The Bajen Screams

Det är lustigt vilka man hamnar bredvid på den där kalla vipläktaren som träbänken på zinkensdam kallas. Man förar ihop men väl på plats spelar det ingen roll vem som står bredvid när man är tiotusentals starka. Man står där med en halsduk som luktar rök och alkohol - man är en pirat och tittar över den frysta sjön.

Sist på bandyn stod jag med ett lustigt ekipage. En proggare jag aldrig träffat innan, en nybliven söderbo från Skåne som gjorde premiär sen ett überfan som är rapp i käften, passande till en bandyläktare. Vi halsade grants och bajen vann med 10 mål. Men svårt veta när det blir mål eller inte, man dras bara med i ropen från läktaren i glädjeruset.

På tåget ner till Skåne hamnade jag bredvid en Othellospelare som tog kontakt. Stig Claesson hade just dött och jag beklagade mig när jag bläddrade fram kultursidorna. Han frågade mig då om jag var bajare eftersom jag kom från söder. Sen berättade reskamraten att han växt upp med Tony Gustavsson. Han drog en anekdot som jag inte riktigt minns här och nu, antagligen var den inte så bra, men där och då var det roligt till kaffet.

På resan genom livet kommer olika människor av skilda skäl följa en på vägen. Man får hålla fokus på målet och tacka för sällskapet. Som Ramel uttryckte det; Ni som vandrar genom livet, mot ett ständigt fjärran mål
Stanna upp ett tag och grubbla: är det nån som sett ett bandymål?

Hur som haver kolla in det här. Vem kunde gissat för några år sen att dess skulle bli mina vänner? Två bajare som spelat för djurgården, Patrik Ekwall från svåra Skåne och sen en plastgitarr. Underhållning! Saknas bara en spindelmannenmask på sveriges sexigaste mediakille, enligt Veckorevyn, som håller i spelkontrollen. Nu vill vi ha Just idag är jag stark till nästa guitar hero. Fast kanske är saxsolot låtens stora behållning så säger väl Singstar då. Bajare som skriker i micken.


Shaaban och Chanko i årets första Fotbollskanalen