Tidigare idag var jag på pressvisningen av westernrullen 3:10 to Yuma med Christian Bale och Russel Crowe. Den handlar om ett gäng fångvaktare i Arizona som rider genom öknen för att hinna med ett tåg. Ganska enkelt upplägg. Enkel är också deras klädsel. En skjorta och ett par illamatchande byxor med en härlig kavaj över det hela. Trots att de satt på hästryggen filmen igenom hade inte någon skrynkliga kläder utan alla var i topptrim. Som vanligt i filmens värld ser männen stylish ut medan kvinnorna är mer 06.
Nu vet jag att Jeans var poppis i USA redan vid den här tiden och det hade inte varit omöjligt om någon haft ett par stuprör på sig. Även om jag inte kan erinera mig att ha sett Christian Bale i jeans i någon av sina filmer. Han är ju alltid rätt ute vad det gäller tygen. I kostymdramerna Solens Rike, Unga Kvinnor och American Psycho så har Chrisitian alltid klätt sig föredömligt. I senare filmer har han dock kört med någon slags Nu Hobo stil, jag tänker på som i The Machinist och The Prestige. Men i denna tågfilm faller rälsen på plats och han klär sig ledigt men softisikerat.
Vad som gör trendfaktorn så hög på filmen är att nästintill alla har ett stort burr i ansiktet. Precis som i Stockholm. Det är ju inne att va manlig igen. Våldet på gatorna vittnar väl inte om något annat. Det är ute att va metrosexuell. Ansitkshår det är bara toppen. Har du inte ansiktshår nu är du en fjolla som gillar electro och det vill du inte va. Se det så här, minimalt med ansiktshår är maximalt fel. Ivan kommer inte märka dig på klubben.
Alla på klubb Julia har en skön stubb som slutar precis ovanför skjortkanten så att det inte ska skava. Ja menar när har skägg och blazer tidigare varit en vinnande kombo utanför söder? På Galleri Kleerups vernisager har alla riktiga karlar en trendsborst så där buskigt som nere på kontinenten. Och på vardagarna fylls barklubbarna på Skånegatan med bärare av två dagars som lite snyggt matchar det tidigare utsparade läpphåret.
Alltså sensationen är att det är ballt bland unga människor som tidigare stylade med mobilen. Människor med coola jobb och bra pengar eller som åtminstone gärna ger intrycket att det är så. Det är en klar förändring mot förr. Mustashen var ju the shit i Sverige under första halvan av seklet med Gustaf V som föredömme. Efter andra världskriget tappade ansitkshår allt värde och vi gick in i en mörk tid. Förvisso bars det av socialister men som statussymbol var den över. Castro och Che Guevara var deras idoler och de andra lät håret leta sig ut på sidan. Tänk efter själv, hur ofta ser ni en pensionär med en riktig kaluffs på hakan? Det hade ju åtminstone kompenserat skallen.
En anekdot vore på sin plats. På Arvikafestivalen 05 blev jag poppis bland förstaringarna för min Münchenmusch (det är svårt att raka sig i ett tält). Men när jag sen kom till Stockholm och gick på Ed Harcourt konsert samma kväl haglade kommentarerna direkt. Klassiska frågor i stil med "har du skaffat.. ?" som om jag inte skulle märkt det själv. Även om Ed körde med samma festivalstil, så var han artist och då har man alltid större svängrum med stilen.
Spybars nya "Gubbrum" är inte bara inrett som något hämtat ur en epok där folk hade alla tänkbara ansiktsfrisyrer utan de är också ett av kriteriumen för att komma in. Är du gubbe frågar den gamla metropolisstammisen dörrvakts-Peter i dörren och synar ens utväxt. Hoppas du gav den finaste farsdagpresent din far kan få. En son att va stolt över och som inte är metro.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar