Primary

En gammal bekant från tiden då hiphop var inne bad mig skriva lite krönikor till en sida hon arbetar för. Egentligen borde jag bli jätte glad att någon ber mig skriva något som jag annars gör gratis på nätet. I vanliga fall får man föreslå själv och hoppas på det bästa. Men hon ville inte att jag skulle skriva något samhällsobserverande och det gällde inte vad jag sett på TV. Inte ens något om vårat gemensamma gympaskor intresse.

Nej hon undrade om jag inte kunde skriva om Spy Bar och deras nya klientel. Det skulle väl va roligt med arga ord om bratsens anstormning och så vidare. Skulle gärna skriva om vilka budget olivoljor från Lidl som funkar bäst för stekning hellre än att röra vid det ämnet. Sen skriver jag helst inte ner folk jag känner. Nehe sa hon men vad vill du skriva om då? Jag vill skriva om mode sa jag och såg direkt rubriken framför mig "Turtleströjan den nya band t-shirten". Okej, haha, gör det, fick jag som svar.

Ibland känner jag mig som Pluto. Jag är med och snurrar kring solen som alla andra men blir sedd som en gammal stenbit och är inte med i planetskaran. En distans jag kanske valt själv då jag fått mina chanser flera gånger att slå mig in i den elliptiska banan. Att anpassa sig alltså och inte blanda in Irankrisen i en spelrecension. Men nu vill nörden i mig inte längre va en undangömd figur mellan raderna. Han vill också va med och kladda. Sätta sin prägel. Kan folk få pröjs för googlat piss ska väl jag kunna pissa någonting ur min idéspruta som går att fakturera efter.

Något jag är helt ointresserad av är att skriva på låtsastexter om en klubbvärld som bara figurerar i fantasin. En riktig utelivslista förutsätter att den fokuserar på allt vad klubbliv innebär. Publiken, musiken, modet, flärden och färgerna. Inte bara massa profiler som fotas på löpande band med obligatoriska namnskyltar. Restaurangguider som ofta är på samma sida har mycket att lära klubbbevakningen. För ingen skulle hylla en husman man inte smakat medan en hel presskår kan hylla en houseman som ingen ännu hört.

Ett uppdrag jag är sugen på är att få bevaka Melodifestivalen. Tror man skulle kunna göra mer på det området än de vanliga schabloner och återblickarna. Hur kan ex. Hultsfredsfestivalen bevakas bättre än Sveriges största nöjesevenemang? Tror Rodeo med alla sina bloggar skulle kunna göra en både rolig och genomtänkt rapportering. Kolla hur Sportbladets Erik Niva lyckades beskriva Belgiens potentiella splittring i hans lysande analys av den belgiska fotbollen. I Fotbolls EM och Eurovision finns mycket av det EU går ut på som annars symboliseras av statsmän som skriver på papper.

En fängslande skribent är Fredrik Strage som lyckas hitta oväntade vinklar på allt. Är det för han är en nörd som inte bara läser utländsk press för att få inspiration utan finhackar kulturen för att se den innefrån? För lever man inte som man lär blir det nog som vilket 9-5 som helst. Fast risken att jag skulle få den chansen är inte så stor i dagsläget. Och jag sköt mig nog i fotande angående melodifestivalen bloggandet med mitt förra inlägg. Men att drömma är ju alltid gratis och det är väl bloggandet också.

Anledningen till att jag till slut tackade ja till kompisen från förr var den fenomenala skribenten Leiyah Lindén som redan skriver där. Hon är en riktigt skön bitterfitta och citat - "ser världen som en ond plats". En stockholmskildrare i 00talet som tar ner överskattade klubbar på jorden samtidigt som hon bjuder på träffsäkra poänger. Jag gillart.
Söderkällaren
Fet diss mot klubbsthlm
Gnäll om att skriva, lite blogg nästan