One hundred years

Ser tv-reklamen framför mig. Man har slumrat till något framför TV-apparaten och så väcks man av klassisk musik. Sen träder Herman Lindqvist fram i rutan med sin blåa kavaj.
- Nu kan du få det bästa av 1500, 1600 och 1700 talet i en och samma föreställning.
Tre Kronor. Betala bara för en.
Om du ringer Nu Nu NU får du en talbok med Arn på köpet.


Pratar såklart om hundra års jubilerande Dramatens föreställning med Strindbergs konungapjäser.
Ska man tro recensterna bjuds det på Stureplanstolkning med metrosexuell i Gustav III och i Gustav I påminner det mer om Gurra från Wasas knäckebrödreklam än Milles staty.

Bara Kristina som sticker ut. Som om alla inte redan var småkära i Elin Klinga? Henne får du inte sticka in den i Stormare. Precis som Kristinas tid har en utlänning bjudits in. Lustigt nog är nummret utan krig regisserad av en here från Serbien. Men han får unisona hyllningar av presskåren.

Vad lär vi oss av detta? Jo, när svenskar tolkar monarkerna blir det bara buskis av det hela. Rakt ner från Bellman till Martin Ljungs megaflopp Sverige åt Svenskarna. Varför inte bara låta Charlotte Kalla åka blåbärsloppet iklädd hovdräkt ihop med Hey Baberiba gänget. Benny Anderssons orkester får spela Öppna landskap i bakgrunden. Vi kan kalla nationaleposet för Vasa Kanal - Snowroller.


Och sen kring det där med finkultur.

Sverige är kanske det lilla land vi så gärna vill tro. För när allt kommer omkring är det samma gamla litterära stofiler som dras fram hela tiden. Vid varje jubileum, nobelmiddag och skansenfirande handlar det om Strindberg, Bergman eller Lindgren. Sveriges tre kulturkronor. Abdikerade av staten och SVT.

Lena Adelsohn Liljeroth kan lika gärna lägga budgeten på att klona ett gemmensamt Frankensteins monster av dessa giganter. Persbrandt får stå modell för kroppen och Björn Skifs tunga trycks ner i gommen. Lennart Hyllans dingelidunk sys fast där nere (Från säker källa i bastun på mornington hotell sägs det att den är ett monster i sig).

Fast nu när de ändå ska gräva upp Karl XII kan vi ju ta hans stolta kranium och sätta på mäster Stael von Holsteins torso med breda axelvaddar av brattigaste slag.

PS. Kristina Törnqvist i rollen som Margareta Leijonhufvud ser fantastiskt gothic lolita ut. Modellen Lily Cole kan se och lära.
Ett klick på IMDB visar en gedigen lista med fantastisk svenskfilm.