Denna lördag har spenderats på Retromässan för spel. Det var rätt intressant att få prova alla märkliga konsoler jag tidigare bara sett på bild och grymt att kunna säga att jag spelat originalet Pong. Helt värdelöst spel såhär "retroaktivt" då bollen verkar gå igenom ens vägg ibland men på sin tid var det mest revolutionerande sen typ Mash.
Precis som på Bondens marknad stod köpmän och sålde av samlingarna men när jag frågade om priser så visade sig att det mesta ändå inte var till salu. En pin med Martio och ett nummer av Nintendomagasinet blev det. Prinsessan Peach hade baddräkt i ena serien och jag skämta att det här blir bra kvällsläsning, något som gav lite läskiga skratt. Det bästa med den tidningen är ändå reklambilderna för de olika sweatshirts med tvspelstryck och sjukt hängande armar. Overzised fanns alltså innan Söderstam ens lämnat Dalarna. Jag vet inte om jag är så intresserad av japanska första utgåvan av någon spelkasset men jag skulle lätt köpa en sån tröja.
Finns det liknande mässor för mode? Caliroots arrangerade ju ett sneakersutbyte för någon vecka sen. Det ser ju rätt sjukt ut när utställarna radar upp 40 par skor på ett litet bord. Varför köpte de det där airforce täckta med fuskpäls på från första början om de nu legat i en kartong oanvända fram tills nu?
I kväll är det förfest hos Boel från Svenskan. Temat är 90-tals revival. Men Icke seglarkläder från ræjvens era eller att rufsa till håret lite och kalla det Grunge. Nej det är den där Hannas krog eran. När de äldre berättar sina historier om den där sunkiga källaren känner jag inget annat än obehag. Alla verkar ha varit så nervösa och stått i sina hörn med konstiga luggar. Sen lyssnade alla på Kent och rökte densamma. Nej nittiotalet ska ju handla om Skilda Världar-frisyrer och en devalverad valuta.
På tal om Skilda Världar så har ju han Sverrir sin klubb i kväll där förfestfolket ska till sen. Det är realesefest för pocketutgivningen av Hey Princess. Varför man nu ska fira att den ges ut med sämre papperskvalité. Har ett hårdpräms ex hemma med tillhör biblioteket klisterlapp på.
Jag förknippade mest Hey Princess med första året på Södra Latin. De dilemman Mats ställdes inför gick att relatera till. Turnups på jeans, tjejer som lyssnar på Belle & Sebastian, självupptagna hipsters och så den där skrikiga Marcus Gerdin. Enda jag kan klaga på är att det är fett fult ritat när han knullar. Ser de inte bra ut skippa det hellre, tänk på hur det sett ut i Rocky exp. Jag gillar serier och har läst typ 90% av allt Mats Jonsson gett ut minus hans fanzines då. Jag har lyssnat på hans radiodramatisering av Hey Princess och sett Mats läsa högt ur serien på Hultsfred. Jag mailade honom till med och försökte köpa orginalteckningen av Gerdin från insidan av den Tintininspirerade pärmen.
Men trots allt var Mats Jonsson var nog ändå bäst i Super Play där han berättade sina barndomsminnen. Det kunde handla om att spela Atari eller en helkväll på kontoret med Starcraft. Att förstå känslan av byxuppvik kräver nog en viss mån av förkunskaper. Men på samma sätt som Upp till Kamp skildrade sin tid lyckades Mats få glädjen hos en spelande pojkes att lysa igenom. Det är därför retromässor behövs. För de som minns och för de som vill prova på spel från förr.