Friday Im In Love

jag börjar känna att jag ser på andra avenyn bara för att lära mig bakgrundshistorierna så man fattar de ironiska vinkarna i de artistiskt fria drömsekvenserna som inleder varje program.

den som nyss sändes; roxannas morsa ligger i sin säng och deppar. hon ser framför sig hur hennes dotter blivit sambo med de blonda hittebarnet. sen kommer håkons älskarinnor på besök och de hade en sån där fräsch middag. dn sån där som bara nyvuxna kan ha i sin nyköpta bostadsrätt med kursarna. vitvin i ikeaglas och ja ni fattar. det roliga var att alla såg ut som i verkligheten (känner ju nanna då va) för skådespelarna är typ 22 irl. var bara hittebarnet som bytt stil till glasögon och skjorta så han såg precis ut som brorsan i nina frisk.

vissa grejer är kanske lite väl orealiitiska men vi slipper iallafall en religös hovnästar uno och den obligatoriska skurken bryter inte på finska. istället så är gängledaren den mest meriterade barn- skådespelaren. han har bara fått spela skitstövlar sen han blev avrunkad i hipp hipp hora. jämfört med de andra som togs ut via en dokusåpa är han sina erfarenheter till trots den minst trovärdiga.

egentligen är andra avenyn bra. man kanske kan säga att det är en blandning av bullen och spung. den tar ju upp samhällets olika avarter och deras problem. göteborg är ju typ sveriges neapel om man ska tro svensk maffia. sen dricker alla ghb i gbg. det är bra att svt visar såna här program hur kletigt det än må vara. till skillnad från kritikernas älsklingsfilm just nu Juno som är rena rama valfilm för kristdemokraternas. hela abortdebatten är skum. vi ser ner på jamie lynn spears för hon är gravid som om det vore ett misslyckande. tycker fan att preventivmedlen har gjort vårt samhälle minst lika mörkt som då begreppet oäktingar fanns.

just ja. fan också. han boxarbögen med överarmarna har börjat med läppstift. trenden som jag trodde kom i och med mig själv på efterfest som jag sen förstod moto boy var först med har nu blivit allemansgods genom tv. snart har alla det.

min polare som är filmvetare var på besök i göteborg för filmfestivalen i helgen. när han drog på klubb träffade han skådespelarna och skickade flera lyriska sms om det hela. han var överväldigad. han hade typ pratat med dem om det deprimerande medieklimatet och om filmsveriges nedgång. det var typ det roligaste jag hört sen en tjejbekant gick hem med en skäggig snubbe från berns som hon känt igen från tv. det visade sig vara läraren håkon.

Torture

Svenska nyhetsmagasinet Fokus bjuder inte bara på djupsinnige analyser om skeenden i världen och på hemmaplan. De har anställda med humoristiska egenskaper. Då kulturtidningar nu för tiden bara ger en ångest har politiska och ekonomiska sidorna tagit över rollen att bjuda på glädjeämnen med bländande ironi.

På ett uppslag som är menat att lista kommande utställningar i landet runt får vi läsa en sjuk lista över konstchocker från förr. Som den om bruden som kissade i ett glas på norrlandsoperan förra året, då en skäggig herre kom fram och smakade och sa att det smakar konst. Det smakade så klart piss. Varför man driver så med sin publik förstår jag inte och vilken rugguggla i kommunalrådet som bjudit in henne vet jag inte. Norrland är ju ett av få ställen i världen där ingen äger vattenklosett och alla pissar fritt. Var ska kloakerna gå i lappfjärden liksom.

Sen finns en genomgång av de fem konstnärstyperna. Kändiskonstnären som illustrerades av familjen Billgren, Den missförstådde som beskrev Cezar, Galleristen som beskrev Axel och övervintraren som är jag i framtiden. Konststudenten, en väldigt utstuderat typ så att säga, beskrevs bäst och tro mig för jag känner alldeles för många; drömmen om att bryta sig loss från medelklassmyllan och göra en klassresa, neråt.

Fast jag tror lite att föraktet mot de som målar på statens bekostnad i 4 år i en subventionerad kulturkåk som kunde blivit bostad, kommer av att folk inte förstår vad de håller på med. På samma sätt som underklassen blir förvånade av att folk som pinats och plågas på Handels hela sin ungdom får chefsjobb när de examineras. Därför älskas mindre begåvade kluddare som har en liten tittutverkstad på söder där förortsbor kan köpa sig en inramad vattenfärgsmålning.

Samtidigt sägs det att uppsvinget för söderorten Hägersten kommit ifrån konstfacks inflytt. Jag har alltid trott att det bliv hippt när restaurang Landet slog upp sina portar. Det är som dilemmat hönan och ägget. Vad gjorde orten hipp? Klubben eller Konstfack. För det enda som de där eleverna verkar göra är att ha klubbar i sina lokaler och utskänka vin för 20kr. För baginbox är så konstnär det kan bli.

Do the Hansa

Ah för fan. Skulle skriva en provtext för en poteniell arbetsgivare. Saken är att jag fick veta det först kl 22 igår kväll. Fick sitta framför datorn hela natten och plita. Känns nervöst, som om jag skulle skriva ett ödesprov som skulle avgöra om jag sluta som en tandlös skojare eller få leva som jag begär. Men med lust och glädje går det mesta an. Därför skrev jag tre andra texter, en om byggboomen i persiska viken, en om tyska nyheterna på tv8 och en till om hur jag träffade på en dvärg. Provtexten fick jag däremot lida fram.

Med lust och glädje går det mesta an. Har jag kommit på mina egna idéer kan jag skriva sidor men om jag blir ombedd blir det lika svårt som när man ska tacka nej till en middag via sms, allt blir krystat och konstlat.

I morse visades Swing it: Fröken. Alice Babs spelar är lärare i uppföljare Swing it: Magistern. Nu är det femtiotal och de sura lärare ska kuva bråkiga killar i skinnpaj och rufsiga frisyrer som raggar på tjejer som börjar grina och så vidare. Där emellan är det swingiga dansnummer. En scen jag inte fatta var när de badade i sina stora baddräkter. Antagligen var det här värsta snuskscenen på sin tid. Iallafall. För att lära sig engelska lär sig en snubbe att sjunga in verben.

Jag gillar Alice. Upptäckte henne på Whoa.nu´s forum under kategorin Annan musik. Blev rätt förvånand över all kunskap användarna hade. Vissa klaga på hennes överskolning som kom med åren. Det blev mer opera som än frijazz. Särskilt när hon sjunger på engelska. Så kan det gå med lusten att lära. Man är alltid bäst när man är lite oförberedd och får leva fritt. Precis så känner jag när jag skriver.

Men finns en låt med Jan Malmsjö som handlar om ett skeppsbrutet par. Tragiken och vågarna är vackert skildrade med den lugna men oroliga Alice och den lite smått maniska Jan som tror sig skåda land.

Nej jag vill ha mer musikaler. Gärna en High School Musical på svenska med Amy Diamond i huvudrollen. Hon feta jobbiga från Svensson Svensson får va den elaka blonda judinnan. Hehe eller de kanske är för unga jag vete fan. Var inte kidsen typ 15 i första High School musical? Unga och sköra som sjöng så vackert innan de började spridas nakenbilder på nätet och annat otyg.

Idag släpps också Vampire Weekends debutalbum. Vet inte riktigt vilka det är men kollade på youtube. Som alltid säger kommentarerna mer än filmen.
Grenadegun (5 minutes ago)
uh wtf is going on with music. Cutesy little indie bullshit. This band needs to go back to highschool and listen to about 2000 more records...

Splintered in Her Head

Jag har en väninna. Hon är en riktigt schysst typ som jobbar med socialtjänsten. När andra har krämper och lånar några tior till en efter kneget öl har hon stått hela dagen för att försörja de som har det riktigt svårt. Måste vara jobbigt att vara så nära misären dagligen. Möta samhällets offer.

Fast hon har det festligt också. Som när hon dja på en popklubb i gamla stan. Precis när hon satte på typ this charming man kom legenden Andy Rourke in. Sjukt men sant.

Denna händelse lär hamna i hennes kommande Indieroman som hon skriver på. Vad är då en indieroman? Jo den handlar om unga människor som lånar tior till en veckans starköl och massa referenser till femtiotalsrock of our fathers. Men i hennes bok lär det bli sanningar. Hon har dejtat riktiga rockstjärnor, legat sked med klubbfixare, haft tvstunder med programledare och hånglat med bloggare.

Alltså istället för missförstådd ung man som skriver klassisk självömkan på svenska eller en romantiserad Les Miserables med svartvita sjömanströjor kan man förvänta sig verkliga skildringar från soppköket och den såpa som gubbrummets svarta får utgör.


Min nya byrå och två indieromaner som jag köpt på stadsmissionen idag. Mitt sätt att stödja samhällets mindre lyckade.

Play for Today

På youtube finns ganska många singing bees om man säger så. Trubadurer som vill bjuda på en akustisk variant av sina favoriter. Finns flera snygga tjejer med väldigt många tittare. Alltså något av en Cat Power effekt. Coverklippens motsvarighet till modebloggarna.

Det mest rörande är när pianister försöker sig på emo. Och varför inte, en välskriven emodänga bjuder på både uppåt och neråt partier i vackra harmonier som absolut funkar även utan skrik. Nyligen var det två personer som försökte sig på Fall of Troys F.C.P.R.E.M.I.X. Låten är typ känd från ett visst plastgura spel. Det är jävligt mörsande mathcore, vi snackar stenhårda gitarr solon i ultra rapid. Och i svartvitt låter det som hardcorens svar på Thelonious Monk. Att sen alla låtar är fulla av referenser till historiska skeenden gör ju det hela bara bättre. Inga sånger om tonårsågest här inte utan det är 20nånting som sjunger om knarkmissbruk.

Fall of troy är så jävla bra. Inga riff och skit utan allt är klurigt genomtänkt. Deras arrangemang har typ mer gemmensamt med Aphex Twin än Hardcore Superstars om man säger så. Hittade ingen nyare bild på bandet i fråga men den här är schysst. Killen längst fram som heter Tim har så jävla skön stil. Gråhood. Kulturemo. Fatta. Han kan spela som en jävla gud och säkert plocka ut Haydn på basen med vänsterarmen bakom ryggen om han så vill, men det är det hårda som väcker hans lust. Men han hoppade av bandet i höstas. Vad han gör nu har jag ingen aning om.

Skulle ge allt i världen för att gå på en pianokonsert i kyrkan med bara såna här. Emocapella kören får gärna sjunga med. Ser fram mot en framtid där inte bara hippieskit från 60talet eller folkdängor anses som finmusik.

Anniversary

fan skriver som en kråka i firefox. blir segt så orden hamnar som dom vill. lägger till och tar bort. inläggen är kanske helt anorlunda dagen efter dom skrevs, vem vet läsare.

nöjesguiden. 25år.

värden kjell bergqvist var ju rolig. han bjöd in sig själv till stjärnorna på slottet. okej rapport till himlen ägde, det gjorde det. men han borde vara nöjd att han ens fick va med i på spåret, där han utklassades. kjell försökte reda ut alla sina misstag han gjort genom åren. rätt kul att någon kan bli inhyrd och bara dra vitsar om hur han cpat för 15 år sen. han får ju betalt tillskillnad mot prisutdelarna. nöjesguidens sthlms pris det nya bikt som miriam sa. och hon hade så rätt fick vi senare veta.

började babbla med stig larsson och sa att jag var adopterad av cezar. kramade poppius i grå champion hood. frågade virtanen hur det kändes att dela ut priset till hon som aldrig kom. kornel, nyss hemkommen från mexiko såg ut som han i ett öga rött med sin bränna. träffade någon som frågade varför jag tagit bort henne som kompis och jag sa att vi aldrig pratar sen pratade vi hela kvällen över massor av öl som hon fixa med sin kappsäck med ölbiljetter,hon jobbade på mondo förut, ja för massa år sen, typ då guiden hade fest i lokalen senast. fick också två drinkbiljetter av sparr och bjöd en skribent på den ena för jag tyckte lite synd om henne. jag bytte bort min blinkande smilyring mot en örnring. sen så åt jag svingod falaffel med tzatsiki uppe i vip rummet så man luktade vitlök hela kvällen.hm vad hände mer?

jo just det. han moto boy var grym. med en stor plastig yxgitarr och rött läppstigt var han som hämtad ur velvet goldmine. gillade. sen lät han som typ suedesångaren. det är vad kreativt tänkande går ut på. att sjunga som någon annan men sen klä sig som en galning. det är något med ensamma män med en gitarr på scen. som juvelen. han spelar ju bara typ 3 ackord per låt. måste vara huitar heros fel.
sökte efter moto boy på google och hitta detta- Moto-Boy: High Fashion Protective Gear for Motorbike Riders.

bögjävlar och happynation som vinnare. hm. var priset ett försök till ersättning för dåligt arvode?


på tuben från festen satt jag mittemot två tjejer jag kände igen. de var powerblades groupies som skulle spela skivor på audiofon ikväll. klubben firar tre år. jag ska dit. till nya söder. LM-staden.

Just one kiss

På debatt igår med Stina handlade det om prostitution. Där fick jag höra om Big Sister. Ett bordell i prag där alla får ligga gratis mot att det hela läggs ut på nätet. Måste säga att det var en smart idé även om det känns högst tvivelaktigt. Men i månad.en

Jag funderade direkt på hur jag skulle ta mig dit och vad för kalsonger jag skulle ha. Nej men skämt och sido. I lördags var jag ute på nattklubb och fick en uppenbarelse.

Ace 2 år var soft. Stora golvet kändes mest som träsket framför en stor scen på valfri festival. Någon under namnet Mini strök runt i en bikini gjord av svarta kråkfjädrar precis som storfén i Sagan om pysslingarna. Om indiefolket var vättarna var de på lilla som de vackra féerna. Lilla golvet åh. Under ett hav av grön laser stod tjejer strax under arton och hånglade framför djbåset där de något skäggiga djsen radade upp dancehitsen efter varandra. Det hela var sött. Som att dricka en kaktus cider eller lyssna på Peaches. Men samtidigt lite ytligt. De oinvigda dansade som på begäran. Ge dom något magiskt så har du balen på slottet. Nu var det bara öl fylla.

På Chapel Hill var det ännu knasigare. Klubben i regi av Lina Thomsgård, tjejen alla önska de ha som fritidsledare. Varenda en som kändes igen trängdes vid djbåset. Många hade djursmink men de flesta var rocksunk. Det var som att stå i en levande tavla när man såg spegel bilden mittemot. Folk var som galna när deras favoriter spelades. Men är något läskigt över den där klubben för man kan väl inte bli sådär glad på riktigt av att bli översköljd av "bra låtar". Folk som har vanliga liv vid sidan om hade satt på sina högmidja-jeans och lagt på någon snygg sminkning och lite fulla på vittvin kände de hela att livet ägde och de sjöng med för full hals till Lilla fågel blå som fick mig att nyktra till.

Men blev ändå en efterfest och typ alla var där. När jag sen kom hem morgonen efter hittade jag mig själv på 3-4 bildserier med Exakt samma min på varenda. Lite sur om du vill och full eller uttryckslös om du tittar på riktigt. Mindes hur hälften av folket man träffade stod med kameror och fotade den andra hälften som hela tiden gjorde en skön min, typ halvöppen munnen och tittandes upp i taket som om dom blivit kysst av jungfru Maria. Det blev något spänt över stämningen då all var beredda på att taggas på facebook.

Kulmen på det hela är den här ja vad ska man kalla det genomgången av helgen. Hanna som skrivit verkar på alla sätt vara en skärpt tjej och är väl den enda ärliga i sällskapet då hon tjänar pengar på att skriva så här. Sen har hon starka överarmar som hon flexade så jag vågar inte säga annat. Men när jag ser det känns det som Big Sister har övervakat helgen som var. Hon nämner åtminstone två tjejer jag gått hem med från Spyan plus ett antal hångel. Men det där är gamla historier.

Det där råtthålet, som för hundra år sen var en lervälling i Stockholms ytterkant, med en förstenad sån där godissvamp och en mobilbutik mitt på torget, och som nu heter Stureplan är alltså inte bara värre än Prag. Det är värre än värst. För alla besökarna är bildhoror som sålt rätten till sina ansikten åt djävulen för att få gå in gratis på gästlista. Men värst av allt är att de också betalar kalaset genom att flukta på hemsidorna dagen efter. Dokusåpafolket är illafall ärliga och bryr sig bara om sig själva.

Jag är då inte bättre utan skriver en blogg om det hela så länge att jag inte hann gå ut under soles sista timmar. Lutar mig tillbaka i kontorsstolen och sätter på remixen av Black Swan med Thom Yorke och funderar. I lördags såg jag en svart liten fågel pussa en katt mitt framför mina ögon men det enda jag hörde var Staffan Sundströms låt eka i huvudet.

Seventeen seconds

Tittade på Belinda nyss. Sägs att hon är en vass krönikör men har ingen aning om henne. Bläddrar alltid på kärringarna i aftonbladet. De enda krönikörer jag läser där är såklart Guillou och Lindqvist som sig bör.

Janne Josefsson och Katinka Schulman var gäster. Första intrycket var att kvinnorna var blekare och kaxigare än sina manliga kollegor alex och virtanens självgodhet och spjuvriga ordlekar. De lät lite dumma när orden kom ur deras mun. Kanske måste det textas för att bli intressant.

Hann bara se slutet som bröt ut i bråk då Janne klagade på bloggare som dissar kändisar och kommer undan med det just för offret är känd. Som i fallet med Tito där Belinda tydligen inte sparade på spottet. Belinda högg tillbaka direkt med Janne, hennes egen gäst, är ännu värre när han intervjuar 14 åringar. Alltid lika äckligt med journalister som ser sig som överfullkomliga. De tror att de äger världen för att de har högst lön i sitt område. Därför är de alla vänster och hatar den riktiga överklassen samtidigt som de ser ner på folket och sina läsare för att de påminner dem om att det enda som skiljer dem emellan är presskortet som ger fri entré på bio typ.

Iallafall. Det slutade med att vi fick veta att Janne ska dja på Göteborgsfilmfestival. Därför fick han frågan om han kan något om mixningstekniken. Upp till bevis skickades han till ett bord med en cdmixer där den förtrollande Devi Brunson stod i blonderat hår och ett varmt leende. Jämfört med Katinka och Belinda upplevdes hon som en ängel.

Stor humor när Devi drog fram en CD-R skiva och sa till den skäggige dj-novisen
- Jag har bränt gubbrock 1. Bara stoppa i och trycka på play.
Det här var som om den pubertala indiehumorn från Studio Virtanen vuxit upp till en fullmogen sketch. Tog typ 17 sekunder innan Belinda kom och avbröt. Synd det kunde ha blivit något stort. Var bara Spicey och någon som tjata om Hästpojken som saknades för att det skulle blivit komplett Indiedeluxe. Men vi kanske får mer av det imorgon på Nöjesguiden festen. Ryktas att det blir förutsägbart.

Vad står det på tröjan? Bang this cutie?

Blood flowers

Kohleria 'Bach'

Jag bläddrade lite i Kungsholms nytt och såg en notis om Bach på brasilanska. "Jazzmusikerna Jan Lundgren, piano och Hans Backenroth, bas improviserar kring Bach med standards och brasilianska tongångar." Det skulle va i St Görans kyrkan och det ligger ju nära så blev pepp. Vill göra mera saker lokalt och gärna i herrens sal.

Saken är att jag gick ut på kvällen innan och var ju lagom trött. Får bli ett egete inlägg. Ungdomsbiljetten var gratis och jag saknade kapital så gjrode det enda möjliga. Drog på en södra latin tröja och rakade mig plus mina fulaste puma skor. Ena veckan 25 andra 18. Kom till kyrkan 1 minut i och satte mig på en ensam bänkrad. Tittade på freskerna som skriker 50tal och kände direkt effekter som av en brustablett. Lugnet infann sig.

Sen kom de andra två en efter en. De försöker hälsa men jag log bara som de gamla käringarna runtomkring oss och de satte sig i tystnad. Den ena, min granne, som kan ha svårt att sitta still är trollbunden hela timman. Rak i ryggen stirrade han rakt fram utan att röra en min. Flickan som anlände något senare är svårare att tyda. Det visade sig senare att de båda träffats på en fest och hånglat i en soffa. Själv gungade jag med huvudet som den rullstolsbundne herren bredvid oss och bytte position lika ofta som temposkiftena. Men nu var det konserten jag skulle tala om.

Lokaltidningen lurades något. Visst handlade det om Bach, eller tolkningar av honom. Tydligen är det så att Johan Sebastian är populär bland tidiga tonsättare inom jazzen. Det lägger in honom lite här och där. Hans harmonier funkar än så att säga, också inom många andra stilar. Det inleddes med Burt Bacarach pianoslingor hit och dit med en stubbig bas och improviserades kring jazz som skrek New York New York som om det var Tom Pyl själv i gubbrummet.

Jag kan ha svårt för det där, ibland lät det som menymusiken i japanska spel bara att man väntade på trumslingan. Men som så ofta med improvisation vet man aldrig när man ska beröras och ibland kom det bara. Om det sen var ett förvånat pianoackord där vi förväntade oss något annat eller att basen släpade skönt vet man aldrig men då kände jag mig som kysst från ovan.

Det brasilianska lyste med sin frånvaro. Men som i en tempohöjning alá Wager eller Mozart gick det över till sambatakter. Klicka på namnen för att förstå vad jag menar.

Halvvägs in när vi redan vaggats in i välvilja kom då stöten. - Då Hasse är från Värmland ska vi spela en visa där ifrån. Oh my god. Min absoluta favorit inom folkmusiken. Värmlandsvisan. Om det sen är Freddie Wadling eller Rödeorm som spelat den har jag alltid känt mig som ett tryggt jesusbarn i krubban med de tre vise kulturkronorna som skänker mana, moll och dur till mig.

Jag spelade in på mobilen och det är egentligen fy fy men ska någon gång ta fram och lägga mig på golvet för att lyssna. Där och då hade jag ingen möjlighet att koncentrera mig. Det hela gick vidare till allt från George Benson till allt mer svårare pianomusik. När det hela sen avslutats med att snabbare spår var jag biten. Ser fram emot en orgelhouse tolkning av hans kantater, han skrev ju ändå rätt mycket kyrkomusik och det finns maffiga orglar i kyrkan.

Vi går utåt och jag hör ett extranummer som jag vet mig kunna men då namnet inte tillkännagavs är jag lite förvirrad. Var det jag vill tacka livet eller var det någon obskyr tolva från newyorkscenen sent 50tal? Vem vet. Trummorna slumrar i St Görans församling och jag läser på en skylt att det finns en inskription i tornet med :"Klinga med ett bud från höjden över stadens larm och brus! Mana mödans barn att bedja! Samla dem i Herrens Hus"

A Japanese Dream

Jag vet att det snackas om nytt album med Weezer men hittade denna på youtube av en slump. Rivers Coumo solo med Blast Off! Låten är uråldrig bland fans men har fått någon slags officell status nu då det är universal som lagt upp den.

Weezer har alltid varit kära för min del. Är svag för melodiös musik i överhuvudtaget om det så är Powerblade, Fall of Troy eller Vivaldi, men Weezers låtar är inte bara fyllda av förträffliga riff som är absolut roligaste att spela i Guitar Hero, utan har också underfyndiga meningar. Låten är hämtad från en rymdopera som var menad att bli det andra albumet. Istället blev Pinkerton typ en lång hyllning till japanska brudar och det är väl inte helt fel heller.

Videon är skum. Börjar med att Rivers tränar yoga i en park. Sen följer olika klipp med bla. obligatoriska skolflickor. Den avslutas med att Rivers ritar kaligrafi i tystnad. Väldigt skum som sagt.

Det tuffa är Rivers mustasch som ser väldigt rätt ut 08. Han påminner om en snickare från polen. Känner genast för att skaffa mig en likadan eller alltså raka av mig hakan och lägga ner Tom Green stilen. Brillorna har han däremot slängt, antagligen för det är svårt att träna i eller nåt. Jag som precis skaffat nya bågar.

Känner mer och mer för att släppa mitt drömprojekt. En cover på gamla sköningen Sweet Sixteen fast på japanska med namnet Saaya Irie. haha jag skrattar åt mig själv så fyndigt. Har haft många mindre bra och andra geniala ideer men tror att det viktigaste är att bara verka. Här har någon gjort en teckenspråksverison av Across the Sea.

Like Cockatoos

Mycket kan man beskylla Rodeo för men den här bildserien från i somras lyckas knipa in nästan alla nyanser av ungdomen. På min gata dessutom. Där finns teknobloggare, illustratörer, bögjävlar, hipsters, trubadurer, de som har modelluttryck och klär i svart/svårt, folk i för stora glasögon, nån som jobbar på American Apparel, skäggiga, små flickorna som flyttar till Paris efter studenten och sist men inte minst bratjejen från Andra Avenyn. Där har du 750åriga Stockolms alla sidor.

Det var ingen fest utan en utställning med olika konstnärer. Cést Kool. Både folk från estetlinjen på södra och Beckmanselever ställde ut. Det var ju något kreativt. Det var soft. Det var arrangerat som ett projektarbete. Ett zigenarband uppträdde med dragspel men som jag missade med en sekund för jag gick dit med henne och blev sådär segt att komma iväg som det alltid blev när vi gick ut.

Hon beskyllde mig för att bara bry mig om andra när det var vi som gick dit. Jag var ju bara glad att träffa på att få folk. På min gata dessutom. Vi var bara där typ tjugo minuter men var skönt att få komma ut och möta människor. Då var det vi hela tiden och jag trodde man behövde träffa andra ibland. Men det var i somras. Och jag säger då det, bättre komma iväg sent än aldrig. För aldrig finns inte.


Caroline Ljungström & Alicia Vikander

The Snakepit

Ace ska fylla 2 år och det är oerhört viktigt att man hamna på bildserien. Åtminstone för de 700 Klubbkids med betoning på Kids som replyat på Facebook. De lita coolare ska till Happynation och alla har knasiga bilder. Vilka är alla dessa människor? Vad hände med tiden när man kände alla? Som Baba under gymnasiet.

När jag gick till Tivoli i onsdags för att fira av en vän som ska åka till Australien var Baba fullt redan vid 12. Så där stod jag utanför och bara glodde. Letade febrilt efter numret till arrangören för att skicka nådigt sms för att be om att bli insläppt.

Uppenbarligen var det väldigt poppis då insläppet var stängt men vet inte vem någon i rökrutan var. Brorsan påstod att jag hånglat med en tjej i kön på Emmaboda, hon hade väldigt rött läppstift. Kan va möjligt, men den enda jag kände igen förutom vakten var en kille från Hedemora. Dalarna liksom! Han hade flyttat ner för att gå på filmskola och har skaffat mustasch.

Men sen hände något. Två bekanta från förr. Acekillarna gled ut mot en taxi och ett sus gick genom mariatorget. Man känner igen dem på momangen då de har rätt unika frisyrer. Tror inte jag vet någon annan som 9gångerav10 går att se vem det är bakifrån. Försökte hälsa men båda har ju 700 vänner på facebook så kanske många som gör samma sak.

Nej det här får vara säger vi och gick in på 711 där man kanske snattat en mindre förmögenhet i tuggummin. Har hänt att jag fått med mig tidningen POP en gång då det var det dyraste dom hade. Men det där var ungdomssynder.

Från ingenstans kom två grabbar från förr. Som jag känner från högstadiet. De skulle till Debaser och ta en öl. Vi följde på. Men inget deb var öppet. Kanske satsas det för fullt på Malmö och Sundsvall istället vad vet jag.

Skeppsbar föreslog jag. Var inte superfullt men ändå trångt. Men längst in hittade jag lediga platser bredvid några tjejer som jag tyckte mig känna igen. Frågade rakt ut om de gått på Södra Latin. Jo det hade de. Känner igen dem från ovannämnda Babatid. Men så fick jag frågan om jag gick två år över. Vafan de var ju de som var två år äldre än mig. Ser jag alltså ut som jag är 25 redan?

Förvisso hade jag en bilresa på åtta timmar bakom mig och hade fått semesterskäggväxt. Men hade varken druckit eller klätt mig i extravaganta kläder den här gången. Så får väl ta det som indikation om mitt tillstånd.

In kommer gänget som jag hamnade på efterrfest med 5 veckor på raken i höstas. De hälsade bara genom nick och gick rakt ner i källaren som visade sig vara stängd. Så istället kom de och satte sig med oss. En av dem ska ha festen på lördag och sa att jag kan få gå före kö-lista. Känner mig utvald. Den längre av dem är nya klubbredaktören på NG och har blekt håret. Han är en av få man kan prata musik med. Mycket Britney såklart.

Några som vi skulle mött på baba smsfråga i vilken bar vi var och jag svara skeppsbar. Tio minuter senare anlände även dem och så var vi plötsligt ett dussin. En stor skara men de enda gemensamma nämnaren är jag. Men vem fan känner jag av dem egentligen? Min bror typ.

Vi drog sen till Spy. Vi gick. Det är typ vår nu. Fint att gå förbi slottet och över bron och snegla ner mot vattnet.

Onsdagarna på spy är fantastiska tycker jag. Visst är det många som går ut för att ta sig en öl då och då men bara de som pallar trycket går vidare till spy. Värden Julien har lagt ner sin ryssmössa och skaffat sig en pridefestivalen keps. Typ bara vi där först så vi satte oss mittemot djbåset. Men in komm mer och mer människor. Mest är det arrangörer från andra fester som äntligen får ta sig ett järn efter stängning. Någon har möjligen tagit något annat och kan därför stå och flina i hörnet.

Onsdagarna på spy är fantastiska då det är som en blandning av en bar, typ Indigo där man sitter vid bord runt ett djbås, och som Alis Bar en vardag där skumma personer letar sig in mot nattkröken. På onsdgarna på Spy kan man alltid förvänta sig att träffa bekanta. Desperata journalister, gymnasieungdomar, klubbfixare och annat pack som har möjligheten att ta sig en sovmorgon på torsdag morgon. Darja och den rödhåriga är iallafall alltid där.

Men nej jag hade ingen sovmorgon. Sov inte alls denna natt. Blev efterfest hos höstgänget. Jag höll på att slockna flera gånger sen under dagen men på i ottan på efterfesten vad jag så jävla hög på cola. Läsken alltså. Drack minst 4 liter i bilen upp från Skåne. Chaffören hade köpt en back på Netto som bara finns i Södra Sverige så vi var överlyckliga när vi såg den gula skylten. Kunde dock varit värre, kunde varit Hustler han köpt.

När efterfesten tog slut gick vi till en av tjejerna och drack té. Sen när jag drog därifrån till macken stötte jag på ännu en bekant och vi gick en promenad på typ 5 minuter. Vi hann dock se tre rådjur och jag fick en uppenbarelse. Området är ju underbart, både närheten till natur och caffe lattebar finns där. Sen är det ju som min barndoms Söder då alla bodde i samma kvarter. Men har alltid svårt att hitta till tuben. Om jag åkt till telefonplan går jag ner i midsommarkransen vice versa.

Egentligen har jag ju närmare till Liljeholmen med buss än jag har till Sofo med tunnelbana. Värt att fundera på var man hör hemma. Är det där man har sina nära och kära? Om de enda jag träffar på bara är festfixarna och klubbredaktörer vem fan är jag då? En person på en gästlista? och längst upp dessutom pågrund av hur mitt namn stavas.

Jag känner att jag lika gärna kan flytta till en båt i mälaren. No man is an island but Stockholm is skärgård.

Shave Dog Shave

Vafalls. Båda mina vänskapsbloggar har vurmat för skägget i sina senaste inlägg. Eken med sin orakade indiehaka har sett på tv och berättar om den senaste Castrostil hos strejkarna. Tunnan har (p)å sin sida ska ha klubb under namnet "Beards have more fun" och spela låtar från Guitar Hero. Detta trots att Tunnan har lesbisklook och har varit renrakad i alla år jag känt honom.

Här löper nu min egna skäggsaga. Saken är att mitt bankkort blev spärrad förra veckan då jag skrev in fel kod, fett med öken. Så fick göra som man gjorde förr i tiden i bondesamhället Sverige. Gå till ett bankkontor.

När jag kom in på banken vid namn Färs och Frosts banki Sjöbo för att ta ut pengar så möttes jag av stor skeptism. Jag var orakad och körde med vad huset kunde bjuda på i klädväg. Delvis plagg från den glada barndomen som legat i låder kombinerat med Bo Ohlsson i Tomelillas storpack med underställ. Inte ens kanadagåsen räddade mig då den låg i bilen.

Den unga flickan vid disken gick iväg med min legetimation och återvände med sin chef. Jag ombads därefter att skriva ned min signatur på ett papper. Jag har ingen signatur, utan klottrade som jag brukar ner mina namn. Detta kan stämma sa chefen, Jag var rentvådd och jag läts ta ut en mindre summa riksdaler.

För mina pengar köpte jag en märklig flanellkofta på torget utanför av en sällsam Indier. Hur han nu hittat hit. Kanske hade han hört talas om Sjöbo Marknad, denna folkfest som drar 150 000 personer årligen. Den kostade 100 spänn och värmer just nu när jag sitter framför databurken samtidigt som jag lägger ett ormöga på Idrottsgalan.

Läser Foppa Gummitoffla Forsberg egna ord:
Jag är optimist, säger Foppa.
- Och jag ska tillbaka till världstoppen. Inte lira i Björnligan.

Varför då Forsberg? Varför? Hur kan du komma när det är Smokingtvång, i en kostym. Till och med Zlatans fru har smoking. Och ovanpå det så kör du med ett något ansat slutspelsskägg. Det är inte Nöjesguidens sthlmspris NEJ utan Sveriges enda gala där den som vinners prestation kan motiveras. Tänk på det den 26e.

One hundred years

Ser tv-reklamen framför mig. Man har slumrat till något framför TV-apparaten och så väcks man av klassisk musik. Sen träder Herman Lindqvist fram i rutan med sin blåa kavaj.
- Nu kan du få det bästa av 1500, 1600 och 1700 talet i en och samma föreställning.
Tre Kronor. Betala bara för en.
Om du ringer Nu Nu NU får du en talbok med Arn på köpet.


Pratar såklart om hundra års jubilerande Dramatens föreställning med Strindbergs konungapjäser.
Ska man tro recensterna bjuds det på Stureplanstolkning med metrosexuell i Gustav III och i Gustav I påminner det mer om Gurra från Wasas knäckebrödreklam än Milles staty.

Bara Kristina som sticker ut. Som om alla inte redan var småkära i Elin Klinga? Henne får du inte sticka in den i Stormare. Precis som Kristinas tid har en utlänning bjudits in. Lustigt nog är nummret utan krig regisserad av en here från Serbien. Men han får unisona hyllningar av presskåren.

Vad lär vi oss av detta? Jo, när svenskar tolkar monarkerna blir det bara buskis av det hela. Rakt ner från Bellman till Martin Ljungs megaflopp Sverige åt Svenskarna. Varför inte bara låta Charlotte Kalla åka blåbärsloppet iklädd hovdräkt ihop med Hey Baberiba gänget. Benny Anderssons orkester får spela Öppna landskap i bakgrunden. Vi kan kalla nationaleposet för Vasa Kanal - Snowroller.


Och sen kring det där med finkultur.

Sverige är kanske det lilla land vi så gärna vill tro. För när allt kommer omkring är det samma gamla litterära stofiler som dras fram hela tiden. Vid varje jubileum, nobelmiddag och skansenfirande handlar det om Strindberg, Bergman eller Lindgren. Sveriges tre kulturkronor. Abdikerade av staten och SVT.

Lena Adelsohn Liljeroth kan lika gärna lägga budgeten på att klona ett gemmensamt Frankensteins monster av dessa giganter. Persbrandt får stå modell för kroppen och Björn Skifs tunga trycks ner i gommen. Lennart Hyllans dingelidunk sys fast där nere (Från säker källa i bastun på mornington hotell sägs det att den är ett monster i sig).

Fast nu när de ändå ska gräva upp Karl XII kan vi ju ta hans stolta kranium och sätta på mäster Stael von Holsteins torso med breda axelvaddar av brattigaste slag.

PS. Kristina Törnqvist i rollen som Margareta Leijonhufvud ser fantastiskt gothic lolita ut. Modellen Lily Cole kan se och lära.
Ett klick på IMDB visar en gedigen lista med fantastisk svenskfilm.

Us or Them

Börjar känna att jag saknar kreddmänniskorna. De där som spelar skivor på grammisefterfesten och såna som tar kola på grammisfesten. Eller var det tvärtom? Allt finns till beskådan på facebook om du är med i nätverket.

Jag menar alltså kreddiga folk, grädden. Inte hipsters. För såna finns här med, getabockar som äter allt piss som är coolt. Kreddfolk har oftast inga pengar eller så periodjobbar de så märkeskläder är inte att tala om. Och när de bokas som DJ:s kör kreddisarna hitsparad och inte Svår musik.

Säkert svårt för den oinvigde att förstå men det är skillnad på någon som är skön och någon som är hipp helt enkelt. För att ge ett bra exempel försök visualisera de coola i klassen på mellanstadiet som var kaxiga i timberlandkängor och sen de som var sköna, hade en råttsvans där bak och sa konstiga saker. There you got it.

Här i Skåne är alla blonda men har huvudet på skaft. Det är arvet från Danmark och Lübeck. Trots att landskapet är platt har de nära till kontinenten och skidsemstern så alla har bränna året runt. Det ser man i filmerna Hata Göteborg och Fjorton Suger. Skåningarna lever ut av lantbruk, adel som bonde, och de kör traktor.

Ett undantag är kulturstaden Ystad där det händer grejer. Därifrån kommer en käck tös som både ser ut som Uffie och kan rida häst. Hon har inget sson-efternamn utan ett tyskt.
Professionell blogg har hon också.Jag är inte hora, jag har bara sålt min själ till Kvällsposten!? Jag beskriver min blogg såhär: - Underhållande - Sjuk - Anti-bimbo - Ärlig - Givande - Beroendeframkallande

Men hon bloggar inte för sakens skull utan i egenskap av att vara artist. För hon sjunger likt Anna Lena Brundin på sitt modersmål. Ystads egna Lilly Aleen, då hon upptäckt på internetet och har varit med i TV, den lokala varianten då, och släppt singlar som spelats på rikstäckande radio. Det låter lite som en blanding av Lilly och ringalingpaddan som sjöng Dunka mig. Lyssna och bli hänförd.


Som alltid på youtube och internet i övrigt är det kommentarerna som är roligast.

andylikescandy868686 (7 months ago)
Sktibra låt! Gillar för övrigt slutet när Malmö kapas på mitten vid typ parkmöllan. Då skulle vi slippa sofielund/rosengård o alla andra kassa stadsdelar wiie

Det bästa är att jag hittade hennes mobilnummer på en trubadur uthyrningssida. Ska fråga om hon vill dra ut till Starshine, det lokala dicoteket och shoota skåne renat.

Shake Danny Shake

Nina den fina och Bingo

Lets Dance. Deltagarna går in på dansgolvet till den absolut sämsta verison av I Wanna Dance With Somebody jag någonsin har hört. Rederiet-bossa.

Måste sluta med alla mina nonsens inlägg om tvprogram. Men det här är personligt. Är en kamrat från gymnasiet som är med. Danny! Sist jag träffade honom var utanför Laroy och han hade massa beundrarinnor efter sig. Blir kanske dansbandstanter som drar i honom efter detta.

Hm. Uffe Larsson har inte klippt nackhåret av någon outgrundlig anledning. Han är tydligen en högoddsare hos spelbolagen. Erling bara att tippa. Den vita slipsen lyser lika starkt som hans panna blänker. Minns för väldigt länge sennär jag satt i publiken till Söndagsöppet. Då sminkades hans flint framför publiken, och drog av sitt trademark skratt. Sen körde Eldkvarn sin nya låt Kärlekens Tunga. Det var då. Nu är det bara Svart blogg av dem.

Ser att de ska dansa quickstep. Fan vad engelsmännen uppfinner nya dance-stilar hela tiden. Dub, dark och 2step, nu quick! Nej skämt och sido ser på wiki att det är en snabbare foxtrot och att Come to the Cabaret är ett känt exempel. Här är min absoluta favoritverison av den med Jan Malmsjö. Han är en stjärna som borde va med i nästa upplaga. I Englad ska Svennis dra på sig dansskorna med extra skoinlägg. Där pratar vi kvalité. Mer på AB!

Nej. Tror det blir texttv istället, roligare att kolla valutakurser än det här. Fast Mi Ridell var oväntat tuff. Någon får anställa henne på Boluevard Teatern med Uffe i regi. Kan bli succé.

The Bajen Screams

Det är lustigt vilka man hamnar bredvid på den där kalla vipläktaren som träbänken på zinkensdam kallas. Man förar ihop men väl på plats spelar det ingen roll vem som står bredvid när man är tiotusentals starka. Man står där med en halsduk som luktar rök och alkohol - man är en pirat och tittar över den frysta sjön.

Sist på bandyn stod jag med ett lustigt ekipage. En proggare jag aldrig träffat innan, en nybliven söderbo från Skåne som gjorde premiär sen ett überfan som är rapp i käften, passande till en bandyläktare. Vi halsade grants och bajen vann med 10 mål. Men svårt veta när det blir mål eller inte, man dras bara med i ropen från läktaren i glädjeruset.

På tåget ner till Skåne hamnade jag bredvid en Othellospelare som tog kontakt. Stig Claesson hade just dött och jag beklagade mig när jag bläddrade fram kultursidorna. Han frågade mig då om jag var bajare eftersom jag kom från söder. Sen berättade reskamraten att han växt upp med Tony Gustavsson. Han drog en anekdot som jag inte riktigt minns här och nu, antagligen var den inte så bra, men där och då var det roligt till kaffet.

På resan genom livet kommer olika människor av skilda skäl följa en på vägen. Man får hålla fokus på målet och tacka för sällskapet. Som Ramel uttryckte det; Ni som vandrar genom livet, mot ett ständigt fjärran mål
Stanna upp ett tag och grubbla: är det nån som sett ett bandymål?

Hur som haver kolla in det här. Vem kunde gissat för några år sen att dess skulle bli mina vänner? Två bajare som spelat för djurgården, Patrik Ekwall från svåra Skåne och sen en plastgitarr. Underhållning! Saknas bara en spindelmannenmask på sveriges sexigaste mediakille, enligt Veckorevyn, som håller i spelkontrollen. Nu vill vi ha Just idag är jag stark till nästa guitar hero. Fast kanske är saxsolot låtens stora behållning så säger väl Singstar då. Bajare som skriker i micken.


Shaaban och Chanko i årets första Fotbollskanalen

Funeral Party

Såg precis Addams Family. Vilken rulle. Fulle rulle hela tiden var det. Skräckschablonerna passar som The thing i handsken. De kör rakt på med allt från gotik, 20tals-romantik till ja vet inte old grave typ.

Då jag spelat rätt många spel i horror scenen är det kul att se hur det upplevdes och drogs till sin spets redan för 16 år sen. Då var det läskigaste spelet ett plattformspel till nintendo där fester skulle rädda sin familj. Värt att minnas var den licenserade flipperspelet som är vida känt som ett av världens bästa. Man får maxpoäng genom att skjuta genom elektriska stolen.

Ser också att regissören bakom Addams nästa film är en datoranimerad film som heter Space Chimps. Frugan i Curb your enthusiasm kommer göra en av rösterna. Varför fattar jag inte. Hon skär djupare än någon i Addams värsta tillhyggen.

Filmens största behållning är Christina Richi. Vad är hon, typ 12 eller? Men ändå lyser hon så starkt. Hennes bror är mest en liten knubbis medan hon verkligen skrämmer slag på en.
Som titelspåret går "Neat, Sweet, Petite".
Påminner ganska så mycket om dottern i Californiacation. Serien börjar på SVT idag om typ en timma. Kanske liiiiiiite sent att påminna om den nu, men jag skyller på nätet.

Här på landet är det som hos Addams residence. Telekablarna är fulla av damm och gnistrar och någon råttjävel har käkat i sig modemet. Visst vi kör med mobilt internet men det är tre så ni fattar. Vill man duscha får man göra det i källaren strax intill pelletsmaskinen och döda fladdermöss. Vår egen Lurch lagar biff just nu och jag är så jäkla hungrig. Men man ska alltid vara hungrig, och smal, och blek. Det är snyggt.

Slutscenen visar hur några barn knackar på huset under halloween bara för att själv bli rädda av den som öppnar. Ett av barnen är utklädd till Spindelmannen och en annan är Ziggy Stardust med perfekt sminkning och frisyr. Så vill jag också klä mig fast med den svarta venomdräkten.

The Lovekittys

Kittybloggen har en kampanj. Den går ut på att sprida budskapet om Kittyböckerna. Jag är deras missionär.
Har aldrig Kitty läst själv även om jag brukade länsa mina kusiners skåp när de var mindre. Bra serier som Witch och sagoböcker med glansiga omslag men aldrig boken med stort K. Kanske var de finsmakare? Nu är de stora och gillar typ punk och moped.

Är mest sugen på nr 65, Kitty och den svarta gamen.
Här är iallafall Kittybloggen. För alla flickor som fortfarande tycker det är coolt att va flickig. Något som stadsteaterns Pippiföreställning och könskriget motsätter sig till. Det tycker man ska va damp alternativt slamp.

Its Kitty bitch. Oh you are so pretty. Why dont you live here in my city? obs ironi. jag är ju metro.

Läste en sjuk grej i expressen om min favoritfärg lila och Britty. Tydligen heter Spears favorit dricka purple drink. det är hostmedecin, kodein, värktabletter och diet sprite. hon är så jävla fräsch att hon dricker Lightläsk. Måste va Dr Phils recept.

It's Not You

Dagems läsning bestod av en flickbok. Lena i Norge. Typ skandinavisk Kitty som åker skidor. Översatt från danskan och utgiven av Åbo tryckeri AB. Lykke heter hon på orginalspråk. Ett riktigt EUsamarbete. Menlite morgontidning blev det också till kaffet.

Idag när jag bläddrade i DNs huvudblad fick jag en smärre chock. Mittuppslaget visade en apmänniska. En förhistorisk figur. Jag blev förfärad. Hatar såna bilder med håriga ansikten och insjukna ögon. Mår alltid dåligt när det förekommer i illustrerad vetenskap och nu bland nyheterna. Jag skrek rakt ut och slängde tidningen ifrån mig.

Vetenskap! Pyttsan. Neandertalarna. Hade de SvD eller DN hemma? Om detta tvivlar de lärde. Kultur mot grottigheten. Flinta mot fläta. Pälsmössa mot skägg.

Det fanns en tid när DN på stan var helt rätt. Varje fredag kunde sthlmaren bläddra mellan poängsäkra notiser om ditt och datt. Men tidningen har inte bara bytt dag utan har tappat nåt så ofantligt att det är minst lika skrämmande som de håriga ansiktet.

Men ibland är DN helt rätt ute, går inte förklara hur men varje artikel blir en njutning att läsa. Allt från Rocky, till ledaren, till någon skön grafik på sportsidan. Men det sker allt mer sällan och pastan är alltjämnt patetisk.


Just idag läste jag något som jag själv funderat på länge. Hur Lykke Li´s knut är den kvinnliga motsvarigheten till bratsens framgångsfrisyr. Mediakvinnans Vasastans-boll som tornat likt stadsbiblioteket på richeluder och skolflicke huvuden har nu gått och blivit riksintresse.

Lykke Li sjunger småhärligt men det var först när hon satte upp håret som hon blev Megaintressant. I sina svarta kläder från PUB sätter hon sig på scenen med den där lite duktiga frisyren och småpratar mellan låtarna. Där säger hon att hon saknar trosor(Detta är helt sant!). Ja då blir det fenomenalt med genomslag. Luger ringer, per sing ding larsen ringer, schulman och virtanen tävlar om att lista. Innan var tjejen som vilken tös som helst i en H&M trenchcoat sydd i billigt tyg. Nu Idol.

Jag hånar verkligen inte Lykke för hon sjunger vackert som en småfågel. Lite svenskt sådär. Och jag hånar inte folk som tycker deras hår är snyggt, jag har ju själv kört med Jokerns lila kolör. Vad jag gör är att krydda något jag läst i DN och vill härmed förkunna att det är pinsamt att det krävs att ha ett intressant yttre och ett för stort svart plagg för att tyckarna ska tycka till. Svårt som Patrik Ekwall skulle sagt. Södra Teatern-kärringkultur säger er friendlyhood blogger.

Gammal text som säger allt. Inleds med; Stockholm är litet. Några få tyckanden föder hajpen över en natt. Och dödar den lika snabbt.

Vill också föra fram en önskan att Lykke Li ska sjunga över en remake på Grottbjörnens folk-soundtracket. Laddade ned den på piratebay och den äger. Vi pratar etno-elektronika. Med en äkta tribaltrummande Kleerup som göra oah oah ljud i bakgrunden kan vi möta våren. Något duktig med pennan får rita ett skivomslag. Det kommer sälja, jag lovar.



PS! Poppius du sa till mig på fyllan en gång att du läst min blogg, så förklara. Känner att jag tappar fattningen mer och mer. Är det inte dags för någon tidning att anställa mig nu.
Och förresten vem fan är Adam Tensta?

More Than This!

Grisens svulstiga beteende ska putsväck inför det nya råttåret. Därför är jag i Skåne. Känner mig själv såvida att jag inte har något där uppe att göra. Facebookblutter, indiska luncher och det sedevänliga snacket på ritorno lockar föga mot frisk luft och klara tankar. Fridhemsplan är så förorenat att man rekomenderas att vara borta, någon annanstans, minst 50 dagar om året för att inte få för mycket traffikos och bacillusker.

Här i huset finns ett smärre bibliotek, resterna av ett antikvariat köpt i ett smäck. Så åtminstone innan mina fingrar började klåda låg det i bokstavsornding i sin låda. Pär Lagerqvists Bödeln, Alberto Moravios Agostino, Nemirovskis Höstflugorna är senste dagarnas skörd. Ingen Stieg Larsson här inte. Bara korta Romaner.

Faktum är att böcker på runt 200 sidor älskar jag. Då kan jag dra allt i ett svep. Som 20cl ölflaskor i spanien, blir inte avslaget och man blir aldrig full. Och det är inte så att jag inte klarar av det Episka, jo fan, men jag alltid drar ut på det för mycket. Har väl ett tiotal på gång hemma som aldrig kommer leta sig upp i prestigehyllan för avslutade böcker och det är ju inget värt.

Kul hur somhelst att man kan läsa. Vill tacka livet för ögonen och hela alfabetet. Efter en höst med bara tvserier. Mediet slukade verkligen mig. Men gosh, Upplösningarna i Dexter 2, Larry David & the Blacks och Army Wives. Ja säger då det. Och ändå har hela min bekantskapskrets suttit framför Heroes och Prison Break. Fattar inte.

Fram till manusförfattarstrejken upplevde tvn sin golden age och det kommer aldrig kunna toppas. Ingen kommer orka och pengarna kommer inte finnas. Såvida vi inte vill se kinesiska episka krigs dramer eller brasilanska såpor om sockerörsbönder. Svensktv har åtminstone lagt sig på magen och låtit sig våldtas av HBO snackas det om, det görs inte nes motstånd längre.

Ska inte tjata för mycket om tv, det får Eken och Spicey sköta. Men det viktigaste är att serierna tar 30 och 45 min så man kan disponera tiden rätt. Det är också därför jag inte pallar film. Sitta 2timmar framför en och samma historia finns inte i min värld längre. Men ändå försökte jag få de andra att följa med på Arn. Den är typ utsåld överallt förutom i Ystad där alla vill se Wallander. Dock tror jag Strage tog musten ur oss alla med jämförelsen att den känns som en hel medeltidsvecka.

För att återgå till böcker. Med ett biblioteket tillgängligt, som skulle få expressen köparen avundsjuk, är det ändå boken om Comorran som håller mig trollbunden. Väldigt mycket namndropp så man blir förvirrad men levande miljöbeskrivningar och referensar till allt från film, diktsamlingar och folksångare. Så ska en samtidsskildring skrivas.
De är allt ett hårt folk där nere i Södra Italien. Mycket kan man säga om deras machokultur och pengakåthet men det finns en pondus där som aldrig finns att tala om i EUs kommande ordförande land Sverige. Inte ens vår största italienvän verkar ha självrespekt och modekoll. Så här hade du aldrig sett någon i Neapel.

The Lizard i kommande Spiderman 4? Hemsk råttkavaj men snygg dotter.

Bara Svennis som klarar sig i Sverige. Fan glömde honom på topplistan över årets män. Han Carl Bildt och Peter Parker får bli bubblare. Även om Spindelmannen 3 hade tappat enormt sen tvåan, fast det var roligt att läsa på imdb efter, så var symbiosen årets filmögoblick. Hade helt enkelt glömt att trean kom 07 ihop med att årets film var Apocalyptico.

Fast kanske var det mer Ironmans (top 7 på listan) år än Spindelmannens ändå. I eftermälet av Civil War stod det mellan Black-Spidermans gatustridande fraktion och Tony Stark aka Ironmans centralstyrda hjältar. Shields ordförande har blivit marvels största ledare och letar sig in i nästan varenda album. Älskade shieldserierna The Order och The Initiative .Tony har blivit mer än en superhjälte och har nu mer gemmensamt med de presidenter och diktatorer jag läser om dagligen i historiens fortlöpande skådespel. Hur hans film nu ska bli vet jag inte men lär väl handla om det kinesiska hotet.

Svårt att hålla reda på vad som släpps egentligen och när. Men man ska inte dela in allt för mycket. Men det där kan ändras. Gäller bara att läsa på. Det är kanske därför jag gillar nyheter för där är allt alltid dagsfärskt. Time Magazine och dylika är världens bästa skvallerblaskor.

Hur som helst. Ska bli intressant vad som kommer överkonsumeras år 08. Blir det snus, sylt, spel, eller sport? Får hoppas på ett bra Bejing OS spel till Wii nu. Annars spelar jag aldrig heller. Eller lyssnar på musik. Har gått från blykoll till någon som skummar bladen. Sitter bara där i en gudsförgäten fåtölj och läser korta romaner och veckomagasin så jag ska kunna namedropa efter.

Att blogga läggs snart ner men jag kommer fortsätta hålla koll så man kan få läsa alla andra roliga bloggar om det hela. Är halva nöjet när 35åriga fetton kommenterar captain americas uniform. som modebloggar med catwalk bilder fast med intelligens.

All I Want

det skönaste med att vara i ett kaotiskt tillstånd, är de små stunder med förmildrande lugn som infaller när man gör små upptäckter i livet.

som när jag hittade en påse med nytvättade kläder och min favorit svarta hood med las vegas tryck låg däri. eller när man hittar en marabou med digistive i, orörd på festen då folk skräms förändringar.

den bästa exemplet på det här är när man ligger asuttråkad i soffan och zappar bara för att hitta den där filmen det snackades om på filmfestivalen för några år sen men man aldrig hann se och nu går den på nattvisning. detta händer typ varje söndag då man lite slumrig märker att alla älskar raymond visas på söndagmorgnar.

så leta upp den där boken du fick av mormor i julklapp som ligger dränkt bland inslagspapper, kanske har några poänger. eller sätt dig bredvid farbrorn i hörnet på lokalapuben för kanske har han en riktig rövare att bjuda på bara man vill lyssna.

för en hungrig smakar en skål ris lika gott som entrecote och gröt tillsammans. vi pratar njutning. för en utsvulten handlar det om överlevnad. svårt att hitta balansen men fortsätt alltid vara hungrig och bli för fan inte mätt. ljuset är alltid vackrast när den slår en mörkattityd i ögonen. alla happy people tar allt för givet och har glömt hur man jagar sin föda själv. den köps paketsvis.

Fire In Teheran

sitter i en skånelänga. har sett på tv. om usa och iran. vilken soppa. om det skulle bli krig betyder det att baba-djsen kommer ta över permanent. för hur ska vinylistas kunna ta igen det här med oljepriser som stiger som fan, blir inget nypress på ett tag. det märkliga är att om vi vanliga svenssons får såna här dokument utifrån i vår tv, och allt verkligen gick till så här, borde inte EU utalat sig? när jag sen på rapport ser att det hotats fram och tillbaka undrar jag verkligen vad nordic battlegroups förväntas kunna göra.

det intressanta med att alla tjatar om brit hela tiden är att hon ändå varit en del av det kollektiva mediala medvetandet i över tio år. det är inte som om folk började tokrapportera häromveckan. sönderkolad Ekland och sönder jag vet inte vad Spears. samma behandlingar.

vilka är det då som tar åt sig av all denna smörja?
jo. dagen innan jag åkte var jag på ica för att köpa de dryck yogurts och frukter jag kunde tänkas behöva på resan. där i kassan ser jag Laila Freidvals som handlade en påse fryst spenat och hör och häpna, en Amelia. då tänkte jag bara att ännu en dag på kungsholmen förflutit och fått ett intressant slut. nu inser jag att, förvisso föredetta, men utrikesminstern läser sånt skit på helgkvällarna. hon ska väl köpa economists året som var nummer eller nåt. sosse häxa.

så här skriver nuvarande utrikesminstern.


Jag hade alldeles definitivt fel när jag i dag på morgonen skrev om att den riktiga vintern nu började att komma till Stockholm.
Så var det inte alls.
Grått. Fuktigt. Halvdimmigt. Risk för regn. Typiskt trist…
Det är den bistra verkligheten.

Carl Bildt bloggar vidare om vilka viner som passar bäst till debatterna. Precis som i boken om Comorran som jag läser just nu. de har fattat vad det handlar om. finns tydligen någon kurs om det där med global kriminell verksamhet.

Push

Loppet igår var idrottshistoria. Inför sista loppet låg Kalla 40sek bakom den gamla dopade finskan. Men hon tog igen mer och mer och mot slutet låg Kalla precis bakom som en turre som saknar kort vid tunnelbanespärren. Landslagskaptenen Gunde Svan stod vid sidlinjen och skrek som fan, måste varit psykisk störning för finskan. Sen otroligt nog vid den svarta pisteln går Kalla förbi med en superspurt där finnkärringen såg ut att stå still. Vad var det som gav henne denna kraft?

Jag skrev en limmerick om hur det kanske gick.
obs inget för femenister bara queer folk i pisteln.

Kaptenen hejar på Charlotte Kalla
i slutskedet får hon inte falla
klarar hon slutloppen
lovas det falu-snoppen
och insmorning av Gundes supervalla

Siamese Twins

Kompositören Michael Nyman hade en kort affär med skådespelerskan Jane Slavin. Det skulle han bittert få ångra. Hon hämnades genom att lura honom i en fälla – på Facebook.

Det är ju Larry David. Herregud,nästan poträttlikt. Bara lite snyggare glasögon. Läs artikeln här om ni känner för att stödja Schibstedt

Det värsta är avslutningen. Under tiden har Jane Slavin skrivit fem bloggar om sin hämnd och planerar att släppa en bok.

Alt.end

hm. såg svt24 nu. bakom huckabee när han höll tacktal stod chuck norris och applåderade. iowa. ser att slipknot kommer därifrånb när jag söker på wiki.


hahahaha
hittade denna nu.

hemskt också när typ 10 pers bar på en bår med en fastspänd britney som förs till psykisk anstalt. tidigare idag skrev en snubbe i ett sms att han såg britney spears som 08s stora grej. och faktiskt. träffade flera på nyår som suttit hela förfesten och lyssnat på blackout. men nu har hon blivit av med både vårdnanden och förståndet. hög på okönd substans. jo jag tackar.



jag vet astöntigt inlägg men la åtminstone till videos så det inte skulle bli allt för skamset. kan inte någon bara göra en dark step remix på gimme more någon gång.

So What?

Känns som jag bara skriver massa strunt. Sist jag hade en kungligupplevelse var typ när japans kjejsare åkte förbi mig med drosk. var ju ett tag sen. allt det andra som folk vill höra om hela tiden, asiatisk kultur, brudar och spel blir det ju aldrig något av. bara bögar och judar som min mamma uttryckte det. folk tror att jag är någon slags maskin som bara spottar ur mig grejer. när jag skriver känner jag det fullt ut, därför blir det ibland onödig diss. men tro inte att jag är någon bloggkommenterarmyra för det. de som tror jag inte skulle våga stå för mina åsikter utanför nätet är vänliga att boka tid för box. för att citera senaste historiefluffet från Starcraft 2, det är drottningen själv han talar till.

Well spoken, Concubine of the Zerg. But though we strike at you from the shadows, do not think that we lack the courage to stand in the light.
Zeratul

om ni undrar hur drottningen ser ut hittade jag en intressant bild på nätet. koreanskan fanns på ett SC2 forum, där är sånt här kultur.

För än mer dissar och mer konventionella för spel titta in angry video game nerds top 10 nerd moments

mina top nördmoments är
1. powerblade lätt.
2. när nintendonörden säger its fucking sucks so fucking much it fucking fucks..
3. när jag skulle ta bilder till superplay och posedade med apple-pin och dressmantröja.
4. alla turtleströjor på stan.
5. booka shade på berns då de stod och slog med trumpinnar i luften i takt till sina hits.
6. hur media behandlade att bart visar sin penis i simpsonfilmen som en sensation när gilbert & george målat gula kukar i 30 år.
7. the office festen, artiklarna i kungsholms nytt inför men sen också när vissa hade skjorta och slips som kontornissar.
8. sångaren i from first to last gick solo så hittar man det här på hans gästbok, IF YOU ARE A FAT EMO, SONNY MOORE WILL NEVER LOVE YOU, SO GTFO, K?!
9. londonsvenskar som är andra dagen på efterfest och dasnar till håkan hellström.
10. joahna angels remake xxxorcist.

Prayers For Reign

Jag såg ett avsnitt av Star Trek the next generation där Jean Luc åkt tillbaka till jorden. Det här var innan han blivit helt Xavier-kal om huvudet och han körde med en rätt intressant skjortvariant. Snubben såg ut som Putin där han gick runt på jorden. Kommendörkaptenen.

Då slog det mig, varför får vi aldrig se några storslagna dramer om den ryska adeln? Det enda jag kommit över är typ en dokumentär om St Petersburg där en kamera filmade statyn av Peter den store och Pusjkins dikt Kopparryttaren lästes upp. Måste ju finnas massor av skägg och pälsmössor att göra något av. Men vi får bara de franska fjolleriet eller brittiska stofiler hela tiden.

Men det finns säkert överdrivet många filmer. Bara jag som missat eller marknadens fel? Egentligen hur många "utländska" filmer har man fått se utanför zita? Klagar inte på hollywood nu men det skulle va kul att höra något annat än att man ska samla us-video för att bli man.



Jag läste King igår och det var repotage på repotage med svartvita bilder från hollywoods filmer. Dustin Hoffman hit och Al pacino dit. Körde själv med pacino looken som jag ju beskrev i hawaii-inlägget under, det som var pricken över i:et var att det var så kallt att jag blev snuvig. Mitt snurvlande såg ut som jag dragit både det ena och det andra. Eller det kanske mer är bill murray i SNL.

Hur som helst. bara amerikanska influenser hela tiden. Klart de är snyggt på foto, stylat som bara helvete. Men när man läser skvaller tidninganra ligger de halvfeta på en strand med en hora under armen.

Det är ju som när Horace bespottar kultursidorna för att de bara skriver om amerikansk litteratur, som sväller över våra kuster. Än värre i herrtidningarna och är det svenskt så är det Olof Mellberg. Någon gång måste inspirationen kunna hittas i mer närliggande film. Typ att man ska bleka könshåret som i Black Book eller ha Carla Bruni som stilikon.

Själv blickar jag mot en av rysslands största figurer, men ändå av lokalkaraktär. Menar såklart Världens bästa Karlsson.



Efter att ha sett primärvalstalen på tv måste jag öppet klaga och kräva efter snyggare politiker. Det är ju bara mörkkostym och enfärgad slips av allt. Och den enda kvinnan ser ut som ett helvete. Nej tacka vet jag oppostionsledaren Kasparov med sina bandykepsar och jordfärger.

Gasparov och Kasparov det är några en tidning som heter KING borde kolla upp. Kanske borde jag läsa TZAR istället för att stilla mig men heter man kung ska det fan vara ledare och inte bara 60tals filmer. även om jag gillade när de sköt duvor i american gangster, där får de gärna dispens.

Dressing Up

Idag var jag ute och kollade in mellandagsreorna vid fridhemsplan. allt på grandpa kosta typ runt 1000spänn och det betalar jag aldrig mer igen för en piké efter att jag köpte en randig acnépike som reades ut månaden senare och syntes på mina värsta konkurrenter. på herrbutiken på st eriksgatan var allt xl såklart, och det är deras grej för de står "big boys" i reklamen. hittade tillslut en grå flanellskjorta för 99.5 kr. det var ju bra. det jag gillar med den är att den är grå med blå gula rutor. det gråa svenska modet med svenskaflaggan typ. nu ska jag berätta mer om hur det funkar på nätet.

Att modeblogg är ute har vi läst att både folket tycker är låg status och modetyckare i turisttidningen iCity håller med. iCity är förövrigt riktigt bra om våren men rätt så tråkigare om hösten, vad det nu beror på.

Iallafall, var väldigt sugen på att själv starta en modeblogg på tjejesajten.se. det var efter jag varit på Kumu-museet för där fick jag en lila klisterlapp som skulle visa att jag betalat entren. Den dagen hade jag lilarandig piké och en tokyopurple keps av lite mer byfånemodell. Detta matchades så otroligt ihop att jag kände mig manad att fota det och visa världen. En liten klisterlapp kan göra så mycket. /börjar det bli olidligt redan nu så kan jag hälsa att det bara kommer mera.

Tycker det är kul att klä upp mig när jag är på humör. Som på nyår då hade jag en kashmir tweed, en rosa tröja av rätt skumt stuk som jag köpte för den såg indisk ut och de trojänande pradajeansen ihop med adiskate skor. För dagen hade jag rakat mig precis som Jonas Karlsson i Ett djefla lif. Undebart. självaste carl m kommenterade det hela med att jag åtminstone alltid är så välklädd. (åtminstone vadå?)

men nej vad vet han. är jag trött eller nere märks det. idag exp var jag trött och hade ett par trasiga wejeans som levt med sen nian. körde med regnfläckiga kängor, en svart carhaart hood som är typ krympt i tvätten och hawaii skjorta under det hela. jag såg ut som en jävla luffare helt enkelt. om de tinte var för kanada gås jackan hade jag inte haft något anseende kvar. Skämt och sido. Är det intressant?

ahh vad kul det är med modeblogg eller hur? folk går igenom sin stil och var de köpt skiten. men det som fuckat upp alla sidorna är att folk slutat ha stilar. de har istället plagg. det är inte stil. man kan inte ha en svart kjol, strumpbyxor i mörkfärg och sen tro man kör stil för man har en tjusig tröja till det hela. det är liksom bara okej att ha så om man poserar i tshirt och trosor.

det tragiska är att det är tjejer som hyllar andra tjejers konsumtion. och då är det ju inte ens tjejer med egen lön utan kids. och det är bara kommenterar om hur söt varandra är. tycker det är skumt. ajg är avundsjuk på flickor som har såna möjligheter. skor är alltid i roligare färger och former till tjejer, finns snyggare huvudbonader och mönster är alltid roligare på ett tjejplagg. de har möjlighet att ha en regnjacka som är typ turkos om de vill och samtidigt ha en sweater med hästar på. en kille hade bara sett ut som en idiot i det hela eller typ indie.

på internet och i svenska mdoemagasin finns det bara ett kör för oss herrar. ungefär den svarta kjolen-tjejernas idealpojkvän. ni vet en stängd marinblå cardigan. pissetrist. och dte här ska man behöva se bilder på. svenska modebloggar och stilbildserier är typ som nordiska museets utställningar om dagligt folk som hade randig skjorta, en emilmysse och stövlar. dte var allemanskläder och inte något mode. antimode skulle jag kalla hela skiten. samma gäller nu.

en annan favorit är när de fotar folk på stan som har ett bar bruna fula farfars skor som de har i alla lägen på dagen, ÄVEN efter klockan 6. varför hålla så hårt på gammeldagsstuket men sen ignorerar man reglerna. med den stängda rocken som inte visar något som helst blir det är typ tråkigaste bilden som finns möjligt och om killen har ett par trendriktiga glasögon och gör den där cpminen som om han ville se ut som napoleon dynamite, som russian sthlms coolaste folk brukar göra, ja då har du ett stolpskott.

alla uppfattningar går ju i cykler. tesen får en antietes och tillslut blir det någons slags syntes av allt. ungefär som att canda gås är lite halvtufft igen, särskilt vid fridhemsplan. den modehysteri som råder just nu, som hejas på av media kommer hatas och skys som pesten. det är möjligt att h&ms samarbete med marieemko blir den sista sucken och vi träder in i en modetsmedeltid. det kommer va mobbat att bry sig. tillslut så lugnar det hela ner sig.

jag tror att den framtida modbloggaren har allt att vinna på att bli smartare och mer egen.som bilden här. Året har knappt börjat och har redan sett årets bild bland stildagböckerna från Modettes egna användare. det är en tjej på modette som heter skattkerstin. skitkul namn, som kärringen i heja björn. hennes bild är inte någon elin klingkopia utan ser ut att va hämtat från sjelfaste indiebilder 2.0 sajten. det är humoristiskt, svårt, modernt och framförallt personligt. glansiga leggings med små utsökta lila strumpor till det hela.