The Holy Hour

grisens år tar slut. ett dekadent år. även om jag var på nyktherhetsrörelsens läger så lyckades jag vända på allt flera gånger om. nu är det en timma kvar till nya året och jag sitter och bloggar. bangade både middagen och förfesten. eller bangade inte kanske har bara inte kommit iväg. dom ligger både runt hörnet från mig och ska ju på efterfest som är öppen till åtta så varför stressa. det är mitt nyårslöfte, att inte stressa fram det som ska hända, men samtidigt att absolut inte vänta ut heller.

här är årets grejer.


årets bok: jag var på kanaria med min morfar i början av året. när man bor på såna hotell är det alltid rätt udda böcker i kioskerna. själv läste jag en biografi om google och en om arnold swarzhenegger. gav mig starka vibbar av att du kan lyckas om du vill. två kaliforniska under om vår tids största män. morfar köpte magica laterna skriven av bergman om bergman. han tckte jag borde läsa den för den påminnde om mig sa han. några dagar efter resan åkte jag till london och läste denna märkliga bok. blev ju mycket tågresor om man säger så. men fatta inte avd han menar. mannen var ju genomvidrig. ilsk och galen. men passionerad. när bergman dog var jag med morfar på gotland och då jag inte sett hans filmer allt för mycket var denna bok min stora koppling till honom. den där du kan bli allt du vill känslan tvinade ganska fort bort bergmans mörka gestalt var kvar.

årets konsert: hade gärna sagt crystal castles men lyckades missa 4-5 gånger på raken. åkte bil ner till hultsfred med nöjesguiden på fredagen. kände inga av de i bilen innan. bästa minnet från festivalen är pet shop boys, då det regnade som mest på festivalen. men ändå stod jag där längst fram och vevade med armen. bästa låten minns jag inte, det var en kavalkad, precis som regnet. men minnesvärdast var nog dansaren som såg ut som daniel radcliffe. i bilen hade jag läst nyss utkommna bögjävlar där punkaren hemstad sa att även han uppskattar psb och där stod jag med honom helt dyblöt. innan hade jag suttit med forshage backstage och pratade tori texten. den unga mannens möte med madonnan blev kantklippt och de poltiska var borta. kvar var en äldre mans kärleksförklaring till en artist. den årliga grillfesten glömde redaktionen berätta om och juni blev sista numret jag skrev i.
http://www.youtube.com/watch?v=zcumFNmi41g&feature=related den coola scenen där harry har hood.

årets match: sverige - danmark på råsunda
fast såg ett derby där bajen vann mot djurgården. tror eguren gjorde målet och det var skönt att även jag fick se honom in action. hade ju typ lag ner fotbollen. även om jag då och då ser några premiere league matcher för att kunna läsa wennmans krönikor från england efter. många svenskar där. henke kom, såg och gjorde mål och svennis fick sitt nya jobb. mötte ju ljungberg också dagen efter en förlust i champions league. det mötet hamnde sen även i indienyheterna. det konstiga är att de två frilansarna från studion är också några av de jag umgåtts mest med nu i höst. men i vår var det bara englandsvenskar.

årets tv: judarnas ägde tvn i år. inte sen seinfeld har judarna haft sån makt i tvtablån. både southpark, larry david och sarah silverman gjorde varsitt program där de skojade om tabun kring afro-amerikaner. samtidigt introducerade weeds en maffiaboss som inte var helt olik 50cent. man kan tycka vad man vill om det, särskilt med maichel richards i närminnet. men det var den poltiska korrektheten som hånades inte de utsatta. får komma ihåg att finns inga bra judiska houseproducenter åtminstone. men bra tv och skönt att någon annan än adam sandler och terry crewe lekte med sterotyperna.

årets artikel: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=720889
en man kan inte bara hoppa på en atlantångare för att åka över haven som skeppsgosse längre. det är bara filipiner överallt. men fanns en tid då man äventyrade bort. min gamla hjälte taube har flagnat något, som andra gubbhjältar jag nämnt på bloggen. men den här artikeln gjorde mig varm och upprymd. konserten med håkan hellström såg jag på tv. var tråkigt men under en låt, så länge skutan kan, gå kände jag all den upprymdhet som jag gjorde som barn. för en vecka sen var jag med två rävar på kanaria, igen, och hamnade på en travpub där en trubadur sjöng allsedes alster från viskatalogen. det värsta var att jag kunde varenda text, utantill. cornelis och taube. gubbarna som fick mig att bry mig i huvudtaget. de satte verkligen igång mig igen på den resan att höra deras visdomsord om stränder och solbrända menskor. om det är sant som dom säger att taube aldrig fick nobelpriset i litteratur pågrund av flickan i havanna vet jag inte men det var ju en annan tid då.


årets piss: johanna sällström effekten. ta inte åt er. det är förödande.

SPOT SPOT SPOT!!!

Årets gräj. The Spot.

2008 ska bli lyckoåret. In i råttans årshjul och bara köra. För kan ju bara bli bättre än det som passerat. Ska försöka se muntert på det hela och se årets grej. Portalen. Både i Phillip Pullmans Guldkompassen och Burning Crusade så ledde en portal till nya domäner. Och om någon missat, spelet Portal, som kom med i Oreange Box, årets spel enligt många.



För, när allt är helt och fanders. Då tar man fram hålet. Stiger in. Möter en ny plats.

Trodde länge sånt där var farligt. Men egentligen. Portalen är inte farlig i sig. Det är det runtomkring hålet som är anorlunda. Fast man blir aldrig densamma på andra sidan.

Och faktiskt. Årets serieupplevelse kanske ändå var Super-Villain M.O.D.O.K.s 11. En svävande superhjärna drar ihop ett team av banditer för att stjäla en artefakt från kinesledaren Mandarinen. Alla backstabbar alla. Historien var väl sådär men slutet var så sjukt att det är i en klass för sig. Skurken The Spot som kör med portaltransportering var en av de mer färgstarka karaktärerna, eller ja han är svart vit, men en kul snubbe.

Portal du gör mig så glad, ett kommande spår på Amy Diamonds nya platta.

The Top 07

THE MEN OF 07.











OBS! THIS IS NOT A GAY BLOG ITS JUST MY TOP LIST OF THE YEAR!

and the shock of the year.

Cult Hero

har en text på gång men får blir mer om den sen. nu ska jag prata lite batman.

Läste på Wikipedias att Jake Gyllenhall var aktuell för rollen Two-Face. Då hade Baleman fått slåss mot Brokeback Mnt bögarna. Kunde blivit en klassiker.

Jo, iallfal, sjukt kul grej, läste också att att Steve Carell hade visat intresse för rollen som Jokern. Trodde han på allvar att han var aktuell? The 40 year old virgin som Batmans största fiende. Fast han skulle passa som Mad Hatter. Heath Ledger som Jokern ser rätt galen ut av det lilla jag sett i trailern och bilden har även återandvänts som kruthusets Myspace profilbild.

Frågan är vem som spelar Harle Quin eller om hon ens är med? Lindsay Lohan hade blivit mitt val. Men hon lär inte va med. Samma med Robin som är utklippt ur historien. Det gillar jag inte för Robin är minst lika viktig för stämmningen som batobilen och grottan.

nya attraktion i usa. vad fick vi? häxkvasten liksom. astråkig.

Tittar på Mystery Men på tv4+, en parodi på superhjältefilmer. En bra scen nu där två tjejer i power woman dräkter slåss med knytvnävarna. Men annars var filmen lite väl fånig. ofta roligare och smartare skämt i barnfilmerna än när vuxna ska skoja till det. Som när en stor karl kallar sig ballerina man och har rosa ballettsstrumpbyxor. känns väldigt väldigt trött.

Barnfilmerna är inte helt fel. Captain Zoom med Tim Allen hade rätt rutten struktur emellanåt men det fanns charm med högkvarteret. Sky High var också en rätt bra High School rulle samtidigt som den höll konceptet fullt ut. Där hade Robin kanske fått va med.

The Figurehead

Årets klubbild. på min kompis Kila som är indian och någon lustig person som jag gärna vill bli vän med, fika på cafe hängmattan med, prata om gårdagens partyn med, snacka skit om folk som klätt sig fult på partybilderna med, gå runt i hood med, helt enkelt.
det som gör att den är så fulländad, pricken över iet är kepsen direkt från new york. bilden är snodd från stureplan.se måste skriva det så jag inte får repressalier.

Puyo In The Mobile

Sony-Ericsson går bättre än moderbolaget får man hoppas. Allt annat vore katastrof. Har deras senaste och dyraste lur, som har schsyst 5-megapixelkamera som jag använt för fotobloggen. Men två gånger har den pajat. Jobbigt att behöva bråka med finniga säljare i mobilbutiken. Det var väl okej första gången men att behöva skicka in den på reperation gjorde ont i mitt patriotiska hjärta.

Jobbigast med att lämna in mobilen är att jag får starta om i Orcs & Elves hela tiden. Det är årets mobilspel. Årets sämsta är nog Guitar Legends, som låter som skit. Fast Bloc Partys Banquet var med och lät mycket bättre än deras remixskiva. Det snackades ett tag om att det skulle komma en PSPmobil på samma sätt som det finns Walkmanmobil. Hade ju varit lajbans, bara det inte blir återutgivningar av Crash Bandicot och Tekken. Eller typ Jak & Daxter. Hatar den där fjantalven med sin neongröna hästsvans.

Läste i Veckans affärer om hur Nokia vill börja tjäna pengar på nätet. Hitills har mobilföretaget som står för nästan en tredjedel av världens telefonförsäljning inte lyckats någon vidare med någon som helst av sina satsningar. Nokias Ngage måste va en av de största missräkningarna i postITbubble-telekomvärlden.

Något jag jag tror på är om Nintendos nästa bärbara får mobilfunktion. Tänk Advance War där man strider via mms eller Pokemon där man laddar ner nya monster. Skulle va asballt men kanske redan verklighet i Korea? Något måste ju hända om inte Apple och Iphone ska ta över hela världen. Lär ju finnas emulatorer applemobilen snart och snygg 2D tar alltid ful 3D.

Jag är konserativ, bärbart ska helst va rollspel eller pussel. Och PuyoPuyo finns än så länge till vilken skitmobil som helst. Enkelt är ofta bäst. Men den verison jag har saknar tyvärr den glada musiken och vill kunna spela matcher via blue tooth. Fixa det nu Sony-Ericsson. Vill ju det ska gå bra för sverige istället för finnarna men då får ni börja läsa min blogg och ta efter.

Open

Andreas Wickström, finnen från femman med bateman-looken, körde ett skämt, på standupen som nämns nedan, att den enda som saknas i Asterix galliska lilla by, där alla yrkestyper finns, är den sexton åriga Onanix. Det var ett rätt kul och oväntat skämt.

Resten av byn är läderbjörnar som typ smeden. Sen finns ju den superfjolliga skönsjungaren Troubadix. Hans kärlekssånger får de andra att kåta upp sig kring grisfesten. Sen bondeage-binder de honom och tar Miraculix superpoppers, sen blir de vilda som svin. Det finns bara en enda hetro in the village. Nämnligen den godtrogne men dumme tjockisen Obelix.

Faktiskt så är andra franskspråkiga seriefigurer alltid typ bögar eller asexuella. Lucky Luke rider ensam. I Smurfbyn finns bara en brud men hon får bara Gammelsmurf röra. Tintin och Spirou har varsin manlig reskamrat. Är väl bara i Franquins verk som onanix hade haft en chans att komma till.

Fast minst straight av alla kommer ändå alltid va butchen Asterix. Kolla in fjädrar på hjälmen. Pratar om äventyrsalbum i färg nu, annars har ju fransmännen bidragit rätt duktigt med snusk. När jag tänker efter Andreas, är det inte så att i Mumindalen har alla namn som Murran, Snuskmumriken och Sniff? Perkele, pourquoi!

Where the birds always sing

Dags för ett långt inlägg. En julklapp från mig till mina typ 24 läsare. Sitter med laptop på altanen. Är på Sunprime Atlantic med utsikt över atlanten. Även om en och annan plastgran kan skådas är det mest palmer överallt. Finns ingen snö, men sand, hitblåst från Sahara.

Läser i Time, direkt översatt- Göteborg må vara Sveriges andra stad men den är Skandinaviens julhuvudstad. Eh, va? Det är förvisso en restaurangguide men har aldrig hört den förut. Vad säger Köpenhamn med Tivolis julmarknad och Mumindalen med sin tomteverkstad om det? Lilla London är alltså julens plats. Stor Kanarien är det iallafall inte. Whatever, det är soligt och festen är här.
Julaftonen spenderades på Pepes sylta. Potatisen var överkokt och äckligast var syltan. Men jag gillade patén, den måste varit importerad. Den blonderade göteborskan som ägde haket hade röda nätstrumpor och tomteluva. Hon ville hela tiden hälla upp nubbar från en vodkaflaska av tvivelaktigt märke. Var det henne Time tänkte på? Som underhållning sjöng en tant feliz navidad samtidigt som en kort man plinkade hårt på sin keyboard. Herman Lindqvist boken som nämnts tidigare på bloggen delades ut och stämmning var ändå god.

Vet inte hur julen firas i Spanien i vanliga fall men katolikerna verkar ta chansen att smälla av raketer. Man blir lite smånervös av allt pang pang och nyår är om en vecka liksom. Kanske var det real madrid fans som firade att de spöat ärkerivalen och fått enormt försprång i ligan. Hejar man på Barcelona är julafton nog skitsamma nu. Så kanske också fallet är för oss som får se Svensson Svensson och Kalle Anka via parabol. Man orkar inte riktigt ta till sig med all distans.

Från Madrid höll kung Carlos det årliga jultal som är kotym för kungahusen. Han tog lite lustigt upp historien om handgemänget med Chavez som nämnts på bloggen tidigare. Vi fick också se att det snöade i Madrid.

Från vår huvustads slott såg det mer grått ut. Bernadottes jultal var lite förvirrat som om det var skrivet för Hey Baberiba. Först en historia om en invandrarpojke som växt upp bland knark i Hammarkullen utanför Göteborg, sen blev det kungens hjärtefråga miljön. Undrar hur många vändor med flyg han hinner med per år egentligen. Sen har han ju inte ett så litet entourage heller. Fast allt är relativt. SVT-europa har stillbild mellan programmen och efter talet spelades en instrumentalverison av republikanen Fred Åkerström Jag ger dig min morgon. Någon med humor på svts kontor denna julhelg?

På hemmaplan brukar juldagen spenderas hos våra engelska vänner. Där äts det christmas pudding och så mycket annat gott att man skäms. Ikeajulborden med prinskorv kan ta sig skinkan i jämförelse. Men det här gäller bara de britter med traditioner något som merparten av dagens folk saknar, ihop med arbete. Här får jag nöja mig med bönor och bacon. En självklarhet i frukostbuffen på alla scharterhotell av rang.

Årets sändning från Bukingham palace gjorde ingen besviken. Därifrån har Drottning Elisabeth hållt sina jultal direkt i BBC i femtio år nu. Ett halvt sekel av förhoppningar om att de fattiga ska få det bra och såvidare.

Britterna är de som ligger bakom de värsta kulturbrotten här på ön. Inte ens en boll av köttfärs som kallas kötbulle på Peppes går att jämföra med vad de ligger bakom här. Tänker på alla pubar som påminner om Lisebergs lotteristånd där de krängs öl. För myten om tyska turister är över sen tysklands unifiering och Schröders hårdhanskar. Istället är det vi skandinaver som bor på låtsaslyxiga hotell vid playa de ingles medan britterna trängs i de sunkigare områden som påminner dem om hemma.

Men om natten möts vi alla i Kashba shopping centre. Bryska britter, svårmodiga svenskar, firande realfans och båtflyktingar från Afrika. - Att låta blandningen av kulturer och erfarenheter berika våra liv och vår samhällsgemenskap är vår enda väg framåt, som kungen sade.

Shiver and Shake

Juldagsnatten på ettan. Bergmans fjärde uppsättning av Spöksonaten. Jan Malmsjö ligger på golvet. Skallig och däckad. Han ska härma en kakkadua innan han förgås. Ko-ko ko-ko. Svensk kultur när den är som bäst?

Erling tycker det är skittråkigt men blev glad när jag nämnde att Göran Ramberg är med, han från Jack. Erling säger att han är låg. Han åt upp påsen med pistagenötter, sen en kitkat och burken med pepparkakor länsades. Erling gillar mest trav. Han kollade in loppresultaten på texttv och jag häpnar över namnen på hästarna.

Zlatan Bob. Rutger Raket. Lill Adolf. Florence Brolin.

Några män med lila rockar, höghatt och vitstrumpa för ansiktet bär ut den döda valkyrian. Fundamental. Ridå.

Dramat följs av en standupshow med Babben Larsson på högvarv. Svensk kultur när den är som sämst?

Vem hade inte velat se Jan Malmsjö i rollen som Rutger Raket och babben som kokerskan i en uppstättning på Dramatens lilla scen. Erling skulle satsat på en dagens dubbel och Svenska folket skulle skratta och le.

Pictures of Johnny

Tittade på svenskafans tvprogram Boniek. Det skulle handla om serier. Referenser till Spindelmannen hanns med redan de första 14 sekunderna. Programmet var en liten studio där två skäggiga sportjournalister satt och disskuterade Buster med en mer klassisk kosttymkille. Många klassiska serier togs upp och de gicks igenom hur konstiga vissa av dem var. Ren nostalgi som påminde om när spelradion mindes bossar.

Vet inte varför jag läste Buster egentligen men tror det beror på att de är så lätttillgängliga men samtidigt spänner över flera år, eller säsonger så att säga. I typ Fantomen och Kalle Anka fanns ju inget sammanhang alls. Sen kostade Buster 1kr styck på serieboden. Perfekt för en slapp sommar eller lång bilresa med en låda av Buster och en påse godis colaflaskor.

Serier som Super Mac och Bullen var ju ren humor samtidigt som det fanns allvar som i den om uteliggarungen Danny som spelar golf. Dessa blandades med den ena konstigare serien än den andra. Som kängrupojken som kan hoppa som en kängru på plan. Eller målvakten Gordon som går till en professor för att träna olika grepp (säkert inte helt olikt hur målvaktsträning funkar idag). En riktigt skön serie som inte nämndes var märkligt nog Johhny Puma. Indianbrottaren som slår sig fram mot alla möjliga märkliga motståndare. En wrestlingens gentleman.

Något jag aldrig fattat är att alla i redaktionen älskar Benny Guldfot. Vet också att Brolin sagt att det är hans favorit. Serien handlar om en unge som hittar en spelarlegends gamla skor och han återupplever sen dennes framgångar och motgångar på plan. Gjorde legendaren 4 mål gör benny det med och vice versa. Benny är ju en bedragare. En scharlatan. Han har ju bara ett par ruttna guldskor, inga guldfötter. Fast något som var roligt var när de i Boniek tyckte en modern Benny kunde hamna på bordell precis som engelska spelare.

Kul att Erik Niva, som kom in i mitten, kallade Åshöjden BK för socialrealism. Har alltid gillat den serien just därför. Hur de kämpar i sin by, resterna av ett samhälle, där fotbollsklubben blir deras hävdelse mot resten av sverige. Åshöjden får ju möta självaste landslaget i slutet tror jag. Ett kul avsnitt var de på bortamatch i danmark och spelarna blev fulla och slogs. Den stora tänkaren och huvudrollen Jorma är så svensk på nåt sätt. Tung mentalitet, skott över mål men ändå alltid ett gediget arbete. Jämfört med hans odräglige bror Edvard som blir både stjärna och landslagssplare känns han mänsklig.

När jag tänker efter gillade jag nog bara de misslyckade och fattiga seriefigurerna. Som den om den unge teknikern Tommy som startade ett korpenlag med sin töntiga kompis med glasögon som fick stå i mål. Konstigt. Fast tönten blev en kreativ mittfältare sen när de hittade en bättre målis.

När jag tänker efter kanske Benny var rätt skön ändå de gånger skorna var på vift och han snubblade på bollen. Jämfört med Johhny och de andra hjältarna som allltid hade det lätt för sig så närmade sig de historierna en högre form av seriekultur. Realismen.

Bennys problem påminner om Spindelmannens. Supermac är ju Stålmannen, genomgod och superstark. Han målvakten Gordon är Läderlappen. Och mina favoriter i korpen är New Warriors eller någon annan x-men. Fan Buster är rätt mycket av heroes for hire, med tanke på tiden de gjordes.

Programmet Boniek i övrigt är jag skeptisk till. De vill va roliga när de driver med stackare som Johhny Rödlund. Men det är elakt. Om man kallar Ronaldo fet är det väl skitsamma. Men när journalister som är nördarna som själva inte var bra på sport ska sitta och driva med talanger från förr, ja då blir det ju bara tragiskt. Ekwall tar nog alla man mot man. Han är ju största figuren av alla.

Accuracy

Fick ett väldigt lustigt mail. Jag gillar inte spam men intelligenta lösningar är värt att föra fram. Kolla in det här liksom. Namnet och avsändaren och sen själva mailet. Hur kan hackaren i vietnam vara så rätt ute?

Subject: aaron's drugs
From: "cesar gholamal"

* Iran- Konflikt: Schreckensm?nner und MenschenrechteDer
raue Charme Ost-Berlins zog ihn magisch an: Auf langen Streifz?gen portr?tierte der
West-Berliner Fotograf Udo Hesse Anfang der Achtziger die andere, herbere H?lfte der
geteilten Stadt. Dann nahm er die Ostseite der Mauer in den Sucher - und hatte
pl?tzlich m?chtig ?rger. mehr... * Fl?chtlinge im Irak: Gefangen in der Green
Zone *

Sen den godingen där en länk till en pokersite följde med. Klart jag älskar Attack. Det tragiska är att spammet är från facebook.

Subject: Like Attack? You'll love Triumph

Play Triumph...Its like Risk meets Civilization!

In Your House

Julen är död som en tysk filosof sa. Åtminstone för oss över 12 har min familj bestämt så inga klappar eller skinka. Själv kommer jag spendera julhelgen på Kanarieholmarna med en kokosdrink och Kronbloms jultidning i knät, så helt borta är den kanske inte. Ett enkelt knep för att bygga på stämmningen är de årliga julskivorna. Sådana där med snöflingor på omslaget. Bäst brukar det bli när en en grym röst av en annan genre tolkar julen. Så här är ett plock från den mer souligare fatet av årets julbord. En svart jul.

Discoskägget Lindströms favoriter Boney Ms har åter ut en ny julskiva. Eller ny och ny, två gamla julalbum från åttiotalet har klumpats ihop till en. Alla tänkbara anglosaxiska psalmer och christmas carols finns med. Ska man vara diplomatisk låter det som karaokespår. Bandet som sålt ofantligt på sin svarta sexualitet har typ gett upp. Jesusbarnet var väl för osexig.

För att ytterliga förtydliga hur långt ner skivbranschen gått sig har Boney M spelat in ett nytt bonusspår. Om de är de riktiga medlemmarna är svårt att tyda för förutom en mumlande mansröst här och där är det en hemsk barnkör som kallas Daddy Cool Kids som sjunger merparten av låten. Sen i sticket kommer en grimevers om att vi borde samsas. De ville väl nå framgången av 20års firande Do they know its chrismas där Dizze Rascal rappar om hemlösa.

För dem som gillar 4-4 är Kingstreet Sounds en helt godkänd houseetikett. De ger blandannat ut svenska Tiger Stripes och det är verkligen inget att skämmas över. Men nu har det gått lite över styr. Någon med dollartecken i ögonen kläckte idén att ”varför inte slå ihop alla producenter och paketera in de i julpunt?” Christmas in the House fick den heta.

Men tyvärr är det dussinhouse med lite julklingande namn. Måste varit spår som inte ens platsat på remixskivans b-sida och fallit i glömska. Men med en catchy titel som It´s Xmax. Man kan antyda en bjällra här och var men någon julstämmning blir det aldrig. På pappret kanske det kunde bli kul, finns ju många chanser till euforisk gospel.

Julmusik ska helst fungera som James Bond låtarna. Oavsett epok eller artist ska man direkt känna igen vissa mönster som den spioniga basgången. På samma sätt ska det finnas igenkänning i varje låt. Och det finns ingen musik som är så odödlig som just jullåtar. Det sägs att White Christmas är världens mest spelade låt, Den funkar ju fortfarande då den används i trailern för alla tokroliga filmer som brukar visas på svenska kanaler. Typ ett klipp från Ensamma Hemma där ungen skriker som går över till något från Pretty Woman. Bara under jul.

Med en däckad Liza Minelli och ett växthuseffektens Stockholm utan snö kan det vara lätt att få vinterdepression. Men på något sätt räddar klädkjedjan MQ julhelgen med sin lilla reklamfilm. Måns Zelmerlöw och den där Agnes från Idol river av Mariah Careys klassiker och pussas under tisteln. Allt jag vill ha i jul är Cara Mia i en röd kroppstrumpa och en clubremix på det.

Söt film men kanske inte svart på det souliga.

Plastic Passion

Ah vet inte vad jag ska skriva. Ser på Pirates of Silicon Valley om hur de första datorerna skapades och slås av hur moderätta alla känns.Det var nog aldrig meningen när den här filmen gjordes 99 under rådande ITbubbla att framställa nörden som ball. Men jämfört med de oborstade snutarna i American Gangster som utspelar under samma tid framstår Steve Jobs som ett modeorakel. Åtminstone fram till Steve köper sin första kostym.

Apple asså. Får mig att tänka på låg och mellanstadiet i Katarina Norra. Den intellektuella eran. Började i tvåan när vi fick spela ett mattematik rymdspel på en gammal macintosh som klassen ärvt. Satte igång massa saker. Sen när familjen fick morfars gamla kontorsmac satt jag med den hemma var dag. Vet inte riktigt vad jag gjorde. Typ spelade svartvita lökiga spel och skrev nog en del då tangentbordet hade ett nyhetens behag.

Östra söder runt Katarina kyrkan, från Tjärhovsgatans kaffe44 upp till Mosebacke var ett tillhåll för arkitekter och mediamänniskor som hade en powerpc hemma som deras barn fick nyttja efter behag. En liten klan av unga arga män som läste Mac World och spelade Myst. Man bytte ikoner på disketter med varandra och jämfört med streckteckningarna i windows paint var man en konstnär. Minns också starkt Lucas Arts spel som var en anledning för mig att lära känna äldre macfolk för att kunna klura ut lösningar.

Körde man mac var man lite unik. Det var ett ställningstagande. Som sega mot nintendo men något man tog på allvar. Jag minns inget konkret jag gjorde men det mest revolutionerande var så klart när internet kom in i bilden. Att kunna spela Warcraft 2 med grannen 50 meter bort över modem var härligt men man var tacksam för all information som kom in via altavista utan all reklam. Typ sidor som rotten och flashback.

Datorerna blev mer och mer en del av undervisningen i skolan. Jag är inte säker men tror att sexorna på Knorra var en av de första klasserna där datorn fördes in i undervisningen. Men det var på ett utforskande sätt. Ja menar vi fick skriva flera sidor med skrivstil också. Nu förtiden laddar man ner en skoltext på google och slänger en snusprilla på skärmen utan respekt för teknik eller kunskap.

Filmen slutar med att Steve blir maktgalen men han hinner presentera Macintoshen i en sjukt snygg corallröd skjorta. Sen går allt åt helvete. Men han kom tillbaka och nu har vilken söderkis som helst en ibook framför sig på kafé string.

Closedown

Efter att ha läst senaste Nöjesguiden där Sara 16 år berättar att efterfest i gamla stan har varit den bästa klubben 07 fick jag en idé. Systembolaget har en reklam just nu där snorungar kör med fula knep för att få sina föräldrarna att köpa ut.
Skulle det inte va kul om man gjorde en artikel med de bästa knepen för att bli insläppt utan gästlista och köra med samma utformning som systembolagets reklam. Kombinerat med några snygga klubbkids som brukar synas på vimmelbilderna.

Ser framför mig hur där den söta ungdomen tittar med rådjursögonen rakt in i kameran och biter sig i läppen.
- Jag är vän med Kornel, han bjöd mig på Facebook.
- Klart jag är myndig, jag har ju Christian Lacroix för fan.
- Ivan Nunez fotade faktiskt mig här förra veckan, och förföra.

Listor med de sämsta ursäkterna har man ju läst förr. Men med de bästa krävs det stil och argument som inte går att säga emot.
Systembolagets kampanj Argument
Länken visar tyvärr inte bilderna från kampanjen men några föräldrar som förklarar för hur man ska säga ifrån.
Kanske kan Carl Sundevall sitta i den där gubbiga fåtöljen och berättar hur han med nöje nekar folk till Spybars vip-rum "gubbrummet".

__

Skrev det här i fredags och skickade iväg till några redaktioner. Men efter i lördags då jag gått på Wefesten aktualiserades det hela igen. En fest som jag fick tre inbjudningar till men ändå så hittade inte vakten mig på gästlistan (som är en Nintendo DS). Och det var ju liksom gratis. Jag var nykter så blev bara tyst och fick gå åt sidan. Det blir så när man saknar iver, då spelar det ingen roll. För man måste va ung och peppad för att orka snacka. Men jag hade tur för en gäst puttade till en av vakterna så det blev tjafs som fan och jag kunde obemärkt lyfta på grinden och gå in (visade sig att chefredaktören på en av de största damtidningarna hade gjort samma).

Väl inne var det fullt av 16åringar och pälsmössor. Kom dit vid 12 och var kvar till 6. Det är ju sjukt. En hel arbetsdag i samma lokal, men den var stor och det var massor av folk så det funka. Har saknat såna klubbar i sthlm med en stor lokal där alla blir galna. Nu vet jag varför det inte finns.När vi svenskar får i oss öl och ingen auktoritet är närvarande blir vi till svin. Folk tog verkligen för sig och pissade i hörnen och slängde flaskorna mot marken. En ung tjej låg till och med och sov bakom djbåset. London, Berlin och Barcelonas klubbliv kanske bara handlar om knark visst men de har illafall stil. Fast där är de flesta inte heller sexton.

Rolig blogg om festen skriven av en ung tjej som inte inser att exil-stockholmare i stora städer som uttalar sig om stockholm är mest stockholm av alla

Primary

En gammal bekant från tiden då hiphop var inne bad mig skriva lite krönikor till en sida hon arbetar för. Egentligen borde jag bli jätte glad att någon ber mig skriva något som jag annars gör gratis på nätet. I vanliga fall får man föreslå själv och hoppas på det bästa. Men hon ville inte att jag skulle skriva något samhällsobserverande och det gällde inte vad jag sett på TV. Inte ens något om vårat gemensamma gympaskor intresse.

Nej hon undrade om jag inte kunde skriva om Spy Bar och deras nya klientel. Det skulle väl va roligt med arga ord om bratsens anstormning och så vidare. Skulle gärna skriva om vilka budget olivoljor från Lidl som funkar bäst för stekning hellre än att röra vid det ämnet. Sen skriver jag helst inte ner folk jag känner. Nehe sa hon men vad vill du skriva om då? Jag vill skriva om mode sa jag och såg direkt rubriken framför mig "Turtleströjan den nya band t-shirten". Okej, haha, gör det, fick jag som svar.

Ibland känner jag mig som Pluto. Jag är med och snurrar kring solen som alla andra men blir sedd som en gammal stenbit och är inte med i planetskaran. En distans jag kanske valt själv då jag fått mina chanser flera gånger att slå mig in i den elliptiska banan. Att anpassa sig alltså och inte blanda in Irankrisen i en spelrecension. Men nu vill nörden i mig inte längre va en undangömd figur mellan raderna. Han vill också va med och kladda. Sätta sin prägel. Kan folk få pröjs för googlat piss ska väl jag kunna pissa någonting ur min idéspruta som går att fakturera efter.

Något jag är helt ointresserad av är att skriva på låtsastexter om en klubbvärld som bara figurerar i fantasin. En riktig utelivslista förutsätter att den fokuserar på allt vad klubbliv innebär. Publiken, musiken, modet, flärden och färgerna. Inte bara massa profiler som fotas på löpande band med obligatoriska namnskyltar. Restaurangguider som ofta är på samma sida har mycket att lära klubbbevakningen. För ingen skulle hylla en husman man inte smakat medan en hel presskår kan hylla en houseman som ingen ännu hört.

Ett uppdrag jag är sugen på är att få bevaka Melodifestivalen. Tror man skulle kunna göra mer på det området än de vanliga schabloner och återblickarna. Hur kan ex. Hultsfredsfestivalen bevakas bättre än Sveriges största nöjesevenemang? Tror Rodeo med alla sina bloggar skulle kunna göra en både rolig och genomtänkt rapportering. Kolla hur Sportbladets Erik Niva lyckades beskriva Belgiens potentiella splittring i hans lysande analys av den belgiska fotbollen. I Fotbolls EM och Eurovision finns mycket av det EU går ut på som annars symboliseras av statsmän som skriver på papper.

En fängslande skribent är Fredrik Strage som lyckas hitta oväntade vinklar på allt. Är det för han är en nörd som inte bara läser utländsk press för att få inspiration utan finhackar kulturen för att se den innefrån? För lever man inte som man lär blir det nog som vilket 9-5 som helst. Fast risken att jag skulle få den chansen är inte så stor i dagsläget. Och jag sköt mig nog i fotande angående melodifestivalen bloggandet med mitt förra inlägg. Men att drömma är ju alltid gratis och det är väl bloggandet också.

Anledningen till att jag till slut tackade ja till kompisen från förr var den fenomenala skribenten Leiyah Lindén som redan skriver där. Hon är en riktigt skön bitterfitta och citat - "ser världen som en ond plats". En stockholmskildrare i 00talet som tar ner överskattade klubbar på jorden samtidigt som hon bjuder på träffsäkra poänger. Jag gillart.
Söderkällaren
Fet diss mot klubbsthlm
Gnäll om att skriva, lite blogg nästan

This Is A Lie

Skriver man blogg eller i coola tidningar är inte fakta så viktigt. Så länge man kan droppa namn spelar det ingen roll.

Tänker på senaste Rodeo där Björn är Klen skrivit en text, som förvisso är underhållande men den rundas av med en krystad hyllning till Gustav III där han och hans hov kalls för Sveriges första hipsters. På andra uppslaget är en helsidesannons inför Dramatens 100års jubileum. Annonsen visar också en större bild med skådespelarna i August Strindbergs pjäs Tre Kronor. En pjäs där där Michael Nyqvist spelar fjollmonarken Gustav III, känd från Rodeo. Om krönikan var köpt vet jag inte. Men inte ens på den Svenske Argus tid skulle en sådan artikel godkännas och kallas journalistik.

Han beskriver hur hovet levde hipstersliv och läste franska tidningar. Jag förstår att det måste kännas hippt för någon idag att läsa franska modetidningar och titta på de tjusiga bilderna men på Gustavs III tid var det här lika coolt som att läsa något på engelska idag. Franskan var rådande lingua franca. Det är intressant att det anses vara hipster liv i huvudtaget att läsa en tidning.

Det står också att Gustav III införde operan i Sverige som är helt fel. Det uppfördes opera i sverige rredan på hans överman drottning Kristinas tid. Däremot sparkade kungen den franska grupp som hans mor tidigare anställt och tog istället in svenska förmågor. Deras uppgift blev att sätta upp patriotiska föreställningar som skulle stödja kungens tilltänkta befrielsekrig för att återställa franska monarkin. Samtidigt tog kungen stora delar av stadsbudgeten till att bygga operahuset. Något som inte var förankrat bland folket och ledde till de blodstäntka baler som nämns i krönikan. En historia som senare blev en opera skriven av Verdi och kanske Gustav III största bidrag till operavärlden.

Det är möjligt att jag bara är jobbig nu. Att jag anmärker på bagateller som inte spelar någon roll, men artikeln var ju en litteraturkrönika som handlar om en biografi av Gustav III. Men var det verkligen så som det skrevs eller var det bara en lustig tes? När Palme juckade loss på luciavakan, så bjöd han in till alla möjliga tolkningar om sin tid, ja menar han blev ju också skjuten, hur ska framtiden tolka en sån uppdiktad snusk historia om vi skojar redan nu?

Jag är för att historia förs in mer i kulturskrifterna och gärna med udda tolkningar. Vi lever i en historielös tid så tacka fan att någon bryr sig. Men det är minst lika fel om Rodeo skriver att kungens hov var hipsters redan på 1700talet som när Putin förhärligar Stalin som en stark ledare. Jag trodde det hette upplysnings tiden, men det kanske bara ska ses som en trend som alla andra. Redo att säljas ut till bästa annonsör.

Något som däremot var snorhippt under den här tiden var revolutionstänkandet och republikernas införande. Men som alla vet gjorde ju Gustav III statskupp och blev solkungen uppe i norr. Över ett land som var på nedgång dessutom. Jag skulle inte vilja kalla Sergel och Bellman för hipsters även om de gick på gratisfester. Finns en utställning nu på Stadsmuseum om Bellman och fylleriet. Där har ni de äkta föregångarna till dagens nattdjur och fanskap. Hälsningar eder historiekröniker.

Disintegration

Investor har köpt upp saftiga 10.000.000 Ericsson aktier. Man kan ju nästan undra om inte telekombolagets negativa resultat bara var en bluff för att Wallenbergna skulle kunna få ett kappris. Skulle själv gärna tokshoppa just nu som Posh Spice på PUB om jag hade kapitalet och optioner på b-aktier.

Idag avskrivs Volvo från Nasdaq. Vad betyder det? Kommer Göteborgs stolthet snart också ingå i Wallenbergarnas stall, eller så att säga garage? Antar de tar sitt ansvar för att hålla näringen inom riket nu när högern så givmildt säljer ut de statliga godbitarna. Lägger SEB bud på Telia-Sonera och samtidigt på något vänster införskaffar varumärket Absolut ja då blir familjen den nya Grip.

Ätten som en gång ägde halva Sverige. Om inte mer? Det var alltid roligast att spela som Grip i dataspelet Svea Rike för då fick man börja i ett inte så råvarurikt Uppland men däremot med större resurser. På den tiden hade ju släkterna egna arméer som kunde slå till nästa runda. Första draget var alltid att införskaffa sig en barack.

Tänk vad coolt att idag ha en privatägd u-båt som patrullerar runt sommarresidenset på någon skärgårdsö. Eller varför inte en jeepbateljon som snabbt kan sättas in mot stök vid bruken. Kanske egna soldater med ens sigill på bröstet som kan tysta obehagliga stadsbor. Eller vänta nu, det där sker ju runt om i världen. Utförsäljningar är nog inte ett worst case scenario trots allt.

Något jag ser som ett måste är atta regeringen gör sig av med Svenska Spel men samtidigt försvårar reklamen för spelandet. Det kanske skulle rädda en hel klass. Sådant begripte de redan på Grips tid. Det hade varit för syndigt å lure av stackers menskor sine penger genom ingivelse av drömmer om guld och grön skog.

Tittade nyss på Californication. Avi-filen hade en norsk subtitle och dårarna hade översatt bokagenten Rumkle, spelad av Evan Handler, till Runkel. Norrmän asså! Vilka företag har dom? Det första man gjorde i Svea Rike var ju att plundra Norges gruvor för att sen köpa upp Black Earth. Där har ni en idé Wallenberg.

Svea Rike. Där 1% av befolkningen äger 1/3 av landets tillgångar. Det ni.

Inbetween Days

Känns inte värt längre. Varför ska jag skriva om hur Cristian Dinamarca är vår Dmitrij Medvedev när det enda folk vill veta är hur full Jonna Ru var i helgen. Jag lever i en annan verklighet än alla andra. Vet inte varför försöker föra mig i en inbillad kulturell sfär när jag egentligen går igång på Fredag hela veckan. Hela alltet är lite som när före detta Kulturministern Mona Sahlin gick på prisutdelningen under dagen men sen valde Bruce Springsteen framför Nobelmiddagen. Är bloggen min bunker där jag får svära i fred eller ett ont som för Californications Hank Moody?

Så ner med det post-postmodernistiska dravlet och dags för den post-postironiska eran att ta över.

I fredags satt Sverige framför tv:n och idolfinalen. Missade men hörde att den Kubistiska Marie Picasso tog hem det hela. Jag såg varken final eller något mer av tävlingen. Det enda jag gillar är uttagningarna när det är som Ärligast. Alla erkända kulturskribenter följer ju idol nu för tiden så uppenbarligen har jag missat något. Kommer Idol vara mobbat om tio år i ett program med Filip och Fredrik. Eller kommer jag hålla i en krogshow och minnas mitt 00tal där postironin möter allvaret? Den som Lever får se.

Det här vad den gemene Svensken går igång på 07. ( Känns det inte obehagligt att telefonen står och tar på sig själv? Vad vill den uppvigla tittarna till? )

Och här har ni vad som klingar högst hos mig. New Grave?

So What?

DI-Weekend må va ett reklamfönster för Bonniers anställda och kontrakterade men det är min absoluta favoritläsning. Den vill inte bara vara ett helgmasin med trevliga artiklar utan ger sig in på djupare vatten så att säga. Bland annat en artikel där folklivsforskaren Åke Daun berättar om hur snacket går kring statussymbolerna.

Ramel, Linken och Maestro tackar och bugar för att svenska folket ser allmänbildning som den yppersta av dygder. Om det betyder att man vinner på popquizen eller att man är insatt i världspolitiska dagsfrågor framgår inte. Ett bra sätt att bli allmänbildad skulle va att läsa just DI-W som intervjuar diverse personligheter och pepprar med den gatsmarte Gradvalls sammhälskommentarer inbakade i skivrecensioner.

City skrev om artikeln idag igen men fick det till att det var ute att leva som i Sex & the City. Att gå i terapi och gilla folk som är femton är UTE. Som exempel på innefolket användes en bild av Ingvar Odlsberg och Björn Hellberg. En alkad göteborgare och en tennisdommare. Om Björn är inne är det då framförallt för skägget.



Så klart läser svensson och tror att dom är ute för att dom har en välbesökt blogg eller vad som nu rankas lägre. City luras lite med sina begrepp. Man kan tolka det som att brats inte längre är coola men de riktiga överklassen har väl aldrig brytt sig nämnvärt om vad Özz Nujen sagt ändå. Låt säga så här. Sthlms alla hipsters har pälskappa och skiter helt i vad som står i City. Fast samtidigt vet jag inte hur många av dem som skulle kan disskutera samhällsfrågor rakt av på en efterfest. Men de kanske har andra bra toppegenskaper som att ha många vänner.

Sen kan man ifrågesätta hela testet och hur de ställt frågorna. Hm vem hade kunnat tro att "ha barnflicka/städhjälp och betala svart" inte skulle hamna längst ner liksom? Jag rankar själv matlagning högst och sätter att kasta mynt på söderstadtion på lägsta. Allt annat är relativt.

1.Vara allmänbildad
2.Vara duktig på sitt arbete
3.Ha en egen ihoparbetad förmögenhet
4.Kunna många språk
5.Vara engagerad och duktig förälder

Lägst status:
1. Ha barnflicka/städhjälp och betala svart
2. Äga en äkta pälskappa
3. Förbättra sitt utseende med medicinska hjälpmedel
4. Gå i kyrkan varje söndag
5. Ha en 15 år yngre man

Här är hela statuslistan.

Homesick

Fy fan.
Vaknade vid 3 och fick lust att skriva. Så satt vid datan i två timmar och skrev massa osammanhängande text. Skönt att idéerna finns åtminstone.

Runt sjutiden kände jag att det var dags att börja äta men förmådde mig inte att fixa något. Skickade sms till grannarna och frågade om dom ville gå och äta pizza med mig men de hade alla planer. Skrev ett sms till en kille på Essingen, Äta pizza själv är det näst mest deprimerande som finns, efter att äta kalla pizzarester.

Det enda jag fått i mig på hela dagen var järntabletter och fiskleverolja kapslar. Var klart hungrig. Men trots att jag har lyxig fransk björnsbärsyougurt och rädisor i kylen hetsåt jag Haribos Happy-Cola. Typ som colaflask-godis brukar smaka fast med supermycket gelatine eftersmak. Till slut såg jag att mitt favorit lördagsnöje, Svensson Svensson började tio över istället för hel så jag såg min chans att gå och handla pizza. Satsade på en som hette Annanas, vad hände med namnet Hawaii?

Kom hem med kartongen och hann knappt ta av mig jackan förrän jag spydde i toalettshandfatet. Kändes sjukt för jag kände cola smak i hela käften. Var jag bakis eller hade jag fått en sockerchock? Man får ta det lugnt när man sätter i sig hel påse Happy-Cola själv.

Jag såg iallafall Svensson Svensson och det var egentligen vad inlägget skulle handlat om. Hur Sveriges Sopranos förändrats. Det är många skämt om politik och skådespelarna känns inte längre som en samspelt familj. Manusförfattarna kan bra gärna lära sig av sina strejkande kollegor i usa. För var allt klockrent. Men nu finns ingen Max med ungdomlig cynism längre. Max har blivit en hårt arbetande bankman med kvadrat haka och firar ett års dag med sin flickvän. (!) Det är bara Gustav som vill äta godis eller se på fotboll som är sig lik. Och han gör det bra. Inte så konstigt då Allan heter Svensson i det civila livet också.

Där satt jag i Pokemon tshirt, hög på socker med en pizzakartong i knät framför tvn. Kanske är det inget konstigt med att Max växt upp. Det konstiga är snarare hur jag närmat mig husfadern Gustav som lägger sig i allt och allas liv istället för att reda ut sin egen arbetslöshet och rastlöshet. Farsan är ingen dumbom även om han helst tittar på Scooby doo. Han drog till och med skämt om att köpa ryska gasaktier.



Att spy kan vara rätt befriande. Har inget emot att göra det om jag fått något olämpligt i mig men skulle aldrig göra det frivilligt. Känns skumt att stoppa fingrarna i halsen. Förr i tiden körde man ner fjädrar för att ge plats till nya gastronomiska rätter på bjudningarna. Undrar fan hur fräsch den där fjädern var. Känns lite så att skriva blogg. Spyan är mitt bläck som jag fjädern i.

Typ när programmet var slut tog jag mig en slize och det var rätt gott ändå. Babben & co började och de ansträngande skämten blev väl för mycket. En halv minut senare spydde jag upp den också och började bli helt yr. Fan vem smittade mig igår då? Jag var ju bara på vernissager. Träffade för en gång skull heller inte någon av alla som arbetar på dagis. Martin skoja om att posten är det nya mcdonalds då vi känner 5 pers som jobbar där men jag känner fan fler på daghem. Måste varit småbarns morsan jag hälsade på typ 20 sekunder som förde över något obehagligt. Svalde en halv alvedon och hoppades att den inte skulle komma upp också och sen däckade jag.

Sen när jag vakna hade jag 5 sms-meddelanden från alla grannar som frågade om jag ville med ut. Jag svarade att jag precis vaknat och beskrev hur jag spytt och och nu åt av pizzan. Den närmsta kvarten skulle visa hurvida jag hade vinterkräksjukan eller om jag bara mått illa. Där satt jag med min kalla pizza. Bon Appetit Svensson!!!

One More Time

Helgen vecka 48 är slut. Men vad har hänt denna vecka?

Jo jag åkte på Eriksgata till Dalarna för att se Hästpojken. Uppfatta inte mycket av spelningen då jag hade öronproppar men det verkade punk. Skrek Sunday Morning mot slutet för det var enda låtnamnet jag kom ihåg. Bad Cash Quartet är inte något jag allt för mycket på. Antar de var för mainstream när det begav sig men visst gillade jag de lite i smyg.

Hedemora var rätt ballt för jag fick besöka en korvgrill som fått pris som Sveriges bästa. Jag provade en 90grammare med starksåd för 47 kr. Till det fick jag bestick. Väldigt dyrt iallafall om jag ska jämföra med Fridhemsplans hamburgare. Men det var fint att sitta i en fjällstuga och titta ut mot det snötäckta berg som kallades Apberget. Namnet kommer från en kille som kallades apan och som varit väldigt full och typ däckat på berget eller liknande. Charmerande historia och ett makalöst landskap.



Det jag gillade mest med resan var konstigt nog att åka tåg. Blev väldigt avslappnad av att sitta i sätet och titta ut genom fönstret. Blev alldeles hänförd av all snö som började runt Uppsala på vägen upp. Natten innan hade jag sett Hermans historia om den stora daldansen så var jag i en sinnesstämning bara Herman kan piska upp. På vägen hem var jag däremot mest stressad för jag ville fram i tid till Action Biker som skulle spela på Allmäna Galleriet. Något jag peppat som fan för.

Väl på konserten hörde jag återigen ingenting, den här gången för den högljudda publiken. Förra gången jag såg henne var på en skum festival i Lund. Det lustiga var att de som stod längst fram på AG var samma Florianmedlemmar som trängdes framme i Lund. Att se dessa konserter väckte minnen. Jag var aldrig någon häftig hardcorekille eller intellektuell vänster utan körde den enkla vägen. Det fanns en tid när jag hade lugg enda ner till hakan och ärtiga pins på kavajslaget. Indie.

När folk nu börjat lägga upp minnesbilder på Facebook ser det rätt galet ut. Särskilt jämfört med hur safe merparten av AG´s gäster klär sig. På Falunklubben var det som om tiden stått stilla. Tjejerna hade godkänd popstil, lite som Amanda i Idol medan killarna körde med väst och konstiga jeans. Det beror säkert på att pop är fjolligt och i Dalarna bor bara riktiga karlar som kan plocka poptårtorna som om det var hjortronsäsong. Lite som Soundclash kanske.

Bild tagen av Heavy för dalademokraten.se

På lördagen gick jag på en fest vid St Eriksplan. Folket bakom är idag reklamfolk men brukade göra tvprogram om twee. Gästerna bestod i överlag av alla de människor jag harvat runt med i Södra Latins rökruta (även om jag inte rökte), på festivaler i norr och syd och otaliga klubbkvällar. Många återträffar och det skulle kunna varit en babakväll under den kritiska perioden, typ tvåan på gymnasiet innan hipstersna började gå dit.

Fast nu var det teknokväll 07. Tack för fisken Tim har inte längre pandafrisyr utan är new grave. Folket som förr brydde sig om elevkåren och emobågar går numera på vernissager och handels. DJs var Devi och Kornel som väl kanske inte haft allt för många Emmabodaband kring sin handled och de körde såna där taktmixar. Det hela var maxat och jag hade kul. Men emellan dem spela en gammal raveare som heter Wriggle Kriss Kross onehitwonder och det blev ett osannolikt röj. Kanske visade besökarna sitt gamla jag för någon minut.

Finns ju massor av klubbkids men nu pratar jag om kärnan, de som brydde sig. Den här gången hade vi kanske inte så roliga grejer i bagaget. Rätt jobbigt ibland. Men jag kommer alltid ha kvar min gamla skunkompislista när man är gammal och glömd.

En tjej knäckte min lila mask som hade varit med ett tag nu. Modettemask med mustasch kanske största modemissen vid framtida tillbakablickar. Men jag kan inte gå runt i mask längre utan måste möta världen med uppspärrade ögon. Det har runnit mycket vatten under broarna sen den här tiden fast jag känner inte att jag kommit riktigt dit jag ville. Det var vad andra delen av Hermans program handlade om. Hur Gustav 3 mördades på maskeraden för att han bara gick på baler och misskötte sitt rike.

Bilder från Falun
Bilder från Noko Knockout