här kommer ett gnälligt inlägg.
det är som alltid med stockholms modevecka. finns ett antal erkända designers som verkar i utlandet men kommer hem likt de hälsade på släkten under jullovet. annars är det typ som vanligt. svenska klädhandlare, för det är vad dom är, inte kan man väl kalla det modeföretag, släpper samma skjortor i olika färger. astrist med herrvisningar. ingen kan inbilla mig att det behövs en visning för det om det så är whyred eller cheap monday som visar.
kan fan inte släppa att jag missade festen i tisdags. jag älskar festlokalen på AG som är öppet typ en gång om året. var på väg men min polare sa att visningen var slut och att det började bli tråkigt. snarare var det så att visningen var över och festen började komma igång. men gratisölen var slut så alltså var det dags att gå.
istället åkte vi till en polskfest som var helt misslyckad. lokalen som är en liten utställningshall hade några konstiga plagg upsatta på väggarna i stil med såna där tårtformade som sandra backlund gjort. kolla bilden. sen fanns några tvskärmar och en DJ i ett hörn. förutom oss var det typ 5 pers i lokalen. antagligen var de prominenta polacker, typ polens motsvarigheter till orving och wirfält stod där och drack plastglasvin.
men precis som sthlmare stod de bara och pratade med varandra. min polare som kan polska vågade inte fråga dem något. synd. vem vet? vi kanske kunde blivit bästa vänner och pratat tyskhat, att vi haft samma kung eller vad som nu kunde blivit av. jag vet inte vad jag stör mig mest på. att jag missade festen eller att vi inte sa Czeks(hej).
när jag sen kom till fridhemsplans mcdonalds var det helt sjukt. istället för de vanliga kanadagåsbärarna och turkarna hade den fyllts av ag´s fyllehungriga modefolk. det såg rätt lustigt ut när jag gled in genom glasdörrarna och såg folket trängas framför kassorna. såg ut som om gratisölen fortfarande var gratis när alla trängdes sig fram.
men jag fick en ny chans att modefesta. av någon anledning står jag på vissa utskick och det tackar jag för. ett gäng killar som jag alla känner vid namn men som aldrig hälsar på sina egna fester, de går mest runt och ser stressade ut, iallafall hade styrt upp nordic light.
för att göra mig fin hade jag köpt en ny skjorta på dressman för 100 kr. den var grå och tyget såg lite billigt och det gav en fin betongfärg. jag skulle sen märka att jag inte var den enda som försökt sig på att bli lite snyggare. hela lokalen var fylld av svenssons som inte fick komma på bons fest. men ändå hade alla gjort sitt bästa för att se ut som det var modets vecka. som om försöka duger.
jag var typ tredje personen in på stället då jag kom direkt vid öppning. satt i en soffgrupp och stirrade på varandra de andra 3. men lokalen fylldes sakta men säkert. tillslut var det stort kalas med dans och högmusik. när vi var på väg vidare var det omöjligt. utanför stod hundratals och tryckte händerna mot glasdörren. för er som sett dawn of the dead förstår ni hur det såg ut.
vi gick in igen och trängde vid baren för den där sista ölen. bredvid stod en tjej i silverjacka, guld korsett och samma frisyr som cahterine zeta jones douglas har i chicago. damm. hon röjde som fan ihop med sina polare som alla såg ut som om det var indieklubb på någon nation i uppsala. gillade mest han som påminde om jan lööf med stor rock, hatt, hästsvans, mustasch och runda glasögon. jag stirrade bara och undrade, var kom dom ifrån?
det kändes som att va i London när bruden tog av sig klackarna, började pole-dansa mot barbordet och slängde ölflaskor runtomkring sig. fan vad jag hatade svenskar just då som stod runtomkring och bara titta på varandra osäkert. försökte tjuvlyssna var dom kom ifrån men kom ingen vart. men sen i toakön hamna jag bakom gängets hockey-blonda medlem med sonic youth T-shirt och solglasögon. inte snyggt men roligt antar jag. han fatta inte ett skit av vad jag fråga för han var finne. perkele är det så? från landet utan egen modevecka har de åkt färja hit för att gå på fest med mig och de andra i modesverige. så röjer de som fan men ingen följer på som de fjollor vi är. är möjligt att de inte alls var fantastiska utan bara fulla som finnar kan vara. fast kolla in deras käkben.
när allt kom omkring så var alla snubbar, från arrangörerna till yngsta pojkspoling klädde i dessa rutiga skjort-otyg. till och med johan johansson andersson denna tyckare av rang som byter stil lika ofta som en thailändare byter kön hade en rödrutig. där stod jag vid pissoaren och funderade varför jag inte blev bjuden till park lanes visning och fest med riktiga herrar. vi var ju bara 20 meter från grosshandlarn men jag har aldrig känt mig längre ifrån som då.
men i det lilla rummet helt inrett i vitt spelade todd terje drömdisco medan massa tjejsajten.se tjejer satt på ett stort bord under en hexagons discokula. jag njöt i fulla drag och tror jag spenderade 2-3 timmar där inne. tiden bara flöt. grejen med musiken todd spelar är aldrig låtarna i sig. det är ju bara gubbig disco. men övergångarna är fantastiska. så ska också en man vara klädd. inte rätt, inte hel och inte ren. dressman är ju faktiskt norskt och med mina svenska jeans och finska musch blev allt perfekt till den danska pilsnern.
men under lågkonjunkturen har ingen råd med mode längre. Mariemekkos samarbete med hennes och mauritz som kommer i år blir den sista sucken tror jag. då kommer alla inse storheten med billiga skjortor. istället kommer svenskarna lägga pengarna på sina hem. särskilt då vi inte har råd att köpa nya lägenheter eller vill resa när det är farligt för miljön. tapet blir det nya svart.
bilderna är snodda från stureplan och jag har chefredaktörens godkännande så länge jag säger att hans kostym var snyggast under veckan. han lär ni aldrig se i en rutigskjorta. för han kör bara eton.
