Men jag behövde mitt fika. På min favorit Barista finns ju inte semlor så jag fick försöka någon annastans. Satte mig på bibliotekets kafé som drivs ideellt av psykiskt störda som vill komma ut i arbetslivet. Känner ju på något sätt att man måste stödja Dem.
Kortet funkade inte. Jag har ju berättat om hur mitt kort förra gången blev spärrat, då på grund av att jag blev skimmad (som grädden). Nu när jag fått ett nytt och första gången skulle använda bankomat så slog jag in fel kod tydligen för den spärrades direkt.
Fick ta ut på banken. Hatar att ha cash. Det går ju åt så fort. Gick in på Eden och köpte prylar för 50 kr. En vikingfigur att ge Morfar. Han säger aldrig något när han får presenterna och som blir kitschigare varje gång. Men är ju så roligt att shoppa när det kostar 19kr.
Var ju hungrig och behövde mat. Äta hemma är ju ute som fan sen strafftullarna mot brasilanskt kött. Sägs att tullarna kom till för den dåliga märkningen men jag tror mer EU ville visa sin musklerna. Hur för bra bra är märkningen på svenskt kött egentligen?
Vad skådade då mitt öga när jag kom ut om inte Libanesisk fastfood inträngd mellan Teodoras och någon skitbutik. Gud så exotiskt med dolmar i Stockholmar. Kändes internationellt. Som typ Berlin eller Malmö. Har alltid trott att Libanesisk snabbmat ska bli nya kebab. Så går det med allt trendigt. Där inne satt kulturfolk åt med händerna.
Jag ville ha en skål med 10 dolmar för 35kr men han var en jävel på att sälja så blev vegomix för 90. Sen såg jag att de andra gästerna åt samma tallrik samtidigt och råkat ut för samma sak. Alla läste morgontidning trots att det var middagstid. Vanligare på denna gata är att se bistra figurer med Metro i ena handen och någon slags energifattig rätt av samma dignitet som smogen utanför i den andra.
Man blir vad man äter sa en skylt på väggen som annonsera för deras drycker. Frukt cocktail (särskrivet) med avocado(felstavat). De är så lustiga de där libaneserna. Vem fan vill dricka sånt?
Det enda jag äter är chickenburger på donald. Den kostar bara en guldtia och vill jag ha lite lyx i vardagen drar jag till med en milkshake där man vet innehållet. Socker, slem och vanilj som är lika vit som leendena på de söta tjejerna i kassan.
Funderade över skyltens budskap. Igår kväll såg jag Resident Evil: Extinction. Rätt öken. Tycker serien blir skummare för varje film. Nu kan Millan typ göra kraftfält och lyfta saker med tankarna. Döingarna däremot ser bara tröttare ut och tröttare ut och är inte särskilt skräckinjagande. Är det för att inget finns att äta i den postapokalyptiska världen som de är så tunna och bleka? De påminner mer om metroläsarna en tidig morgon på frippans station.
Den enda minnesvärda scenen i serien är i tvåan när en tjej blir uppkäkad av en hel skolklass i skolflickedräkt. Resten är tråkig. Synd på ett riktigt bra spel och karaktärer/monster. Genren har verkligen stagnerat. Inte ens Romero är bra längre. Detta vet jag för i höstas hade jag maraton och såg ett dussin filmer med ruttet kött som tema. Allt från katastrofen Flight of the Dead, Christopher Loyds feelgood When Ghouls go Bad till Guitar Wolfs rockrulle Wild Zero.
Även om en CG-verison, som ligger närmare Biohazard-spelen, är på väg rör det mig inte längre. Istället är det i serieform necromancin roar. Allt från Marvels förmultnade hjältar till den sköna Living With the Dead där en utklippbar dödsmask ingick. Gemmensamt har de vad filmerna tappat, nämligen humor, hur hjärndöd den än må vara. Men så långt att bläddra i dessa grafiska guldkorn kommer aldrig bordsgrannarna mellan mumsande. Undrar om de ens tänker på varför de äter? För att överleva eller för det är gott? Det ska ju va gott att leva!
Nej bäst i test av billig färdiglagat är frukostmenyerna på donken. Pannkakor, Hash Brown och en kaffe för 30 kr. Sen finns det en frukostmacka med fiberrikt bröd. Cheeseburger släng dig i väggen. Plus en DN ingår så man kan läsa om primärvalet, om det inte är amerikanskt nog med frukost på donken.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar