Wendy Time

Jisse dra på trisse. Klipper man sig på st eriksgatan och hos en snubbe med moahawk får man väl stå sitt kast kanske. Resultatet blev som en Queer Frank Richards i Fantastiska Fyran eller typ tönten i Aqua. Men skitsamma färgningen var gratis och jag var där för att klippa mig. För fan jag är transformad till en LIPSTER. Tacka herrbloggen för det.

Om ni nu måste se

Out of This World

Det sägs att när Nicolas Sarkozy hälsade på Merkel första gången frågade Merkel hans fru Cecilia vad hon tyckte var viktigaste i världen. Med fransk brytning svarade hon Happiness med fransk brytning och outtalat H. Vad hon menade får ni klura ut själva.

Förra veckan träffades den tyska och franske utrikesministern för att spela in en låt. Låten är onekligen mycket hipp. Studion låg i Neukölln i Berlin och beatet beskrivs som R’nBesk. En blandning av R´nB och turkisk musik med tysk text. Läste om låten på en av de coolaste bloggarna, Carl Kosmopolidt förra veckan. Om mötet mellan Franskt och Tyskt låter så här bra på skiva förstår jag att man förlagt halva EU i Strasbourg.


I kväll kör Stockholms egna svar på familjen Sarkozy sin fest i den där kakelkällaren på söder. Har man en rolig frisyr ska man beviljas fri entré. Funderar på att färga håret blått så som Marc Jacobs hade på nån visning och som bloggare dissat hårt senaste tiden. Är rädd bara att det slutar med att jag blir den missförstående svennen som tror jag är en i gänget men slutar som en mangafigur istället. Typ som Cecilia Malmström.



Deutschland und Frank Reich Klicka länk för mer info och MP3.

Happy the Man - Caterpillar b-side

Nu är det så va att jag är lillgrabben i gänget. Åtminstone när folket som gick på Tuben och Wallmans salonger när en annan gillade Turtles. Det enda jag gillar musikaliskt från den tiden är typ Manic Street Preachers och till viss mån vissa Factorysläpp. Men jag är inte förblindad av kärlek. Som filmen Control. Alla gillar den på förhand. Men ingen har nämnt att Anton Corbjins senaste fotojobb var för Per Gessles skivomslag. Det är så mycket nostalgi. En sån grej att alla remixer på New Order från 2000talet har varit skit. Minns att var kul att gå på djspelningen när new order trummisen spela skivor på mondo för alla blev så jävla till sig.

En mindre värd spelning var när sångaren i Happy Monday Shaun Ryder spelade på samma lokal. Han typ rapa i micken och satte på Kasabian. Det sägs att hans band är är mäkta poppis då det finns två klubbar i Stockholm döpta efter dem. Happymanday och Lyckliga Måndagar. Kanske önskar de att det var som fettot Shaun Ryder som ätit exstasy likt småbarn äter fiskleverolja. Bez däremot är en skön snubbe. Killen vann ju engelska Bigbrother.

Manchester piké.

MEN ENGLAND GICK INTE VIDARE TILL EM! Mer på AB Undrar vad Gary Whelan säger om det? Lets have Sven Back står det i The sun. Lär inte hända. Han softar i Manchester. Men HM har kommit tillbaka och spelar den 25 på berns. WennmanWennman

Jo det där med Happy Monday. Dom blandade rock och dansmusik sägs det. Det var som Hornnstull där två broar möts. Men redan 1980 gjordes en mix som är helt otrolig. Bigband och Rock n Roll CLASH. Fast dränkt i sliskig produktion. Det är från filmen Xanadu. Någon sa att man kan höra heroinet i Ray Charles musik men man ser Kokainet i Xanadu. Vet inte om man kan höra e-tabletten i HM´s musik men texterna är ju lite gladflummiga.

Första gången jag såg Xanadu tyckte jag den var skum. Gillade scenen där dom blir fiskar mest för det kändes från nåt från Svärdet i stenen som är min hjärtefilm av disney. Men annars var det sådär. Sen hamnade jag på en efterfest och där spelade en snubbe temat från filmen om och om igen och jag kände det i kroppen att låten var bra. Så jag gav filmen en chans men den var sådär igen. Fast jag fick se den här scenen som jag missat. Hurray!



Happy Monday är ännu inte utsålt förresten. Precis som råsunda igår. Vad hände med alla som sa att dom brydde sig?? Jag ska inte säga nåt. Var ju inte där själv men var det för 3 år sen när Allbäck sumpade straffen så fick nog med Lettland. Såg två matcher detta kval, Danmark och Spanien hemma. Typ den bästa fotboll jag sett live. Antar att jag inte kommer säga samma om HM men vem vet?Mer på AB 1 Mer på AB 2 Mer på AB 3 Mer på AB 4Mer på AB 4Mer på AB 5

a Cult Hero

Kanske är jag en förblindad romantiker men jag saknar den tiden då det fanns söderprofiler som tilltalades som de var bekanta. Kulthjältar med namn som Ronnie och Kenta. Namn som smeker i en ölgurglande mun. 2001 var den sista trupp där alla spelarna hade namn som eleverna på Åsö teknikgymnasium. Guldet drog till sig Anschultz ögon och efter det har utländska förmågor dominerat på söderstadion. Möjligen var Elvis och Karl-Oskar lite små roliga namn men det var inga man ville ta en söndagstänkare på Jägarn med.

Inför den här säsongen kom en dock ny kille. Han var skakig och hade flackig blick. Det blonda håret var rufsigt hår och han körde stenhårt på grå overall. Han hette Tony Gustafsson. En riktigt mysig snubbe som snurrar med nyckelklippan och visslar när han låser upp bollförrådet så alla kan komma in och leka.

När jag sen läste att Bajen värvat en skyttekung, en ny Oremo, blev jag klart intresserad. Istället för att satsa på exotiska filurer som Marinho eller Brewah har ledningen fattat receptet för en riktig målkung i grönvita tröjan beror helt på namnet. Därför känns det skönt att veta att nyförvärvet inför 08 heter Freddy Söderberg. En man som ska Frälsa Södershöjder. Mer om ämnet på AB

Rami sägs vara på intågande. Det kanske stavas med i men ändelsen är lika snusdosa för det. Låter ju Ramyyy.Mer om ämnet på AB

Andra regler är det i travsportens värld. Desto fulare namnkombination din häst har desto mer pengar springer den in. Det ska gärna va en bladning av dansbandstema och något från gladiatorerna. Som typ Last dance of Brutus. Därför är det skumt när Foppas häst är den som springer in mest. Den heter nämnligen Adrian Chip. Skulle kunna va en dektetiv från sommarlovsmorgon.Mer om ämnet på AB

På tal om vikten av ett namn. När jag strosa runt på Daglivs Klippet hade de något som mattanten kallade för "havets Wallenbergare" där huvudingrediensen var lax istället för kalvkött. Jag kallade den skämtsamt för en Bonnier.

Club America

När Hugo Chavez malde på förra veckan och kallade den förre spanska premiärministern för rasist fick Spaniens konung Carlos nog och bad honom hålla käften. Det är inte omöljligt att det spanska, annars så splittrade, landslaget enades just kring detta utalande när de slog Sverige igår. Såg inte matchen då jag upptäckte att 9an bytts ut mot tv4´s sportkanal som sände Argentina - Bolivia.



Det gick ingen vidare för Alternativa Bolivariana para los Pueblos de Nuestra América igår. Eller ALBA som de också kallas. De revelutionära vänsterländerna Bolivia, Ecuador och Venezuela förlorade alla sina matcher igår. Mycket kan man säga om vänster revelutionen men på fotbollsplan går det ingen vidare för de tre oljenationerna. För tillfället ligger de sist i Sydamerikanska VM-kvalet. Vad det beror på kan man ju undra men högmod kanske spelar in. Jag är positiv till att ALBA-länderna äntligen tjänar pengar på oljan istället för skum handel med koka-blad men ledare ska inte snacka skit. För att strö extra i såren vann USA igår.
Mer om ämnet på AB

Men vi Svenskar ska också skämmas. Allbäck gjorde inte bara bort sig själv och hela Sverige igår. Han visade också prov på sin goda Engelska när han sa Fucking Pussy till en motspelare. Det hela känns så oerhört göteborskt att bara skrika ut Knullar Fittan. Killen har ju ändå bott i Birmingham, något mer måste han väl ha lärt sig.Mer om ämnet på AB

När jag spelar Risk med olika världsmedborgare är det vanligt att jag blir kallad för en mansälskare. Ofta när det går bra. Det är ibland rena poesin med detaljbeskrivningar men vanligast är det ett rakare Allbäck-språk. Här är ett exempel från Britneys fanclub.
[Louis Cross]:u have no right to call anyone gay just look ur piture with fake ass mustache and that piece of shit hat.

Iallfall igår när jag spelat klart drog jag till kontorsfesten The Office. Två saker var roliga som jag tänker ta upp. Det ena var att några klätt upp sig i skjorta och slips som om det var julfest på kontoret. Det andra är indianerna som spelade trummor i takt till teknon. Klicka här för en bild. Tribal drumming Moralez och Chavez borde lyssna mera på Techno och inte strula så mycket. Det är en musik utan prat där fötterna får tala. Som på fotbollsplanen.

World War

Pust. Spelade i två fönster med Attack applikationen på Facebook samtidigt. Det är typ exakt som Risk fast med konstigare konstiga namn Finns fem territorium med namnet Sibirien medan nordafrika heter Nigeria. Det är kul för man får möta folk från hela världen. Hamnade i ett spel med en Palestinare igår som fråga om jag pilgrimsfärdat till Betlehem. Sen är det massa amerikaner som säger vilken stat dom kommer ifrån antagande att hela världen vet var Vermont ligger. Dom är roligast att spöa. Själv säger jag att jag är från The Capital of Scandinavia för så heter territorumet.

Under tiden moståndarna körde tittade jag på det usla Allt för byn där en musikal sätts upp på landet. Har missat tidigare avsnitt men det här var typ finalen som avsluta med att tre gubbar gick runt på scenen och sjöng Berghagenhits i glansiga kostymer som sin byhålas svar på Triple & Touch. Fanns ett program på svt förut med olika revyer från hela landet. Var lite den nivån i 3an men med avsaknad av humor eller eget material.

Men när jag ändå är inne på ämnet musikaler. Hittade en tokskön trailer för en uppkommande skräck show. Den handlar om ett företag som handlar med mänskliga organ och kommer bli läskigare än Pernilla Whalgren som nunna. Massa blod och falsettsång alltså. Hittade den här uppkommande splattershowen. Regin står snubben bakom uppföljarna till Saw för. Trummisen från X Japan (typ J-rockens motsvarighet till Queen) sköter soundtracket. Men än bättre blir det när man tittar på rolllistan.

Repo! The Genetic Opera! feature film
Paul Sorvino - Tjockis från Maffiabröder
Paris Hilton - !!!!!!!
Anthony Head - Giles från Buffy
Alexa Vega - Storesyrran i coola Spy Kids
Nivek Ogre - Sångaren i Skinny Puppy
Sarah Brightman - Gjort massa kvasioperaalbum som säljs på Åhlens
Bill Moseley - Skräckfilmkultskådis



Nu förtiden kan vad som helst bli upsatt som musikal. Både Jerry Springer och Sagaon om Ringen har haft en vända på scenen. Men om jag var lagd åt det hållet skulle jag gärna sätta upp en baserad på Tintinalbumet Castafiores Juveler. Finns möjlighet till både opera, en sjömansvisa och Dupontarna i det obligatoriska numret med fransk accent.

Boys Dont Cry

Min favorit blogg om serier säger att nu är Emon död. Resonemanget går ut på att så fort en trend når seriernas värld är trenden ute sen flera år tillbaka. Som ett nutida exempel tar den upp några av Marvels nya karaktärer. Stilmässigt ser de ut som ganska mycket man sett förut som Death från Sandman eller som den onde Peter i filmen Spindelmannen 3. Det är typ svåra tonåringar med spretigt svarthår. Men bloggen menar att Marvel fört in karaktärsdrag som är klart Emo. Och då inte att de lyssnar på gitarrrock med skriksång.

Den ena som tas upp är Speedball som måste skära sig för att kunna använda sin telekenetikenergi. Något Marvel gör till en cool grej. Innan var han en blond tonåring men sen han råkade spränga 400 civila i luften har han blivit lite klurig. Att stympning skulle va emo har man ju hört förr. Innan hette det att pandor skar sig i armarna och gilla Smiths. Om det är någon med mindre referensramar vad det gäller musik så heter det att dom som gillar Kent skändar sina kroppar. Goterna däremot har skurit sig enda sen medeltiden inspirerade av Jesus korsfestlese.

Emo för mig är ett ämne jag annars brukade skämta om i min gamla skunkdagbok. Något som ledde till att sångaren i Dreamboy kom fram till mig på V&B och berömde min emostil när jag hade fin skjortan och svarta bågar. Jag ville ju bara vara Herman. Idag skulle jag nog bli kallad emo om jag hade en rolig J-Rock trhirt eller kanske bara en svart hood. Åtminstone om man ska tro repotage som den i SVD förra året. Strage kanske kan reda ut det hela i någon av sina analytiska recensioner. Annars så sök på Youtube för roliga filmer där emos trakasseras i datasalarna på sveriges högstadieskolor.

Angående trenddödgrävarna. Jag skulle vilja ändra begreppet till att så fort SVT gör ett en timmas program om en trend är den sjukt slut för alla över 13. Jag tänker inte bara på Kobras usla repotage om Emo som handla om MCR och Joy Divison(?). Vill man va riktigt krass kan man säga att om en trend är med i Andra Avenyn så är det ingenting du vilja bli sedd som i Götgatsbacken . För då är du Göteborgare.

Det här var iallafall de kommentarer som var roligast.

38.FunkyGreenJerusalem said …
I took my definition of emo from a t-shirt that said ‘Emo: The Sound Of Two Boys Kissing’. Is it wrong?

39.davidwynne said …
FGJ: yes, you are wrong. It is the sound of one boy crying.

Jumping Someone Else's Train

Dags för ett inlägg i den riktiga herrbloggen.

Tidigare idag var jag på pressvisningen av westernrullen 3:10 to Yuma med Christian Bale och Russel Crowe. Den handlar om ett gäng fångvaktare i Arizona som rider genom öknen för att hinna med ett tåg. Ganska enkelt upplägg. Enkel är också deras klädsel. En skjorta och ett par illamatchande byxor med en härlig kavaj över det hela. Trots att de satt på hästryggen filmen igenom hade inte någon skrynkliga kläder utan alla var i topptrim. Som vanligt i filmens värld ser männen stylish ut medan kvinnorna är mer 06.

Nu vet jag att Jeans var poppis i USA redan vid den här tiden och det hade inte varit omöjligt om någon haft ett par stuprör på sig. Även om jag inte kan erinera mig att ha sett Christian Bale i jeans i någon av sina filmer. Han är ju alltid rätt ute vad det gäller tygen. I kostymdramerna Solens Rike, Unga Kvinnor och American Psycho så har Chrisitian alltid klätt sig föredömligt. I senare filmer har han dock kört med någon slags Nu Hobo stil, jag tänker på som i The Machinist och The Prestige. Men i denna tågfilm faller rälsen på plats och han klär sig ledigt men softisikerat.


Vad som gör trendfaktorn så hög på filmen är att nästintill alla har ett stort burr i ansiktet. Precis som i Stockholm. Det är ju inne att va manlig igen. Våldet på gatorna vittnar väl inte om något annat. Det är ute att va metrosexuell. Ansitkshår det är bara toppen. Har du inte ansiktshår nu är du en fjolla som gillar electro och det vill du inte va. Se det så här, minimalt med ansiktshår är maximalt fel. Ivan kommer inte märka dig på klubben.

Alla på klubb Julia har en skön stubb som slutar precis ovanför skjortkanten så att det inte ska skava. Ja menar när har skägg och blazer tidigare varit en vinnande kombo utanför söder? På Galleri Kleerups vernisager har alla riktiga karlar en trendsborst så där buskigt som nere på kontinenten. Och på vardagarna fylls barklubbarna på Skånegatan med bärare av två dagars som lite snyggt matchar det tidigare utsparade läpphåret.


Alltså sensationen är att det är ballt bland unga människor som tidigare stylade med mobilen. Människor med coola jobb och bra pengar eller som åtminstone gärna ger intrycket att det är så. Det är en klar förändring mot förr. Mustashen var ju the shit i Sverige under första halvan av seklet med Gustaf V som föredömme. Efter andra världskriget tappade ansitkshår allt värde och vi gick in i en mörk tid. Förvisso bars det av socialister men som statussymbol var den över. Castro och Che Guevara var deras idoler och de andra lät håret leta sig ut på sidan. Tänk efter själv, hur ofta ser ni en pensionär med en riktig kaluffs på hakan? Det hade ju åtminstone kompenserat skallen.

En anekdot vore på sin plats. På Arvikafestivalen 05 blev jag poppis bland förstaringarna för min Münchenmusch (det är svårt att raka sig i ett tält). Men när jag sen kom till Stockholm och gick på Ed Harcourt konsert samma kväl haglade kommentarerna direkt. Klassiska frågor i stil med "har du skaffat.. ?" som om jag inte skulle märkt det själv. Även om Ed körde med samma festivalstil, så var han artist och då har man alltid större svängrum med stilen.

Spybars nya "Gubbrum" är inte bara inrett som något hämtat ur en epok där folk hade alla tänkbara ansiktsfrisyrer utan de är också ett av kriteriumen för att komma in. Är du gubbe frågar den gamla metropolisstammisen dörrvakts-Peter i dörren och synar ens utväxt. Hoppas du gav den finaste farsdagpresent din far kan få. En son att va stolt över och som inte är metro.

Just like Herman

Igår var jag på akademibokhandeln för att få min stora idol Herman Lindqvists nya bok signerad. Okej, kanske är hans senaste historiskadeckare skitjobbig och hans krönikor i aftonbladet må ha spelat ut sin roll men som kåserist är han stabil som en furu i gammelskog. Den kåserisamling som nu släpptes är den första på tio år och så jag har väntat.

När jag gick på mellanstadiet, om inte tidigare, så var Herman herren med stora H för mig. Jag älskade hur han sprättade runt kring slottet i sina blazers och brillor samtidigt som han drog anekdoter och blev alldeles till sig kring någon kungs relation till danskarna. Ungefär som när "musikjournalister" (nöjes skildrare sent 1900-tal) berätta sina Roskildeminnen.Det var då jag visste vad jag ville bli. Jag klädde mig i kavaj och glasögon och började tala i fascination kring de minsta ringa ting runtomkring mig. Säkert var jag en skitjobbig unge men om det är något äldre gillar så är det barn som kan sin historia och de gjorde jag allt.

Grejen med Herman är att han inte alltid är särskilt faktasäker, som han även erkännt och det är väl därför det heter Hermans historia och inte Sveriges. Sen är han ointresserad av krig som jag gillade. Hans kraft ligger istället i att skildra personer och händelser. När von Fersen fick spö i gamla stan så var det kanske inte värre än andra allsvenska drabbningar, men som Herman berättade det kändes det som ett Romderby mitt på järntorget.

Mellanstadiet var förvisso en annan tid och mitt intresse för kungar har svalnat något. Det finns ju ändå intressantare personligheter också bland de lägre klasserna och stånden och även vår tid har karaktärer att minnas. Har hört att den där boken om Lundell ska va bra. Vad jag vill säga är att Sveriges historia är sjuktintressant första gången man hör den men när man kan sin Vasa ger det inte mycket mer. Det är väl därför kättare som Brunner skriver rena satansverser som Carolus Rex.



Men det var faktiskt en annan Rex som återgav mig intresset för Herman. Det hela handlade börja med den där nybyggda ostindiefararen, som nu har blivit en sån utrikespolitisk succé. Den lockade ju hit Kinas president till och med. Som present i en tidningsprenumeration fick jag en talbok där Herman läser om skeppet Fredrikus Rex och dess historia. Jag tyckte att det här med en låt om en båt vore spännande så jag pitchade ner rösten något ofantligt och la den ovanpå en Dennis Ferrer instrumental. Resultatet var väl sådär men Hermans röst lät som den tillhörde en fet svart biskop som läste ur något evangelium. Tror en polare skickade den över msn till en japan som tyckte den var lite rolig annars ingen större succé den där mashen.

När jag nu skulle få träffa min barndoms idol var jag den enda ungdomen på plats. Ja den enda som var under 65 och inte behövde sitta på en pall när jag stod i kö. Det kändes som att han såg mig när han anlände för våra blickar möttes. Äntligen en ung man som förstår sig på honom tänkte han nog. När det väl var min tur tittade han upp och log. Något nervös fick jag bara fram - det är till min morfar Birger. Hans ögon talade om besvikelse något och munnen blev smal som ett -. Jag tackade och smög mig därifrån.