The Holy Hour

grisens år tar slut. ett dekadent år. även om jag var på nyktherhetsrörelsens läger så lyckades jag vända på allt flera gånger om. nu är det en timma kvar till nya året och jag sitter och bloggar. bangade både middagen och förfesten. eller bangade inte kanske har bara inte kommit iväg. dom ligger både runt hörnet från mig och ska ju på efterfest som är öppen till åtta så varför stressa. det är mitt nyårslöfte, att inte stressa fram det som ska hända, men samtidigt att absolut inte vänta ut heller.

här är årets grejer.


årets bok: jag var på kanaria med min morfar i början av året. när man bor på såna hotell är det alltid rätt udda böcker i kioskerna. själv läste jag en biografi om google och en om arnold swarzhenegger. gav mig starka vibbar av att du kan lyckas om du vill. två kaliforniska under om vår tids största män. morfar köpte magica laterna skriven av bergman om bergman. han tckte jag borde läsa den för den påminnde om mig sa han. några dagar efter resan åkte jag till london och läste denna märkliga bok. blev ju mycket tågresor om man säger så. men fatta inte avd han menar. mannen var ju genomvidrig. ilsk och galen. men passionerad. när bergman dog var jag med morfar på gotland och då jag inte sett hans filmer allt för mycket var denna bok min stora koppling till honom. den där du kan bli allt du vill känslan tvinade ganska fort bort bergmans mörka gestalt var kvar.

årets konsert: hade gärna sagt crystal castles men lyckades missa 4-5 gånger på raken. åkte bil ner till hultsfred med nöjesguiden på fredagen. kände inga av de i bilen innan. bästa minnet från festivalen är pet shop boys, då det regnade som mest på festivalen. men ändå stod jag där längst fram och vevade med armen. bästa låten minns jag inte, det var en kavalkad, precis som regnet. men minnesvärdast var nog dansaren som såg ut som daniel radcliffe. i bilen hade jag läst nyss utkommna bögjävlar där punkaren hemstad sa att även han uppskattar psb och där stod jag med honom helt dyblöt. innan hade jag suttit med forshage backstage och pratade tori texten. den unga mannens möte med madonnan blev kantklippt och de poltiska var borta. kvar var en äldre mans kärleksförklaring till en artist. den årliga grillfesten glömde redaktionen berätta om och juni blev sista numret jag skrev i.
http://www.youtube.com/watch?v=zcumFNmi41g&feature=related den coola scenen där harry har hood.

årets match: sverige - danmark på råsunda
fast såg ett derby där bajen vann mot djurgården. tror eguren gjorde målet och det var skönt att även jag fick se honom in action. hade ju typ lag ner fotbollen. även om jag då och då ser några premiere league matcher för att kunna läsa wennmans krönikor från england efter. många svenskar där. henke kom, såg och gjorde mål och svennis fick sitt nya jobb. mötte ju ljungberg också dagen efter en förlust i champions league. det mötet hamnde sen även i indienyheterna. det konstiga är att de två frilansarna från studion är också några av de jag umgåtts mest med nu i höst. men i vår var det bara englandsvenskar.

årets tv: judarnas ägde tvn i år. inte sen seinfeld har judarna haft sån makt i tvtablån. både southpark, larry david och sarah silverman gjorde varsitt program där de skojade om tabun kring afro-amerikaner. samtidigt introducerade weeds en maffiaboss som inte var helt olik 50cent. man kan tycka vad man vill om det, särskilt med maichel richards i närminnet. men det var den poltiska korrektheten som hånades inte de utsatta. får komma ihåg att finns inga bra judiska houseproducenter åtminstone. men bra tv och skönt att någon annan än adam sandler och terry crewe lekte med sterotyperna.

årets artikel: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=720889
en man kan inte bara hoppa på en atlantångare för att åka över haven som skeppsgosse längre. det är bara filipiner överallt. men fanns en tid då man äventyrade bort. min gamla hjälte taube har flagnat något, som andra gubbhjältar jag nämnt på bloggen. men den här artikeln gjorde mig varm och upprymd. konserten med håkan hellström såg jag på tv. var tråkigt men under en låt, så länge skutan kan, gå kände jag all den upprymdhet som jag gjorde som barn. för en vecka sen var jag med två rävar på kanaria, igen, och hamnade på en travpub där en trubadur sjöng allsedes alster från viskatalogen. det värsta var att jag kunde varenda text, utantill. cornelis och taube. gubbarna som fick mig att bry mig i huvudtaget. de satte verkligen igång mig igen på den resan att höra deras visdomsord om stränder och solbrända menskor. om det är sant som dom säger att taube aldrig fick nobelpriset i litteratur pågrund av flickan i havanna vet jag inte men det var ju en annan tid då.


årets piss: johanna sällström effekten. ta inte åt er. det är förödande.