival om något. Buffalo kommer ihop med Canada Gose vara ett måste bland mode Lejonen inom kort. Lovar.

Fick sista numret av Modette i brevlådan. Magasinet har ju gått samma öde som Ebba von Sydow och skickats upp på Internet istället. Det är lite trist att Modette inte sålde. Nu har jag hört blandade åskiter om innheållet men kul att någon försökte. Allvar behövs om det så är Fokus eller Accent. Fast hade jag varit en fredlig Bonnier hade jag lätt gett ut en musiktidning och anställt ungarna från Lava för att skriva om vad fan de vill och sen bara låta annonserna flöda in. Livstil är intressantare än inköpsställen. Eller den tidningen kanske redan finns?

Efter Sko Uno och den oproffsiga personlanen följde jag med på tur runt Drottninggatans butiker. Utanför PUB stod en skylt med en pil in där det stod EMO CRAZY. Vi gick in och jag frågade kassörskan var emon fanns. Hon fattade ingenting och hänvisade mig till sin chef som rynkade på ögonbrynet och tittade snett på mina kamrater. Men går man på deras tidningsannonser torde deras utstyrsel vara av högsta mode och sista skrik.

Emil från Saturn return med vän.

För att återgå till Lava. Det är ju där Hanna Kirsch hade sin första modevisning. Det är där Kittyonthecatwalk sniffade tuschpennor. Där gjorde Spicey 340 stilbildande pins. Vill du ha deras plagg får du passa på i morgon onsdag mellan 17-19 för då har Lava klädbytarkväll. Ser ens kläder ut som skit är det bara att klippa och klistra i verkstaden. Alla får va med.

2007-10-09T02:52:00.000-07:00

Här kommer snart en recension av larry david säsong 6 och buffy säsong 8.
Hinner inte skriva nu men nu vet jag att ni kommer komma tillbaka.
Jag har lite saker att göra idag. Ska bland annat förbi skouno med en snubbe som ser ut som en mangafigur.

Like an Animal

2007-10-08T10:12:00.000-07:00

”Vad fan håller ni på med?” Lars Ohly blev vansinnig på Djurgårdssupportrar som eldade bengaler på läktaren i går.

Usch nej nu har det här blivit en fotbollsblogg. Det var inte meningen från början. Fast jag lyckades få in en bild med en keps.
Något annat kul då, jo Kobra använder sig av Most Precious Love (Tiger Stripes Remix) i sin trailer. En Marie Levå relaterad låt. Ska ju dit på lördag. Skulle va kul att se Ohly springa runt där och rycka i över oxiderade klubbbesökare. Det sägs att folk inte vet vad vänsterpartiet står för längre. Nu vet vi. Civilare i varje hörn.

Play for Today

2007-10-07T14:46:00.000-07:00

OBS. Mycket namedropande av andra bloggar.

Då Veckorevyns Quetzala utnämnt Olof "pannan" Lundh till sexigaste mediakillen tänkte jag att det var läge att pröva sexigheten i SVTs nya satsning.

Fotbollskväll, kvällen då allt gick fel. Sveriges osexigaste tv-program. Smaka på namnet. Det smakar som en skål chips nere i umgängesrummet i ett radhus sittandes i en skabbig soffa framför tipsextra där alla i rummet har tubsockor och fötterna på bordet. Vad fick vi se? Ett aptrist minnesreportage om Ralf Edström som bara SVT kan skvätta ur från den redan sönderrunkade fotbollspersonligheten.

Att Glenn Strömberg skulle snacka timmar om Zlatan förstod vi redan på förhand. Samtidigt gillar jag den sortens tv-journalistik där Glenn bara drar runt i nån småstad i Italien och pratar lite om veckan som gått. Känns som en uppföljare till Världens modernaste land. Jämfört med åttans reportage som påminner om youtube i anförandet. Är det ett marknadsknep för att sälja Glenns olivoljor?

Annars är panelen skön och balanserad. Det var roligt när Moses refererade en spelare som Juggen och kameran vände mot Sladjan som ryckte till i blicken. Sen har de mer pengar och kunde intervjua Elfsborgdödaren Morientes. Men domen är inte nådig. Det här är en SVT produktion när det är som sämst. SVT brukade äga bevakning av Allsvenskan på den tiden Ola måla på skärmen. När det nu blir sammanfattning av Serie A smakar det mer Findus än Di Luca.

Enligt Sundevalls blogg klär sig tv-folket som skit men det är klassisk snobbism när han nämner Ola Wennström. För när SVTs goa gubbar träder fram får vi se skjortmönstren gud glömde. Fyrans framgång kanske beror på producenten och stureplansprofilen Pelle Porseryd?

PS kolla in Fotbollskanalens nye premiere league bloggare. Veckorevyns Quetzala kan börja lista.

För att än mer visa skillnaderna kolla deras val av av musik.
Fotbollskväll - 99 red luftballons.
Fotbollskanalen - random låt med The Smiths.
Inte för att jag skulle gilla The Smiths. Det gör jag inte men ändå det sätter tonen.

/Cool keps.

I Dig You

2007-10-06T21:14:00.000-07:00

Dizzy. Min gode Dizzy. Du har karribiskt ursprung och bor i FUGGING EASTEND. Jag är en svenne som har hälsat på i London som nån annan aupair. När du växte upp drog du dina lines så fort du fick chansen medan du råna . Själv har jag alltid sökt mig till skrivandet. Du rappar jävla snabbbt BOUNCE BOUNCE. Jag skriver blogg fett fort CAPS CAPS. Du är ball i din new era cap. Min klädsel består av svart hood och soon to be söndertrampade adidas skates. Ikväll spelade du på Vicefest. Jag var där med biljett. Alla hitsen och de var sjuk närvaro då du spela på lilla scenen. Jag höll mig rätt nära men när du körde introt till dreams och alla börja hoppa knuffa jag mig fram. Blev helt knäpp och kände gunget i hela kroppen tills jag kom på att du lurades på samma sätt på hultsfred i somras och det gick över till en av dina nya låtar. Ialflal det var en fet ingång. Som vanligt var det småtjejer längst fram med handväska och öl som ramlar och vakterna hade svett som rann längs pannan. Hur ska det här gå tänkte vakterna? Slaget vid helms klyfta. En snubbe hoppa upp på scenen och vakterna gör brottargrepp på honom och drar iväg stackarn och du skriker åt dem att softa för han ville ju bara hänga på scen. Heder men du är väl van från hemmaplan. Längst fram stod jag och studsa med armbågarna utåt för att blocka inkomande axlar och för att va lite in action. Då tar du av dig din tröja och har kropp som De Angelo och kalsonger med homer simpson på. En hård pojke. Någon slänger upp en hatt som ser ut som king laos typ mexikansk som du drar på. När näst sista låten gått försöker jag fota med mobilen, ja menar det är ju den dyraste jävla mobben då ska man väl fota. Det går bra blir lite bilder men sen får jag en knuff och mobben flyger upp på scen. Såklart är jag framme direkt och försöker hitta den men vakten knuffar bort mig gång på gång. Då skriker nån brud att Dizzy har min mob och mycket riktigt du håller i den. Blev den en bonus på kvällen eller ville du vara schysst? Tillslut hör vakten min bön och knackar på din axel och pekar mot mig. Du ger mig min mobil och kör vidare. Där tycker jag du är världens bästa människa. Att du håller på ostörd oavsett. Hur du kämpar som Bobby Zamora och jag leker Freddie i hood. Allt det här är fantastiskt tills konserten är slut och du säger åt alla brudar i publiken att de som vill komma backstage kan ställa sig på kö. Vad fan hände med talangen med den ödmjuka stilen? Killen som gjorde så bra ifrån sig i varje radioprogram att lyssnarna ringde och krävde att du skulle vinna när du körde battle. Internetframgången som inte ens dissa sina ovänner i gamla crewet. Ja menar här i vår stad går förortskillarna runt och ser upp till dig och våra rappare bygger sitt på din musik. Det är ju dig de vill vara. Du är vadå 21 år som jag? En gentleman är en gentleman oavsett om han är från East End eller city.

One Hundred Years

2007-10-06T10:45:00.000-07:00

Denna lördag har spenderats på Retromässan för spel. Det var rätt intressant att få prova alla märkliga konsoler jag tidigare bara sett på bild och grymt att kunna säga att jag spelat originalet Pong. Helt värdelöst spel såhär "retroaktivt" då bollen verkar gå igenom ens vägg ibland men på sin tid var det mest revolutionerande sen typ Mash.

Precis som på Bondens marknad stod köpmän och sålde av samlingarna men när jag frågade om priser så visade sig att det mesta ändå inte var till salu. En pin med Martio och ett nummer av Nintendomagasinet blev det. Prinsessan Peach hade baddräkt i ena serien och jag skämta att det här blir bra kvällsläsning, något som gav lite läskiga skratt. Det bästa med den tidningen är ändå reklambilderna för de olika sweatshirts med tvspelstryck och sjukt hängande armar. Overzised fanns alltså innan Söderstam ens lämnat Dalarna. Jag vet inte om jag är så intresserad av japanska första utgåvan av någon spelkasset men jag skulle lätt köpa en sån tröja.

Finns det liknande mässor för mode? Caliroots arrangerade ju ett sneakersutbyte för någon vecka sen. Det ser ju rätt sjukt ut när utställarna radar upp 40 par skor på ett litet bord. Varför köpte de det där airforce täckta med fuskpäls på från första början om de nu legat i en kartong oanvända fram tills nu?

I kväll är det förfest hos Boel från Svenskan. Temat är 90-tals revival. Men Icke seglarkläder från ræjvens era eller att rufsa till håret lite och kalla det Grunge. Nej det är den där Hannas krog eran. När de äldre berättar sina historier om den där sunkiga källaren känner jag inget annat än obehag. Alla verkar ha varit så nervösa och stått i sina hörn med konstiga luggar. Sen lyssnade alla på Kent och rökte densamma. Nej nittiotalet ska ju handla om Skilda Världar-frisyrer och en devalverad valuta.

På tal om Skilda Världar så har ju han Sverrir sin klubb i kväll där förfestfolket ska till sen. Det är realesefest för pocketutgivningen av Hey Princess. Varför man nu ska fira att den ges ut med sämre papperskvalité. Har ett hårdpräms ex hemma med tillhör biblioteket klisterlapp på.

Jag förknippade mest Hey Princess med första året på Södra Latin. De dilemman Mats ställdes inför gick att relatera till. Turnups på jeans, tjejer som lyssnar på Belle & Sebastian, självupptagna hipsters och så den där skrikiga Marcus Gerdin. Enda jag kan klaga på är att det är fett fult ritat när han knullar. Ser de inte bra ut skippa det hellre, tänk på hur det sett ut i Rocky exp. Jag gillar serier och har läst typ 90% av allt Mats Jonsson gett ut minus hans fanzines då. Jag har lyssnat på hans radiodramatisering av Hey Princess och sett Mats läsa högt ur serien på Hultsfred. Jag mailade honom till med och försökte köpa orginalteckningen av Gerdin från insidan av den Tintininspirerade pärmen.

Men trots allt var Mats Jonsson var nog ändå bäst i Super Play där han berättade sina barndomsminnen. Det kunde handla om att spela Atari eller en helkväll på kontoret med Starcraft. Att förstå känslan av byxuppvik kräver nog en viss mån av förkunskaper. Men på samma sätt som Upp till Kamp skildrade sin tid lyckades Mats få glädjen hos en spelande pojkes att lysa igenom. Det är därför retromässor behövs. För de som minns och för de som vill prova på spel från förr.

World in my Eyes

2007-10-04T05:10:00.000-07:00

OBS fotbollsrelaterat och kvällspress pretto.

Vi lever i en informationsålder. Framtiden är nu! Tv, telefon och dator är integrerade. Vi kan besöka House of Sweden på en kanal och se på damfotbolls-vm på den andra. Vi kan handla customized sneakers via webshop och spela Halo3 med en vän från Burma. Men där tar möjlighetrna slut. För att sända den viktigaste matchen i Bajens historia har inget företag eller organistaiton åtagit sig. Om det beror på de usla sifforna från hemmamatchen vet jag inte. Jag var själv inte där fast jag hade en bra anledning då jag var i kyrkan. Men annars hade jag nog gått.

Jag har sett Bajen kvala till CL, jag har sett Runas stänkare mot Villareal och jag har sett Bajen bli utspelade av danska mittenlag. Mot det danska laget släppte Rytterbro in onödiga mål som Undici släppt in mindreåriga. Här är chansen till upprättelse. Men vi är utelämnade till att sitta i köket samlade runt en radioapparat som på Ingos tid. Enligt Gurra blir det O-baren och från åtta till tio för att sen sätta sig i humlan och kolla mål-för-mål på mobilen. Kan inte Gurra få livesända mathen via mobilen på sin blogg istället? Stureplan har resurserna och Gurra har varit kommentator med bravur förut.

Det är mindre än en månad till att Gerorge Moussan blir myndig. Om vi nu går vidare kommer jag döpa min son till George.
Och i våra tider är det väl ett namn minst lika laddat som Adolf var för förra genearationen. Sen gör jag här en vädjan till Hammarby som älskar Unicef. Det hade ju blivit helt fel om de grönvita skulle spela i Röda tröjor för att stödja munkarna men kanske kan några spänn per biljett från hemmamatchen mot Helsingborg gå till Världensbarn insamligen som startar samma dag.

The Perfect Girl

2007-10-03T14:31:00.000-07:00

Nått nytt, nått gammalt, nått lånat och nått blått.

Det är roligt med alla kids som går Götgatsbacken fram för att handla knasiga kläder och slutar som notiser i City där de får berätta om sin stil. Det finns såklart folk över 30 som gör exakt samma sak men då är det inte längre roligt utan mer depraverande. För varje sånt kid som lagt veckopengen på en American Apareal-body finns det 500 illegala invandrare i New York som tycker GAP är lyx och för varje ModetteRedaktör finns det 500 asballa 19-åringar som har samma body men kombinerar den med en violett peruk.
Den här katten som jag hitta på majspejset har säkert motsvarigheter i StorStockholm. Men alla måste medge att hon slår de flesta av oss på fingrarna när det gäller att mixa "proportioner och färg".

Den enda tjej jag känner som har customizat en Sneaker officiellt är Katja på Beyond Retro men hon skulle nog aldrig posera i baddräkt på sin myspace.

At Night

2007-10-03T12:37:00.000-07:00

Två gånger har jag hört uttrycket kafkaartad idag. På Svt och i DN. Efter Expressens bokklubb har det blivit fritt fram att visa hur bildad man är. Uttrycket får därmed en ny mening. Kafka-arty fartad.

Tittar på CLfotboll. Känns ointressant och jag undrar var nerven är. Igår gick jag till Starbar för att se Man - Rom och drack en alkoholfridrink som var typ oreange/rosa och smakade socker. Idag kan jag åtminstone se den hemma. De jag pratat med sitter också i soffan då det är först på Onsdagen kroppen tagit igen helgen. Köpte entrecote och tänkte ha det festligt hemma men palla inte och åt micromat. Mådde lite illa efter jag drack Lidls vitamindryck som smakade Precis som drinken. Det enda jag vet nu är att jag inte kan käka insomnade närmaste timman då man inte får borsta tänderna efter man druckit ljuice. Typ den enda biverkningen med pillret är att käften smakar metall och torkas ut så salivet skyddar inte. Det finns därför risk att det blir Kariesartat. Nu gjordes det mål. Cole han är bra han.

Speak my Language

2007-10-03T06:39:00.000-07:00

Sveriges bästa bloggare just nu Patrik Ekwall kan sitt landskap. Patrik har ju hånats för sin obegripliga Skånska och Stureplanocensuerat påstod att det berodde på att han var en mjölsnok som han läspade så kraftigt. När Patrik sitter i panelen till Fotbollskanalen, Sveriges bästa show för män, kommer han bort lite då hans kunskaper ibland kan ifrågesättas. Men i bloggform är han briljant. Ensam med sina egna tankar kan han sväva iväg från den metrosexuella huvudstaden och bli den Skånepåg han egentligen är.

Utdrag från Patriksblogg i dag 2/9.

Ryggsäcksfolket, för i helvete...vakna!

För den goda saken skull valde alltså IFK Göteborg att spela i tröjor som mest såg ut som om de körts i sextio grader tillsammans med en helt ny illröd handduk.

Då var det dags för - George Moussan. Det slog mig då att Kal P Dal en gång gjort en LP som hette "Gräd ente Mossan" (o då Mossan inte nåt grönt på stenar, utan "morsan" på malmöitiska). Messkoll med Olsson, eftersom han tillhör sådana som "kan" musik.

Vill man bara vinna allsvenskan "snyggt" får man skaffa sig ett lag i en serietidning.

Detta följs upp med än mer intressanta placeringar av situationstecken och oväntade betraktelser. Jag hade gärna sett fram emot att träffa Patrik på Undici men nu kommer det aldrig bli av. Ni som missat bråket Patriks bråk med Brolin "kan" inget om "mobbarbloggar".

Babble

2007-10-03T04:43:00.000-07:00

Tittar lite på svt24 som visar olika föreläsningar direkt. Det är förvånande att så många kan ha stora extrainkomster på allt blaha de för fram. Ibland verkar det som att det räcker att de är kända eller jobbat med något som folk har lätt att associera till som typ mobilföretag. Hm vänta jag känner igen det där från någonstans hm. Det är ju samma fenomen när gästdjs brukar bokas till nattklubbarna. Tyvärr håller nog de man helst vill höra tyst och det krävs några öl för att få fram anekdoterna. Fast nu tittar jag på tv, jag pratar underhållning inte vem som tjänar sitt syfte och för fram något. Föreläsare är den nya dokusåpa. Kolla in hjärnstorm och andra program. Inte konstigt att de är proffs inom sina genrers de har ju uppfunnit allt själv.

Topp tre sämsta inledningar för att förklara sitt fenomen, gäller även krönikor i metro och city.
- Läser man encyklopedin om blaha så står det...
- Söker man på google om blaha får man så många träffar...
- Redan de gamla grekerna.... (gärna om homosexualitet)

Foxy Lady

2007-10-02T15:38:00.000-07:00

Ikväll på Conan spelar Rilo Kiley. Såg dom som förband till Bright Eyes för några år sen. Var typ bättre än BE och de säger kanske inte så mycket men föll för sångerskan Jenny Lewis och nåt gitarr solo tror jag. Gillade band med tjejer som sjunger under den perioden. Typ Rainer Maria, The Forecast och såna. Ja Rockband alltså. Annars kan man ju lyssna på Anne Ternheim, Anne Braune, Anne Wibble och annat trist. Och det gör man ju helst inte.

Uppdatering: Jenny Lewis sjöng inte utan den fula nörden stod för den biten den här gången. Conan såg ut som Skatteskrapan när han skulle tacka bandet och var minst tre huvuden högre. Såg ut som Pellevin när han kom till smurfbyn.

Bare

2007-10-02T14:57:00.000-07:00

Jag var förbi seriebutiken vid Odenplan. Köpte några nummer av tidningen Brök som jag aldrig sett förut. Verkar vara åttiotalets föregångare till Mega Pyton då de har flera serier gemmensamt. Det är blandat med kändare alster och lite svenska inslag. Roligt med Peter Bagge tidigare kortisar som alltid är kul även om jag klart föredrar hans mer historiedrivna Hate.

Varje nummer har också en fristående serie av Édika. Han ritar alla snubbar med en snok som ser ut som en hängande squash och tjejerna har alla en hylla stor som Churchills barskåp. Han är ju fransman så det är helt okej, så ser ju hans folk ut. En återkommande figur är en katt som ser ut som Ratata från Lucky Luke fast med en yfrontskalling. Ja det är lika galet som det låter men väldigt lustigt.

Katten i ett sidospår till World War Hulk.

Men man får komma ihåg att när det här gavs ut på åttiotalet var Kalle Anka, Fantomen och Gnuttarna det som folk asscocierade med serier. Den tionde konstformen togs typ bara på allvar av förlaget Epix AB som gav ut Brök och andra tidningar som POX, Tung Metall och Elexir. Sen på nittiotalet kom kissbomben Pyton och förstörde allt som byggts upp.